zeropounds

Åh, börjar få ångest nu. Jag är ju så jävla FUL FUL FUL FUL, varför föddes jag så här? Och så är jag dessutom FET på köpet ! Blä, fyfan.
Det enda jag hör i huvudet just nu är FUL FUL FUL FUL FUUUUUUUUUUUULKÄRRING. Jag känner mina valkar, ser och känner hur feta mina armar är (fyfan vad ja har komplex för dem!). Nä, nu är detta slut, nu ska jag kämpa stenhårt för att gå ner i vikt. Motion eller inte, ner ska jag. På helgerna ska jag börja släpa med min pojkvän ut och gå långa promenader, bra skor med mig eller ej. Förra helgen gick jag 45 min i mina höga klackar, gickt helt utmärkt. I och för sig är det lättare och skönare med klackar, typ kilklackar, än platta skor tycker jag så... ja. I helgen ska vi banne mig ut och gå. Får hoppas det inte regnar alltför mycket bara, som det gjort nu i veckan. :)

Jag måste nog börja skippa mina soppor och köra på något annat. De är goda och har lite kcal, men man blir faktiskt inte mätt speciellt länge på dem. Och de innehåller bara kolhydrater. :/
Vad kan man äta istället under dagarna, som är lite kcal och mättande? Och då menar jag LITE kcal, mina smoothies är ett gränsvärde då de innehåller 125 kcal - liiite ångest på det där. Middagar går det lättare, de är alltid mer näringsrika ju och jag kan inte styra så mycket där eftersom det är min mamma som står för maten.
Men nu behöver jag hitta andra alternativ. Gröt är jag trött på eftersom jag levde på det och äpple när jag var riktigt nere i ana-träsket.
Äggviteomelett, med ketchup... det är gott! Vi har iofs ett gott och relativt mättande fullkornsbröd hemma också som man kan ta till frukost, om man väljer en lite större frukost på typ 2 skivor=150 kcal + lite pålägg (philadelphia light och gurka). 
Jag kan inte leva på mina smoothies för de är dyra. Jag kan iofs göra sådant hemma själv om man hittar lite roliga frukter i affären... ska försöka joina pappa till affären på fredag när han ska handla så kan man väl fixa hem lite sådant.

Usch vilken fuldag jag har idag. Imorgon ska jag klä upp mig och sminka mig snyggt och försöka fixa till mina lockar jag inte orkar platta, så man ser snygg ut imorgon. Så får min "på-väg-att-vara-otrogen"-klasskompis något att dregla över! ;)

Gårdagen gick inte speciellt bra, men idag blir det andra bullar! Inte i matväg naturligtvis, höhö, no bullar för mig.
Snart ska jag börja plugga, ska se ett avsnitt på en kul gammal serie som går nu bara.
Måste, måste gå ner i vikt! Svårt utan motion bara... och det är svårt att motionera när höften börjar ömma som den gör nu i kylan. Blä. Har för tillfället bosatt mig med täcke och kudde i soffan eftersom det är så fruktansvärt kallt nere i mitt rum. Här uppe är det mysigt, julpyntat och lite varmare åtminstone. :)

En kille i min klass försöker ragga på mig, dra med mig ut på fika och att festa i HBG där han bor. Blää, han ser inte det minsta bra ut (chubby och blond, det förstnämnda är whatever egentligen, men jag har ALDRIG NÅGONSIN tänt på en blond kille. Mörka ftw!), han har flickvän och VET att jag har pojkvän. Blä, orka. Har aldrig ens snackat med honom i skolan haha. Usch nej, jag håller mig till min fina kille. Tror inte att någon kille hade kunnat förstå mig så bra som han gör - åtminstone inte de jag har runtomkring mig som vänner, klasskompisar osv. Jag menar... "Åh, btw, innan du bestämmer dig för att ragga på mig/dejta/bli ihop med mig, kan jag förvarna dig om att jag har en grov ångest när jag äter och har ätit, gärna spyr upp mat tills magen är tom, är besatt av min vikt och smala kroppar, att se bra ut och dessutom är jag lite självdestruktiv än idag. Mitt rakblad var min bäste vän under tonåren, och än idag längtar jag efter att slicea upp armen så blodet rinner." 
Acceptans? Det där?
Haha, skulle inte tro det.

Nåja, whatever. Min älskling förstår mih och han tänker jag aldrig byta ut. :)

Frukosten idag består av en Wasa Smoothie - sååå goda. De är verkligen 100% frukt och består av 125 kcal. Den orangea är godast, aprikos, persika och vindruvor. Yummie, ett tips!
Blir ändå helt ok mätt, och dessutom har jag en julmust light i kylskåpet som väntar. Dagen börjar bra. ;D

Jag lyckades inte ta mig hem igår pga orkanen som härjade. Eller kunde och kunde, det kändes ialla fall säkrast att stanna kvar hos pojken. Men nu är jag hemma! Tyvärr, jag saknar redan älsklingen. :)
Jag har varken gått upp eller ner, och det är ju bra det i alla fall. Nu måste jag börja gå ner i alla fall, om jag ska hinna gå ner 10 kg på 3 månader! Kämpa, tagga!

Har precis skrivit tenta, känns som om jag kommer faila med nåt ynka poäng igen, men det kanske bara är jag som är negativ. Men läraren är ju jävligt snål, så jag förväntar mig inte att klara den.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt, se mina 2 inspelade avsnitt av Greys och Vampire Diaries och somna i tid - upp tidigt imorgon och plugga! :)

Har ätit nästan ½ äpple samt 2 mackor idag. Vet inte vad middagen blir, men det kommer inte slinka ner speciellt mycket i alla fall.

Åh, jag är helt kär i nya Twiligth-filmen. Guud, jag vill se den igen. Genast!!
Även fast jag visste exakt vad som skulle hända och vet exakt vad som ska hända eftersom jag har alla böcker hemma och har läst de om och om och om och om igen...

Inne på bion under en  scen, när Bella-karaktären blivit väldigt mager av en anledning (tänker inte avslöja massa för er som vill se den och inte vet vad som händer) hörde jag älskling säga "åh, shit!", medan jag bara satt och tänkte på att jag önskar jag var lika benig och åtminstone hade Kristen Stewarts "riktiga" ben. På tåget sen sa jag att det var lite ironiskt, för så som hon såg ut när hon var som smalast i filmen, det är så jag ville se ut förr. Min pojkvän blev lite orolig, och frågade "ja, men det var väl förr? Eller hur?". Kunde inte ljuga, kan aldrig ljuga för honom, och sa att nja, jo, näe... Han blev lite nedstämd och sa i alla fall att om jag så gärna vill gå ner i vikt ska han inte hindra mig och tjata, men det där var för mycket.
Jag vet att han är nöjd med min kropp, och inte vill att jag ska gå ner. Men han låter ändå mig bestämma utan gnäll, det är min kropp och mitt psykiska mående det handlar om... så det är ju bra det antar jag.

Nåja, vi hade en mysig kväll igår, jag med läkerol och en stor fet cola zero som älskling köpte åt mig och han med en stor fet popcorn (jag åt lite av det, ja) och cola. Åt inget under dagen, mer än lite godis.
Dock blev det en sån Billy-pizza på kvällen... älskling tog fram sådana åt mig och såg väl att jag innerst inne var sugen, det är ju faktiskt rätt gott IBLAND med sådant... så han frågade om jag ville ha, såg hoppfull ut och blev nästan lite ledsen när jag började tveka och ha mig. Så jag sa ja mest för hans skull - jag orkade inte börja bråka om mat och vikt när vi har haft det så bra och mysigt hela denna helgen.

Hoppas inte jag har gått upp i vikt, men det verkar inte så. Får väga mig ikväll och se hur det verkar även om det är med mat i magen.
Nu blir det plugg hela dagen igen. Imorgon är det omtenta...!

