Lördag
Oj, vilken dag, mycket har man hunnit med! I förmiddags drog jag ner till byn till svärfamiljens goda vän och klippte mig och fixade nya slingor, lite bredare, ljusare och så lugg igen. Känns faktiskt himla bra, ny frilla nu när våren är på g som kan hänga med ett par månader nu (med lite uppfräschning då och då ju). Den kan kompensera att jag kommer klampande som en flodhäst snart, tyckte jag ju. Hon bara skrattade och menade på att flodhästar är ju ändå söta. Himla go och glad är hon, särskilt nu när hon fått veta (om hon inte redan gjort det innan har hon ju inte nämnt det i alla fall) att vi ska ha barn. Nu har vi gått ut med det till alla, och pratar öppet. På måndag är det v 12 så det känns relativt lugnt ändå ju. :)
Nåja, därefter fick det bli att köra till min gamla hemstad för bilbesiktning. 7 jävla fel på bilen, några mer omfattande och några lätta... Tyvärr är det grejor som förmodligen hade kunnat gå uppemot 20.000 kr på en verkstad att fixa. Sambons ena vän är supergrym mekaniker, men till och med han reagerade på ena felet och tyckte att det är inte värt vare sig materialkostnader om han gör det på fritid/svart på jobb, eller arbetskostnaden för att låta någon annan göra det. Vilket innebär att vi måste skaffa ny bil fort som fan...
Billån och avbetalning på en nya bil får det väl bli. Min pappa sitter och kollar hemma hos de på bra bilar och lösningar, och jag sitter här borta i mitt hem och kollar. Fan vad det stressar upp mig. Med mannens jobb och lön är det INGA problem, verkligen inte. Då kan vi leva rätt bra faktiskt, vi lever på min lön och lägger undan mer eller mindre allt hans bidrag till spara, och på min lön kan vi oftast få nån tusenlapp till sparande. Vi bor billig och lever rätt billigt ändå också. Problemet är ju att vi inte har det svart på vitt med hans jobb än... och det stressar mig nu. De vill verkligen ha honom där och så, papper ska snart fixas, men arbetsförmedlingen går ju hela tidne in och stör och klyddar. Bah.
Nä, ska försöka släppa det och stressen. Jag är uppstressad på jobb för jag är orolig att inte kunna prestera så bra just nu när jag har en nerv i kläm i ryggen och är trött, och dessutom jätterädd för att lyfta/bära/stressa mig till graviditetskomplikationer. Mest för jag är rädd att vara till besvär där. Men fan, det är min RÄTTIGHET att få bli gravid! Jag är kvinna, 22 år gammal. Vad kan man förvänta sig av kvinnor i den åldern egentligen? Det är ju inget ovanligt! Och jag har rätt till att bli omplacerad på annat ställe på jobb om jag behöver, typ kassatjänsten istället för kylarna... och det är inget som strular till i schemat heller faktiskt, då byter man rakt av med min kollega som ändå hatar kassan. Herregud, jag är så mesig ibland.
Tänker starta lite glad musik och börja med maten nu strax. Mannen är på gym igen och kommer snart. Jag ska börja med maten strax, ikväll har vi kvalitetstid. Middag, mys och bara umgås. Ingen stress, press eller skit som ska störa sig.