Yaaaaaaay, biljetter är bokade till filmen imorgon! :D :D :D Det blev dock en visning redan kl 18, men det gör inte mig nåt. Det är mörkt ute och "kvällslikt", och hade vi tagit den sena visningen hade vi vänta på tåget en timme tills midnatt ungefär... Nu får vi iofs också vänta en timme på tåget efteråt men det känns lite bättre när det ändå bara är vid 8-9 på kvällen. 

Sitter och äter frukost nu, en Skyr yoghurt. De är rätt goda och mättande, 120 kcal/port och inte så mycket kolhydrater, mer proteiner. Ett tips! :)

Känner mig jättefet. Har druckit 0,5 l vatten och ätit några godisbitar. Såna väldigt små, bönliknande godisbitar, men ändå. Jag blir mätt snabbt av godis, det är väl det som är problemet.
Btw, har hittat en smoothie i mataffären på 120 kcal från Wasa. Persika, vindruvor och aprikos - såååååååå god. 120 kcal är helt ok ändå, det är 20 kcal mer än naturdiet men fan så mycket godare. Ska försöka få pappa att köpa hem sådana så man kan ha de på lunchen i skolan eller ha som ett mål under dagen hemma. Mmmmm....

Sitter hos pojkvännen nu, men på min egna dator. Kom hit vid halv 10 igår, hade mindblowin sex (det var så längesen vi ens hade sex att jag nog blivit oskuld på nytt!), duschade i mörkret då det var strömavbrott här i hålan på diverse ställen och sedan fixade vi något att äta och tittade på film. Åt en macka och drack min smoothie. Dock åt jag en del såna Marianne-karameller också men.. inte såå många och eftersom jag åt lite under dagen känns det helt ok. Åt en bulle till lunch igår, hemma åt jag wokade grönsaker och 1 macka. Här åt jag en liten macka och smoothien. Och karamellerna. Promenerade bort ca 250-300 kcal.
Magen var hyfsat platt imorse, varken större eller mindre än igår väl.

Jag ska inte unna mig godis på bion. Jag vet att jag bara kommer få ont i magen och ångest över hur fet jag är, eftersom jag numera ständigt tycker att jag känner hur fet och lös min kropp är när jag sitter och har armarna intill kroppen. Så, jag satsar på Läkerol istället eller något sådant. Här i huset kommer man inte undan middagar heller liksom så... de är rätt små portioner antar jag ändå, men stora nog för mig.

Nu blir det tentaplugg hela dagen, ska väcka älsklingen sen också som ligger och sover bakom mig och sen.. får vi väl se om det blir bio ellr ej. :)

Igår åt jag väl max 700-800 kcal (kommer inte ihåg vad det blev), promenerade för ca 250 kcal. Ändå tycks jag inte ha gått ner i vikt.
Jag glömde (wtf,  glömde min rutin jag kört på nästan varje morgon jag sovit hemma i 6 år?) att väga mig imorse och kom på det på tåget till skolan. Fick ångest. Glömde det.
Nu när jag kom hem passade jag på att väga mig, med min topp/linne, 1 bulle (lunch, så dåligt, men mitt äpple hade aldrig funkat för magen när magkatarren gjorde så ont som den gjorde då. Tog iaf bort smör!) och vattnet jag druckit under dagen. Vägde samma som igår. Fan också!

Nu njuter jag av julmust light, ska snart in i duschen och ikväll ska jag (förmodar jag, har FORTFARANDE inte fått svaqr igen) till pojken. Och i helgen blir det bara massa plugg eftersom min dumma, dåliga lärare kuggade mig på första tentan med något enstaka poäng (snåljåp!), och omtentan är på måndag.Tack vare vår dåliga planering få vi bara ytinlärning dock, så jag har redan glömt massa grejor vi gick igenom, och jag lär få ännu sämre resultat på denna än på förra tentan. xD

Anonym; både ja, och nej. Det är så individuellt, och risken är att det ändå bara är på kort sig. Det kan bli sämre efter flera år, trots du hållt en sådan/snarlik diet. Man äter ju naturligtvis bara de bra fetterna i den dieten, som inte har samma höga risker som det dåliga, men fett är fett - och fett överhuvudtaget riskerar att sätta sig på ådror och orsaka krämpor längre fram. Det är ju säkert naturligtvis också individuellt, jag vet de som mår jättedåligt utan kolhydraterm, medan GI funkar bättre, jag vet de som är tvärtom. Som dietister säger; man får testa sig fram för vad som funkar, en diet fungerar inte för alla.
Dessutom tror jag att mycket beror på just avsaknaden av kolhydrater/endast fåtal g kolhydrater av "bra" kolhydrater - LCHF är bra för diabetiker, grymt bra. MEN bara pga kolhydratsavsaknaden, deras blodsocker höjs inte drastiskt. Det har inget med fettet att göra.
Jag har lärt mig massor om det genom både att läsa om det samt från min gamla skola när jag läste medicin och därmed också fick med mig näringslära.


Och för allmänheten... tja! Kom precis hem från skolan, är dödstrött och lite hungrig, och mycket törsig.
Har ätit 120 kcal innan idag samt 1 grov macka för ett tag sedan. Känns faktiskt väldigt bra. :) Jag ska komma undan med wokade grönsaker till middag eftersom de andra troligtvis ska äta pannkakor igen. NEVAH.

Idag fick jag hem mina kläder - AWESOME! Ska byta en bh till en större storlek (damn my big boobies!) och ev. en tunika och tröja till mindre storlek. De var stl. 36-38, många hade kommenterat att de var rätt stora och att man ska ta mindre. Jag tog denna storleken eftersom 38, ibland 36 beroende på plaggets modell, brukar funka bäst för mina bröst, även om det sitter löst kring magen. Men icke, dessa var som tält ungefär. Ska be mamma om råd, se om hon tycker jag bör byta en storlek mindre, och vågar jag inte göra det (ifall det blir för litet) så får jag sy in de lite. Ska ändå sy på en annan tunika så det blir mer som en klänning. Skoj. :)
Och fick hem en hel del fina underkläder... nu kan jag vara snygg imorgon inför min pojkvän. ;) Höhö.

I helgen ska vi nog på bio och se nya Twilight. Han vet att jag gärna vill se den och han ville bjuda ut mig eftersom han varit så grinig på sistone osv. Me don't say no. Får se om jag faktiskt unnar mig något den dagen (beror på hur mycket jag äter resterande dagen) eller kör på Läkerol. Synd att man lätt blir konstig i magen av dem bara.... :/

Nej, dags att plugga lite! Hur mår alla ni fina? <3

Så trött jag är! Snoozade i 2 timmar typ (är ledig på förmiddagen) och tvingade mig sen upp för att plugga och skriva färdigt en inlämningsuppgift som ska in imorgon. Men gud vad trött jag är! Och gud vad tråkig uppgiften är, alla hatar den och ALLA hatar människan som kom på den. Haha, stackars kvinna. Men hon får skylla sig själv.

Jag vill egentligen bara gå och lägga mig igen men det är väl inte så lönt egentligen. Om jag ska in till skolan måste jag börja fixa mig om nån timme, och innan dess får jag köra på att plugga. Funderar ju dock på att INTE åka till skolan idag, dels för jag är så trött, dels för att 5-6 h försvinner till den enda introduktionen, tågåkande och väntan... Segt.

Nu ska jag köra stenhårt på att gå ner i vikt dock!
Ska fixa matdagbok... och en absolut maxgräns. Skära ner lite på kolhydrater också tror jag, men inte för mycket - kolhydrater håller en pigg. Det är naturligtvis olika för alla, de som kör lchf fungerar det ju för (fast jag skulle ALDRIG köra en diet med så mycket fett, tänk på åderförkalkning, hjärtat osv? Förstår inte riktigt den dieten, man blir ju fet inombords istället!). Kolhydrater får lov att komma ifrån frukt, grönsaker, fullkorn (mörkt bröd OM jag tvunget skall äta bröd) och soppor. De har lite kcal i sig, så det väger liksom upp lite grann. Och jag vill inte bli så jävla trött heller, det kommer inte funka med skolan.
Men vad hade ni satt för kcal gräns? Jag rör ju inte jättemycket på mig, dels för att min kropp orkar inte det, min höft värker av och till, min magkatarr gör sig påmind och jag blir stressad av det - man har fan inte tid.

Åkte aldrig till min pojkvän igår, eftersom han tydligen prioriterade att fixa och klydda med en grej före mig och därför skulle det väl bli för sent för mig att köra. Känns ju kuuul. Han får fan börja skärpa sig med vissa grejor, börja visa att jag betyder så mycket som han säger, börja kämpa lite.... annars kommer detta gå käpprätt åt helvete.

Men, nu ska jag inte sitta och klaga. Igår låg jag bara i soffan hela dagen, var dödstrött. Jag kan vakna hyfsat pigg vid 8-9, och sedan är jag dödstrött redan efter någon timme. Igår däckade jag vid 10 igen, hade dock ställt mitt alarm till nån timme senare eftersom jag skulle köra och hämta min pappa. Så somnade i alla fall vid 1 sen, dödstrött.

Åt rätt mycket igår, 2-3 mackor, 1 muffins, 2 bananer, liten bit kaka och wokade grönsaker... och ja, några få godisbitar också. Men jag har inte gått upp något i alla fall. :) Tyvärr har jag ju inte gått ner heller, men det förväntade jag mig inte.

Usch, nu börjar jag bli riktigt trött igen... men kan inte gå och lägga mig nu. Måste plugga! Eller fixa med två uppgifter i alla fall.

Sugen på Julmust light. <3 mmmm.....gott.


Is it better is it worse?
Are we sitting in reverse
Just like we're going backwards (backwards)
I know where I want this to go
Driving fast but let's go slow
What I don't wanna do is crash, no

Just know that you're not in this thing alone
There's always a place in me that you can call home
Whenever you feel like we're growing apart
Let's just go back back back back back to the start, oh

Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quitting's out of the question
When it gets tough gotta fight some more

We gotta fight fight fight fight fight for this love

Jag däckade vid typ 10-10.30 igår haha. Så trött jag var! 
Jag hann i alla fall se nya Vampire Diaries, duscha länge OCH påbörja en film med pappa. Åh, VD. <3 Önskar jag såg ut som Nina Dobrev.
Dessutom åt jag en hel del godis, men lite mat under dagen. Har i alla fall inte gått upp, men inte gått ner.

Idag ska jag väl i alla fall träffa pojkvännen. Han var kanske inte så pms:ig som jag trodde igår, jag vet inte riktigt. Åh, det är så svårt när man bara kommunicerar via typ sms/facebook och han är sådan som aldrig skriver smileys nästan. Jag hatar att prata i telefon med folk, och han likaså. Jag ringer liksom bara folk främst för att säga att man blir lite försenad, fråga om skjuts hos pappa eller be honom handla något eller så.

Nu under dagen måste jag plugga... kul. Göra en inlämningsuppgift i alla fall. Som SUGER. Och är riktigt jobbig. Så, see ya later. Kanske.

Idag ska jag ha myskväll med mig själv. Ta en lång, varm dusch för att skölja bort veckans och dagens ångest.  Sedan ska jag spendera kvällen med att se nya avsnittet av Vampire Diaries (Tack T, för att du påminde!" ;) ) och därefter Eclipse tänkte jag.
Min pojkvän verkar smått pms:ig mot mig igen, känns det som, men jag vet inte om jag överreagerar eller inte. Jag orkar inte bry mig och ha ångest över det just nu, är han tjurig över något får han fan börja berätta det också istället för att skjuta undan mig och vara otrevlig. Jag saknar honom i alla fall, min fina lilla gulleplutt. Men vi ska ses imorgon och, återigen... behöver vi snacka. Återigen kan han aldrig höra av sig eller ens visa ett uns att han bryr sig om vad som händer i mitt liv - sist vi sågs bad jag honom skicka iväg ett lycka till-sms när det var tentadag, sa specifikt vilken dag också. Återigen var det vänner och bekanta som önskade lycka till, och frågade hur det gick. INTE min pojkvän. Det känns inte helt kul, med tanke på att han inte ens kan höra av sig i vanliga fall. Jag är trött på det, har sagt det flera gånger. Och tydligen behövs det höras igen. I don't know. Tänker inte bråka, me ntänker inte hålla käft heller.
Vi får väl se.
Jag vill inte att det ska ta slut, aldrig nånsin. Ibland får han mig dock att känna att det är på väg att ta slut, som om vi glider isär. Och den känslan är mer än jag vill och behöver känna just nu. För återigen - det får bara inte hända. <3

Igår var jag bara trött efter tentan så orkade inte skriva något. Tentan gick väl rätt bra, jag kan jävligt mycket mer än det som kom upp på tentan. Tyvärr är jag säker på att jag kommer ha något enstaka poäng under godkäntgränsen. Suck. Det kom två hyfsat stora frågor poängmässigt, varav den ena var en fråga som i princip ingen kunde tänka sig skulle komma med. Inkl. mig. Men det känns bra ändå.

Jag var glad igår, hade kul i skolan med mina vänner och var glad hemma också. Känns lite som en tyngd har lättt, nu är denna tentan över, har bara omtentor kvar men jag kan ju redan en hel del där så. Det ska nog gå bra (hoppas jag). Har sagt upp mig från jobbet jag knappt börjat på ens. Visst, extra pengar hade varit så fruktansvärt gött. MEN, det kommer inte gå. Jag fasade ju inför helgen då jag skulle jobba och stressa. Att jobba i sig hade säkert gått väldigt bra, men då ska det vara ett jobb som man inte stressar så mycket på, som i restaurangbranschen. Nog för att butiksjobb kan vara stressigt, men ändå inte riktigt på samma sätt som att hålla koll på vem som ska äta vad, dricka vad, beställa extra, vilket bord som är vilket, vem som ska ha mat först, se till att hålla tallrikarna snyggt uppstaplade över armarna, hålla  glasen snyggt, städa, ta emot nya gäster, kassahantering... ja. Ni fattar.
Hade varit kul att få jobba i någon klädesaffär dock. Ääälskar kläder och skor. Och smink. Har egentligen alldeles för mycket smink och kläder, men igår beställde jag hem en hel del på rea. Nu var det iofs främst trosor och några bh:ar, meeen 1 topp, 1 tunika jag ska sy om lite så det blir mer som en klänning, och 1 tunika/topp/klänning. 49 och 59 kronor vardera. Nice.

Vikten står stilla nu, men fortfarande 1 kg under det normala. Det är bra!  Idag ska jag bara plugga, och ev. träffa pojken om det inte blir senare i helgen. Åh hoppas vi ska på bio i helgen! Jag har övertalat honom att se Twilight. <3 Haha. Måste se den nya!!

Vad gäller hotsms:en har jag inte fått fler nu. Jag visade pappa de sista, som kom efter att han lagt sig, och han säger samma sak som jag gör om snubben: "vilken värld lever han i egentligen?". Det känns bättre nu, folk vet om vad som har hänt och de håller faktiskt t.o.m ett litet extra öga på mig när vi är ute i stan där skolan är.

Igår blev en jobbig dag, fick typ.. ja indirekta hotsms som jag egentligen inte förstod något om, varför eller vad som skulle hända. Jävligt obehagligt, är det fortfarande. Vaknade inatt vid 2 och kunde inte röra mig, fick för mig att han stod här i rummet. Usch. Och jag får inte längre gå ut ensam mer än om jag är på öppna platser med mycket folk. Yay, barnvakt. Nej men jag vågar fan knappt gå ut ändå... men jag följde pappas råd - som hjälpte mig med det, gick till honom direkt typ - och berättade för två i min klass, en tjej jag börjat komma nära och alltid umgås med, smsar ofta och har skitkul med, och en kille i klassen jag börjat skapa en rätt bra vänskap med, en snäll kille bara. Så det känns ju bra i alla fall. Känns ju mindre bra att jag går i skolan i samma stad som snubben bor, han vet var jag går och ibland tar samma buss (inte för att jag tar bussen så ofta iofs men ändå). Usch nä.

Var för ledsen och rädd igår för att plugga och äta i princip. Så idag har jag gått ner igen. Och det är ju bra.
Mindre bra är ju att vi har tentan idag.. men jag ska åka in tidgare, om några timmar och möta upp min vän och sitta och plugga med henne. Varför jag är vaken nu, sen 05.51, vet jag inte. Vaknade och var relativt pigg. Jaja, lite mys i sängen framför TV:n.

Efter tentan idag ska jag dessutom gå inom jobbet och säga att jag inte kommer kunna jobba där... pga skolan och nu detta med hoten. Det tog så mycket på mig igår, stressmässigt, och jag vet att så jag mådde i fredags var kroppens sätt att reagera på stress. Jag hade kunnat ta ett jobb som mitt gamla, lite mindre press på en, inte alltför mycket att göra hela kvällen osv. Jag saknar det jobbet faktiskt. Saknar hon jag jobbade med, även om det skiljde 10 år mellan oss så var vi likasinnade.
Nä, men i alla fall. Jag ska faktiskt lyssna på kroppen nu. Hade varit sååå nice med extra pengar... men pengar kan inte gå före min hälsa och min skola. Och nu ska jag spendera mer tid på plugg eftersom kommande kurser är viktigare än dessa jag haft nu. Spendera tid på skolan, med min pojkvän och vänner när vi väl ses. Jag hade nog inte orkat med detta jobbet också. Inte just nu åtminstone. Måste försöka släppa detta med hoten också liksom, med tanke på att jag inte ens vågar gå ut själv. Men det är obehagligt att inte veta något, ja obehagligt överhuvudtaget..

Usch, vad jag är trött. Jag ställde klockan på halv 6 imorse igen men... nej. Jag har sömnbrist sen igår ju, och ligger efter med sömnen. Kunde bara inte gå upp utan somnade om. Vaknade som tur var tio i 8 och fick tvinga mig upp då. Ska ligga och kolla på bra serier till halv 10 och fixa grejor vid datorn, sen köra stenhårt plugg. Imorgon är det tenta, och den kommer jag också få IG på. Men ja, det är helt ok antar jag, jag vet att jag började för sent. Har varit omotiverad och trött hela månaden och legat efter. Men det är bara att köra på omtenta! Och se till att fixa det bättre nästa kurs, det måste jag liksom - annars får jag inte fortsätta i utbildningen. De två första kurserna FÅR man ha IG på och ändå gå vidare, och bara omtenta de senare vid tillfällen. Men det får mani nte med kommande kurser så... nu kör vi.

Vikten är bra. Ligger fortfarande på 1 kg under det jag normalt brukar ligga på, och dä har jag fortfarande inte riktigt gått på toa...so to speak. Ni som läst länge vet att jag har svårt att gå ner i vikt, väldigt svårt. Hade kunnat fasta och säker inte gått ner ändå. Egentligen skulle jag ta blodprov för sköldkörteln, men nu när mamma för tillfället inte jobbar kvar på det stället tar jag uppehåll i mina järn- och "alltannatprover". Jag vill inte att någon annan sticker mig , eftersom de sällan kan det då jag tydligen blir nervös omedvetet, ådrorna drar ihop sig och jag blir svårstucken. Men mammi kan stica mig i alla fall haha.
Så det kg är bra eftersom jag ätit som jag gjort och ändå inte gått upp.
Ikväll blir det grönsaker till middag ialla fall eftersom att de andra ska äta pannkakor. Jag VÄGRAR!
Sen ska jag sova tidigt för att vara pigg imorgon...

Har precis ätit middag och känner för att spy. Men jag vet att det kommer att försvinna om en liten stund, att mättnaden främst beror på kolsyran i lightjulmust och salladen. För jag åt inte speciellt mycket att köttbiten och åt bara några upptinade pommes frites.
Har ätit dåligt idag. Dåligt som i fel och mycket. Men ja, jag skrev ju om det imorse och jag får se det som en sådan dag. Fast jag har bara ätit mycket hela dagarna på sistone känns det. -.-

Ska minska på kolhydrater nu tänkte jag. Enda kolhydraterna ska komma från mina soppor, frukt och grönsaker.  Inte bröd, knäckebröd, potatis osv - isåfall minimalt.

Btw, jag är beroende. Jag är SÅ beroende av julmust light haha. Det är ju så gott! Mycket godare än cola zero och pepsi max och det där ... men det är nog också för att man dricker det så sällan. Sprite zero och 7-up light är också godare ju, men det är troligtvis pga det menar jag.

Snart ska jag sova, var uppe tidigt imorse ju... och ska gå upp tidigt imorgon för att köra ett sista ryck inför tentan. Idag har gått jättedåligt. Har haft ett dåligt upplägg inför denna tentan, men har inte varit i form på hela månaden i heller. Nåja... i värsta fall får jag omtenta och ev. en omtenta i sommar. Men det känns helt ok, för man har tid att plugga då. Jämfört med vad vi har nu i alla fall, när vi pluggar 150% på samma tid som man pluggar på 100 %.

Hoppas på en bra vikt imorgon! Håller tummarna.


Edit: Kräktes. Of course. Vad trodde jag? Vad trodde ni? Fan, jag klarar inte av att äta middagar. Det är ett laddat ord för mig. Det är i samma betydelse som "oändligt med kcal". Även om det inte är det. Även om det mest består av sallad. Så länge det inte ENBART består av grönsaker känns det som jättemycket kcal. Ja, t.o.m när det bara består av grönsaker kan jag spy, men det är oerhört sällan.
Fan fan fan. Måste sluta. Det är så dåligt för mina tänder och speciellt mitt redan dåliga hjärta, det är dåligt för viktnedgång , det är bara dåligt, dåligt, dåligt!!
Men allt jag vill är att bli smal igen...

Jag vägde mig faktiskt nu precis, med mat och dryck i magen (note to self, gå på toa för i helvete innan blåsan sprängs, spindeln där inne äter inte upp dig, lovar...). Vägde min normala vikt faktiskt, så då måste det väl betyda att jag inte gick upp efter igår trots allt?!

Usch, blev nervös nu igen. Ska jobba på fredag, fick ett sms om det. Det kommer säkert gå bra, de är trevliga där osv, men jag är ändå nervös. Men det är klart, det är ju nu i början bara. Allt är fortfarande nytt, har ju bara varit där en gång. Men är nog lite nervös för kraven som ställs där, att jag inte ska klara det eller lära mig allt. Men men, det ska gå! :)
Ska se till att inte få sådan stressreaktion som förra fredagen bara, jag antar i alla fall att det är kombinationen av stress inför tenta 1, tenta 2, inlämningsuppgift och att jag skulle provjobba. Samt hade spytt en del under veckan - fått lägre kalium eller obalans rent generellt - och bara ätit 3 knäckebröd under dagen. OCH stressat in till skolan för en obligatorisk grej, stressat därifrån, körde fel när jag skulle hämta mamma, tog tid där, och sen stressade hem och till jobbet.
Det ska gå bra, så är det bara.
Fast jag vill inte egentligen, så egentligen borde jag inte ta jobbet. Enda anledningen till att jag tar det är för lite extra i mitt CV och extra pengar. Det behövs definitivt nu som student och nu runt jul och födelsedagar... Egentligen går jag och hoppas på att de inte skulle ge mig jobbet haha. Eller att de ska ångra sig nu snart längre fram.
Låter som en bra kombination va?

Nä, nu måste jag väl fortsätta plugga innan jag ska följa med pappa och handla... måste handla hem saker jag kan ta och dricka!

Idag väger jag mig inte, eftersom jag steg upp redan halv 6, efter ca 5 h sömn, så jag kunde skjutsa pappa till jobbet och ha bilen här hemma. Sömnbrist påverkar min vikt oerhört mycket, åtminstone förr, så jag förväntar mig inget liksom. Men jag antar att jag har gått upp, så som jag åt igår. Även om jag kanske inte åt väldigt annorlunda jämfört med i helgen, och då hade jag ändå gått ner ett kg. Men som vanligt, jojo upp och ner några enstaka kg. Men nu ska det neeer!

Äter faktiskt en bulle till frukost nu. Mest för jag vet att idag behöver jag energi för att kunna orka och ha fokus på plugg. Jag var alltid rastlös förr när jag inte åt och var anorektisk, kunde inte fokusera. Konstigt nog  - det borde ju vara tvärtom, man har mindre energitillförsel=mindre energi att orka ödsla på saker? Icke.

Men men. Igår spydde jag middagen, trots att det inte var en stor portion ens. Det är den jävla mättnaden och att jag vet att det är från riktig mat - det är ju mer kcal i det än att bli mätt på grönsaker liksom. Oavsett om man äter lika stor portion av båda. Så... ja, jag spydde. Fan också. Hade ont i halsen som fan efteråt, av magsyra.

Idag ska jag försöka att inte ha så stor fokus på mat och kcal faktiskt. Eller jo, kcal. Men inte på mat, vare sig på vad jag ska äta och vad jag inte ska äta. Idag ska fokus ligga på plugg för jag har tenta på torsdag och... har inte kommit så värst långt. Suck. Fan att jag blev så dålig i fredags och helgen, annars hade jag legat bra till inför tentan.

Jag har inte skrivit något i helgen eftersom jag spenderat den hos min pojkvän. Har bara vilat och myst, tror  verkligen det var välbehövligt. Jag behövde iofs verkligen plugga, men... har inte mått så bra.
I fredags blev det bara värre. Jag kom hem, tog en alvedon och omeprazol för min halsbränna och stack iväg och jobbade. Det gick rätt bra, kunde gått bättre men whatever. När jag kom hem rasade ALLT typ. Kroppen domnade, jag var yr och lätt illamående, synen blev suddig av och till, kändes hela tiden som om man halvt svimmade - även när man låg ner. Helt kaotiskt. Hade hög puls samtidigt som det ibland växlade till väldigt låg, och inte ens mamma visste vad som kunde vara fel - och hon jobbar ändå inom vården. I värsta fall kunde det vara en hjärnhinneinflammation, i bästa fall behövde jag bara vila och koppla av, så att det var stressrelaterat.
Stack trots det iväg till min pojkvän, däckade rätt snabbt där, i lördags var det lite bättre men hade huvudvärk hela dagen. Skippade ändå jobbet nu i helgen, hälsan är viktigare.
Nu är jag hemma igen (tyvärr, saknar dig redan älskling, även fast att du inte läser det). Det känns väl helt ok i kroppen, har fortfarande hög puls.

Nååja... i veckan blir det bara en jävla massa tentaplugg. Så, kanske inte blir så mycket updates här.

Dessutom är jag mitt uppe i val om jobba eller ej... hade fan behövt pengarna, men kommer jag orka det med de högre kraven de har här (är en fin restaurang) och plugga 150% OCH pojkvännen? Kommer jag orka, eller inte? Var fredagen bara ett symtom på vad som komma skall av stress jag känt?

Mår inte riktigt bra just nu. Är lite illamående och känns skumt i huvudet. För mycket koffein tror jag. Har iaf hävt i mig vatten, för jag blir så lätt darrig när jag har vätskebrist. Och igår drack jag i princip bara cola light, imorse samma. Så, dags för vatten! 1 liter har jag druckit hittils, ska ta med min vattenflaska till lektionen också.
Tror inte jag behöver ha med mig min redbull trots allt haha... är så pigg! Jag är så koffeinkänslig eftersom jag aldrig dricker kaffe.

Kan iofs också vara för att jag bara ätit två knäckebröd och nyss sprungit upp och ner i trappan för att hämta saker. Men jag är inte hungrig, mår illa vid tanken på mat. Så... det är ju bra.

Kollar pulsen hela tiden, ena stunden är den lite väl slö, och nästa går det lite väl snabbt för att vara mig. Men jag borde väl vara van vid detta laget.... att jag kräkts middagen de senaste kvällarna har ju säkert inte hjälpt heller.

Nä, dags att forsätta sminka mig antar jag. Försöker dämpa stressångesten, eller nervositeten som orsakar stressångesten. DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN OM JAG INTE FÅR JOBBET FÖR I HELVETE!! Försöker att inte ha så höga krav på mig själv. Men jag kan inte hjälpa det - jag är jävligt nervös för ikväll. :S

Alltså,  nu är jag trött. Och så stressad att jag faktiskt mår lite illa och blir ännu tröttare. Eller inte stressad på så sätt men... uppjagad av nervositet snarare. Allt pga jobbet. Wtf, går det inte bra så gör det inte, inte mer med det. Det är inte hela världen ju, mitt liv går inte under utan det är ju egentligen en positiv grej ändå. Får ju tillbaka mina helger till plugg och älskling. Får jag jobbet blir det ju stressigare med skola och hinna grejor... men moneey. Me need.
Äh, vet inte vad jag babblar om nu.
Det ska nog gå bra, hoppas jag. Min vän jobbar på deras andra ställe, och sa att de är jävligt chilla bara man agerar professionellt. Visst, där han jobbar är det slappare. En bar liksom, eller pub eller vad de nu vill kalla det. Detta är ändå en restaurang, lite finare och dyrare sådan. Tror att det är det som jagar upp mig - känns inte som om jag passr in där efter mina tidigare erfarenheter. Men hur mycket kan det skilja sig egentligen?

Tror nog att jag är mest rädd för att få göra för mycket ikväll, sättas på prov direkt typ. Men ja, jag sa på jobbintervjun att i början tar jag inte så mycket initiativ, kollar gärna och kollar mycket och frågar om det är något, så man kommer in i allt. Nya rutiner, nya platser för saker, ny standard, nya saker.... aaah blir galen. Vill inte. x(

Vill vara heeemma ikväll och mysa i älsklingens famn. Istället kommer jag vara där kl 23 ikväll, se en film kanske och tvärdecka under halva filmen. Trevligt.

Här går det varken upp eller neråt, mer än några enstaka hg!

Jag vaknade vid 6 och var superpigg. Låg kvar och drog mig en halvtimme och till sist startade jag datorn och TV:n. Kl 8 ska jag börja plugga, så har lite extra tid här då. ;p höhö.

Nu börjar jag bli lite gäspig igen dock. Men har tagit en sån tablett som ska pigga upp mig, har cola zero redo och en energidricka. Dessutom har jag en stor redbull light som väntar i kylen i eftermiddag innan jobbet, eftersom jag ska vara där ända till kl 22 och sen hem till min älskling. Me need energy!

Är redan uppstressad över dagen. Plugga till ca kl 12, börja göra mig iordning, köra/ta tåget till skolan vid 2, ha en onödig obligatorisk lektion 15-17, köra hem fort som fan/springa till första bästa tåg, provjobba till 22 - gaaaaaaaaaaah, provjobbet tar kål på mig redan nu, jag vet att de inte förväntar sig något perfekt men JAG gör det! Och tanken på att bli bedömd och allt... ja vad fan. You get it.

Sorry att det blir mycket gnäll om bara ett jobb just nu, men jag är så fruktanvärt nervös.

Jag har åtminstone knappt tid att äta idag, höhö... ska nog äta lite grönsaker sen, och ev. en shake på vägen hem i bilen/tåget, på 100 kcal. Tror jag behöver lite riktig energi innan jobbet och inte bara i form av koffein nämligen.
Önskar att jag inte skulle dit imorgon dock, så jag kunde plugga och få lite mer tid med min älskling... men men, inget jag kan göra åt direkt.

Men jag lär inte uppdatera mer idag, så  ni vet. We'll see, idag är jag en busy woman! ;P

Önskar att jag hade varit med i Robinson , där blir man fan smal. Hahah!

Är sjukt nervös inför imorgon, när jag ska börja provjobba. Jag vet inte hur höga deras krav är riktigt, så jag blir lite osäker. Har iofs indirekt redan fått lite tips från dem; servera propert, inte bricka på gästens bord, osv osv med annat ointressant för er haha.

Bara tanken på att bli bedömd och satt på prov.. blää. Vad pressad man blir! Dessutom kommer jag komma dit mitt i all rusning typ, pga skolan... inte kul, inte kul alls. Men men, vi får väl se. Håll tummarna för mig!

Maten har gått bra idag, har inte ätit speciellt mycket. Varken haft tid eller aptit, har bara pluggat och sen haft ont i ryggen. Är lite rädd att jag har en UVI, har symtom som kommer och går på det... TOPPEN. Måste boka en tid hos läkaren snarast eftersom en UVI påverkar mig mer än vanligt numera, pga min gamla njurbäcksinflammation. Hade en UVI utan symtom som gick upp i njurarna och voilá - nu står man här, med en njure med nedsatt funktion. Blä, orkar inte.
Har inte tid att gå till läkaren. Och har ingen lust att sitta i tele med en sur gammal SSK som ska bedöma det, och som ändå inte lyssnar på en. Blä, blä, blä.

Nä, nu ska jag äta. Och antagligen spy upp det, för jag har ångest redan nu. Och jag ska ändå duscha efter maten så det går smidigt då.

Jag har nästintill fått jobbet. Ska provjobba där i helgen bara, så får vi se.
Typiskt, nu vill jag knappt ha det längre. Eller klart jag vill men... skolan! Min pojkvän! Nåja, de hade förståelse för mina studier också.

Idag är jag deppig. Men det är bättre än ångest faktiskt. Jag är bara... deppig. Inte ledsen. Inte arg. Inte panikfylld. Trött och deppig.
HAr ingen mat hemma heller som jag kan äta utav.
Är stressad, tentan är om en vecka, och man har knappt börjat.

Så blir mycket plugg nu om dagarna helt enkelt.

Alldeles strax ska jag köra ner till stan på jobbintervjun. Jag både vill och inte vill - men så är jag alltid. Nervöst med nya människor som ska bedöma en ju! Men det ska nog gå bra. Jag får göra mitt bästa helt enkelt. :)

Har ätit soppa idag och 2 mackor. Ca 600 kcal.
Några få skivor chips också tyvärr, men inte så mycket åtminstone...
Sen åt vi middag, åt massa sallad och en liten, liten bit kycklingfilé och väldigt lite ris.
Det spydde jag dock, inte allt då jag valde att avbryta. Men mer eller mindre all kyckling och ris åtminstone.
Så nu är jag hungrig igen.. -.- xD
Kasst.

Jag tog en tablett imorse, tror faktiskt att de fungerar! Jag är inte helt säker, och jag är alltid nojjig över att det är placebo, att jag bara inbillar mig effekten av piller för jag vet hur man ska reagera. Men men,  blev lite piggare ändå.
Det är ju inte pigg som i amfetamin och bli hög, absolut inte haha. Men lite mer klar i hjärnan - som man kan bli på morgonen efter en god natts sömn när man gått upp, borstat tänderna, tvättat ansiktet och piggnat till.

Nåja, imorgon är det skola större delen av dagen, och troligtvis skola på torsdag eftermiddag... och däremellan bara plugg, plugg,plugg.

Vill inte somna.  Vågar inte...? Varken vill eller vågar.
Ska dock gå upp vid 7.40 och sen plugga hela dagen.

Men jag vill inte. Orkar inte drömma igen. Det är något stressat och jagat över mig ikväll. Skriver som om fingrarna brinner, andas som om jag nyss sprungit en mil, hoppar till vid minsta ljud. Som om... någon jagar mig.

Det enda som jagar mig är ångesten, och minnena. Det kommer jag nog aldrig komma ifrån.

Jag mår illa, så fruktansvärt illa. Försöker andas lugnt och dricka vatten för att få det att stilla sig, men det hjälper inte. Ligger och lyssnar på en av mina absoluta favoritlåtar (rubrik).

Gäspar, är trött, orkar inte göra något. Men vill ändå inte somna. Tänker. Vill inte tänka.
Kommer ihåg att rakbladen ligger kvar i mitt ena glasögonfodral, där de legat i flera år. Har aldrig förmått mig till att slänga dem.... inte ens när jag beslöt mig för att sluta skära.
Jag slängde bara mitt stora rakblad, jag behöver de andra. En trygghet, i denna osäkra värld.

Jag är trött, jag vet att jag måste sova. Men det är tungt att sova ensam... ingen skyddar mig mot mina drömmar, ingen kan klia mig på ryggen i tröst, ingen håller om mig. Det är bara... jag. Jag och min ångest. Och alla minnen.

Varför blir jag alltid pigg nu på kvällen, just vid denna tiden? Fan också, ska ju upp tidigt imorgon!

Mår inte så bra just nu. Är fet och äcklig. Varför skulle jag börja försöka leva friskt igen för?!?! Jag blev ju bara äcklig!!

Ska bli smal och tunn igen, så att killar tycker jag är snygg, så min pojkvän dyrkar min kropp, och så att tjejer blir avundsjuka...

Samtidigt är jag så jävla trött på detta. Orkar inte spy, orkar inte räkna kcal och förbjuda, orkar inte längta efter att skära mig, orkar inte längta efter att se kilona rasa. Orkar inte något.

Önskar Khadra var här. Hon var alltid så klok i min irrationella och motsägelsefulla ångest. Hon visste alltid vad hon skulle säga.
Ingen vet vad de ska säga.
Ingen vet vad de ska göra.
Ingen vet hur de ska hjälpa.

Åh, jag är så trött att jag knappt orkar skriva, men jag gör det ändå.

Har egentligen inte haft en speciellt produktiv dag idag, sparar det tills imorgon. ;) Har varit i skolan, gått genom en mindre examination, haft en timmes föreläsning och därefter fått min tenta. Jävla helvetes skit, var 1,5 poäng ifrån Godkänt.... FUCK. Snart omtenta samtidigt som vi har en anna fet tenta.
Kan väl trösta mig med att 54% fick underkänt... och 72 poäng av 95 är frågor direkt på boken. Vem fan kan komma ihåg 450 sidor av tråkig text?!

Nåja.. dagen har åtminstone gåttt rätt bra matmässigt faktiskt. Men som vanligt har jag säkert inte gått ner i vikt imorgon. Suck. Pallar inte min feta, fula, äckliga kropp.


Imorgon blir det pluggdag. Ev. följa med min farmor och farfar när de ska handla och hjälpa till, då farmor inte mår riktigt bra och farfar föll och slog höften och ena handen rejält. Hittade liksom en gammal trädgårdshandske fylld av blod i bilen innan när lånade den för att köra till skolan, tydligen efter hans fall när han lindat in handen i den och körde hem till oss med den bilen så pappa kunde köra honom till akuten... Stackars lille farfar, kryckor och allt. Alltid är det nåt fel, som han säger.
Men men, hoppas lite på att de ringer och vill ha hjälp imorgon. Hade varit kul att träffa de igen ändå. Och göra dagens goda gärning, haha. Nej, skämt åsido.

Ska sitta och söka lite jobb nu och förhoppningsvis lägga mig tidigt. Har hittat ett jobb här i stan, deltidsjobb of course med tanke på skolan, som jag sååå gärna vill ha! Vill jobba igen. Iofs vet jag inte hur man ska hitta tid och ork till det med tanke på skolan men... det ska gå. Får överleva på mindre sömn. Går deti nte får man säga upp sig helt enkelt antar jag. Men åh, vad jag vill ha det jobbet! Ha något att göra utöver plugg och pojkvän liksom. Och lite extra pengar. ;p

Var en smått jobbig dag igår faktiskt. Mina muslimska vänner firade Eid eller vad det nu kallas, fastan var slut i alla fall och då är det alltid fest typ. Eller fest och fest, de käkar massa tydligen (I don't know, jag är svensk och alltså inte muslim, inte ens kristen egentligen). :P En väns familj gick all-in med raketer och allt (inte för att du läser detta N, men JAA för tusende gången, jag såg de, de var fina).
Jag har hört tjat, tjat och ännu mer tjat av en förväntansfull Khadra, som skulle få stort släktbesök från utlandet.
Hon längtade så, såg fram emot det i veckor, om inte månader (skojar inte, jag blev ihjältjatad om Eid hit, mat hit, och arabiska uttryck hela tiden).
Men min fina K fick inte uppleva det... hon fick aldrig njuta av den dagen som hon såg mer fram emot än sin egna födelsedag.
Istället ligger hon någonstans, kall och livlös, tack vare någon idiot som körde lite för snabbt i kurvan och inte såg att det gick någon över övergångsstället.

Hoppas du har ett bra liv, var du än befinner dig älskade vän. Jag älskar dig.

Vikten är tillbaka där den alltid tycks stå. Men den ska ner... ner, ner, ner. Jag tror det går lättare nu med tanke på att jag knappt har aptit och när jag väl äter mår jag illa eller har ont i magen.
Nu är det liksom dags för frukost och jag äter (jag vet, konstig frukost) soppa. Lite kcal liksom, varmt och mättande. Idag tog jag en macka till det också, åt mackan medan soppan skulle svalna och... blev mätt. Som fan. Överdrivet mätt faktiskt.

Jag har 3 alternativ att välja bland, vad gäller mitt illamående, aptit och allt skumt och ont med magen; 1. Det är stress,  2. Min ätstörning har återigen fått bort min aptit pga rädslan att bli fet och pga äckelkänslan jag har inför mig själv,  eller 3. Jag har magsår.
Kanske kan det också vara pga min magkatarr, men det är ju pga stressen. Och jag har bara haft jävligt ont av min magkatarr, samt tecken på laktos- och glutenallergi varvat i perioder.

Jag satsar på stress, men allt låter rätt troligt faktiskt. Det sista är jag lite rädd för, eftersom jag ibland faktiskt spytt upp något som sett ut som både färskt blod och levrat blod (svarta klumpar). Och det är starkt tecken på magsår. Fast det var ju också ett tag sedan, när jag spydde oftare....

Nej, nu svamlar jag. Anyway. Idag har jag min soppa att äta. Jag antar att jag måste äta middag med de andra, men det blir bara lite eller så kommer jag undan med något annat, bättre alternativ. Måste börja äta mindre! Fast är rädd att man ska äta mer på kvällen sen då, t.ex. ta en kaka, en muffins eller nåt, eftersom min mamma alltid tycks baka nuförtiden, som när man var liten.
Men vad fan, förr åt jag ju knappt? Hunger är inte farlig, det är bara en känsla. Det går över med massa vatten. Även om jag kommer få springa till toa tusen gånger ikväll/inatt. Jag är ju ändå ledig imorgon so whatever.
Måste lära mig att inte äta så mycket, och inte tills jag är mätt, såvida det inte bara är sallad. Fast det gör jag iofs redan... jag äter mig bara mätt på sallad. Äter jag mig någonsin mätt på riktig mat, förutom soppa, så spyr jag. Eller så är det annan slags kcalfattig mat.
Men något måste jag göra, jag har varken tid, ork eller hälsan till att träna som förr.

Btw, fick tabletter igår av min pojkväns mammas vän som ska pigga upp. Nu låter det som värsta langningen haha, men det är det inte, oroa er inte. Min pojkväns mamma bannade mig som fan sedan och sa (med lite humor i rösten) att jag absolut inte fick säga något till min mamma, då skulle hon tro att de langar där och jag skulle inte få komma dit igen och det skulle inte vara bra (turligt nog har jag en bra relation till min käre framtida-svärmor, när jag och min pojkvän kommer in i köket kan hon hälsa på oss som "hejsan, mina små älsklingar". )
Men nej, hennes vän har MS och har medicin för att bli lite piggare i huvudet. För några veckor sen sa han att jag kunde ta en burk, trodde mest han skojade men igår kastade han in den i rummet. Ska testa imorgon och se om det kan hjälpa i pluggandet, (det var därför jag fick dem) vågar inte idag om jag ska köra sen. Känns lite knas, de är licenspreparat... dvs  säljs inte i Sverige egentligen, läkaren behöver speciellt tillstånd för att skriva ut ett sådant läkemedel. Haha, hoppas det är bra åtminstone.

Jag älskar min pojkvän.

Idag har vi bara legat och myst, sett på den där serien "Hey Baberiba" (jag vet, jag har jättedålig humor men jag bara ääälskar dem, hahahah!) och sovit. Jag blev färdig med en grej till skolan igår så jag beslöt mig för att ta ledigt från allt plugg idag. :)

Har ätit en bulle med pålägg till frukost och till middag en halv potatis och en ganska stor kåldolme med sallad... Det enda jag hatar med att vara hos min pojkvän, är att de lägger upp maten åt oss. Snäll grej ju, men... ja. Jag lägger hellre upp så mycket som jag vill äta (eller så lite, rättare sagt). Min pojkvän var snäll och ville lindra min matångest för ett tag sedan, och skulle säga till dem att inte lägga upp så mycket åt mig. Okej att jag har en vriden syn på vad som är mycket och lite, men de verkar inte tagit det till sig åtminstone. Jaja... ska börja äta halva portioner bara.

Tänker inte väga mig idag, då jag nyligen drack 4 stora glas vatten i ett försök att lindra huvudvärk, och ganska nyligen åt middag. Dessutom har jag inte direkt varit på toa sen fredags morse, hehe... så nu har jag på köpet ont som fan i magen.

Ska kolla film nu och försöka bli trött, fail att jag råkade somna och fick mig en powernap vid 17-tiden.

Nu sitter jag här hos pojkvännen och ska skriva en mindre... sammanfattning av en grej? Vet inte vad man ska kalla den, och vet inte hur jag ska kunna få in kurslitteraturen i sammanfattningen heller, eftersom de faktiskt skiljer sig åt haha.... men men.
Pojken sover som en stock som vanligt, har nyss legat och kliat han på ryggen en stund. Idag har vi varit tillsammans i 22 månader. <3 :)

Allt löste sig igår. Så fort jag kom in genom dörren frågade jag ut honom om allt var bra mellan oss, och lite sådär. Sen blev jag glad, eftersom jag fick så bra svar. Vi skojade, skulle se film, han sa nåt... jag bara sjönk. Återigen, en sådan grej som jag uppfattar som fel och tar åt mig, trots det inte är menat så. Men jag får ju ingen förklaring. Om han bara säger "jag vill inte umgås, det har inte med dig att göra, men jag vill bara inte" (om en annan dag) utan något mer så vad fan, jag är tjej - en tjej tar alltid åt sig och överanalyserar. Men om han vidareutvecklar det till "jag vill inte umgås, det har inte med dig att göra eller oss, jag mår bara inte så bra och behöver vara ensam lite", så förstår jag bättre. Jag vet ju att han är en ensamvarg i grund och botten, och gärna isolerar sig när han blir deppig. Dessutom har han diagnosen depression sedan tidigare.
Och när han dessutom vidareutvecklar det ännu mer till att "förlåt om jag har varit lite skum i veckan, trappar ner ännu mer på tabletterna och har känt mig lite konstig, grinig typ", ja då klarnar ALLT. (Tabletter som i antideppen alltså, inte droger haha.... don't worry.)

Men ja, innan han började förklara allt ordentligt så... var det lite kaos. Inom mig iaf haha. Jag var ledsen, han blev ledsen, jag blev ännu mer ledsen och grät, över allt möjligt, han blev ledsnare... vi pratade. Jag sa att han inte kan stöta bort mig sådär, undvika mig. Det är kanske inte det som är meningen, jag förstår att han vill skydda mig, inte lägga sin börda på mig, men det resulterar i att han undviker mig och stänger mig ute. Och det fungerar inte. Jag orkar inte. Sa allt jag kände, att jag inte orkade det, då kan han lika gärna göra slut för jag orkar inte må dåligt över det hela veckorna, och sen när vi ses så är allt bra. Och jag orkar inte att vi knappt ses längre, han kan inte stänga ute mig sådär , vi ses i princip en kväll i veckan, sover ihop och sen har jag stuckit (iofs har det de senaste gångerna varit pga släktträff eller måste hem med bilen), men ändå. Han ville ändå inte sova dagen efter ändå.

Så... eftersom det är han som tjatat sen dag 1 att vi måste vara ärliga och prata med varandra, så ska han börja göra det mer. Han är inte den som berättar när han mår dåligt säger han. Wtf? Det är knappast jag heller, det vet han. Men jag har varit ärlig med att jag varit ätstörd, med mina ärr, att jag har det kämpigt med maten igen, att jag har ångest, ärlig när jag mått dåligt om kvällarna och jag har ta mig fan t.o.m varit ärlig om vad de vidriga två svinen gjorde mot mig.
Så nu är det hans tur.

Men, vi löste det. Allt är bra. Vi myste, åt lite, skrattade och pratade. Inatt (imorse snarare kanske) väckte han mig bara för att säga att han faktiskt ville umgås idag också, som jag gärna ville med. KUNDE iofs väntat med det tills idag när han vaknar men... förstår gesten. :P I love you.

Undrar om jag har gått ner till idag igen. Det känns väl inte riktigt så, men inte gått upp heller tror jag... hoppas jag! Men får väl se imorgon... nervöst.

Jag orkar inte plugga. Denna veckan orkar jag bara... ingenting. Jag vill verkligen hoppa av skolan och bara få ligga i min säng och se TV, eller hitta ett superjobb dirr. Men det kommer ju inte hända. 

Orkar bara inte. Pappa kom hem precis, kikade in här i mitt rum som vanligt och sa hej, frågade hur det var. Jag, nära till gråten bara rycker på axlarna och säger typ "jaa...ja." Han frågade om det var kämpigt och jag kunde bara nicka, annars skulle jag börjat gråta. Igen.

Tog en macka och ett knäckebröd innan som ett litet mellanmål. Mådde så illa efteråt att jag valde att kräka upp det. Var samm sak med middagen igår. Igår tillät jag mig att äta middag och behålla det, då det var korvgryta - vilket i mitt fall betyder endast en skål med krossade tomater, lite majs, någon enstaka småbitar falukorv, skivade morötter och champinjoner. Mättande, men VÄLDIGT kcalsnålt för att vara middag. Efteråt mådde jag dock illa, så... jag valde att spy.
Min aptit är inte helt borta, väldigt förminskad men jag blir hungrig. När jag väl har ätit mår jag dock illa, och därför har jag spytt mer igen. Egentligen skulle jag ju sluta spy helt... och jag gör deti nte så ofta längre. Jag hetsar aldrig, men spyr mer eller mindre alltid upp middagen egentligen för jag är rädd att gå upp i vikt. Det har gått bättre på senare tid, då jag tagit yttepytte lite kolhydrater, lite mer kött och massa sallad. Då funkar det oftast, inte alltid - mättnadskänslan är outhärdlig även om det är pga sallad....
De här dagarna har jag spytt lite då och då dock, men bara pga illamåendet. Annars hade jag behållt det.

Pallar inte...

All stress, ångest och oro gör att jag mår illa. Jag ligger på -1 kg, trots jag ätit små mål under dagarna, och en hel del onyttigt under kvällarna. Fantastiskt.
Förhoppningsvis kan man gå ner mer.

Det enda jag tänker på just nu, är att jag hoppas fan att jag och pojkvännen ses ikväll. Jag vet att om han bytar till imorgon kommer jag börja lipa igen. För jag behöver verkligen träffa honom och prata, vi måste räta ut en del frågetecken mellan oss...åtminstone frågetecken för mig. Och jag har en hel del att säga också. Nu har jag dessutom öppnat upp mig och verkligen sagt att jag verkligen behöver honom nu. Jag vet att han behöver en del ensamtid, han mår själv inte så bra och föredrar att isolera sig då. Förståeligt, jag är likadan, dock inte alltid mot honom... bara mot andra. Vilket sårar mig lite, att han isolerar även mig. Men nu, för en gångs skull, får det fan i mig handla om mig också. Det gör det aldrig annars, jag sätter aldrig mig själv i första hand. Just nu måste jag det, han måste fan förstå att jag behöver honom. Och fan om han inte ställer upp, rent ut sagt. Jag gör allt för honom. Han gör det vanligtvis också. Nu är han bara distanserad.

Jag är rädd att han har tröttnat eller hittat någon annan. Var iofs så flera gånger innan också, vi pratar ut, och det är inget fel mellan oss. Det är fortfarande "alltid vi". Så... jag hoppas det är så fortfarande. För det finns ingen annan jag vill ha.

And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive

And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am

Och återigen ligger jag här i min säng och gråter, även denna kväll. Varför skulle denna vara annorlunda än resten av veckan?

Vad är det med min pojkvän? Undviker han mig? Han säger ju att allt är bra, att jag inte gjort nåt osv... jag får lita på hans ord. Men vad är det som verkar så fel då? Orkar inte gräva ner mig i det. Får fråga honom imorgon eller på lördag, vilken dag det nu än blir.

Jag har fått mer gjort idag åtminstone. Följde även med mamma och handlade. Gick dock runt där som en zombie. Var trött, illamående och ledsen över K. Berättade vad som hade hänt för mamma, men hon fattar inte att det faktiskt är en nära vän jag talar om. Nu sa jag iofs bara att det var en från min gamla skola, som jag känt sedan innan... och hon har aldrig träffat henne heller. Nåja, whatever. Det kan ju kvitta, det gör ju inte att hon kommer tillbaka till liv igen ändå.

Coming down the world turned over
And angels fall without you there
And I go on as you get colder
Or are you someone's prayer

Jag väntar fortfarande på att allt ska brista, att det ska gå helt upp för mig att hon är borta. Jag fattar ju det på sätt och vis, men ändå inte... känslomässigt förstår jag nog inte, det rationella i mig förstår det ju såklart. Hjärnan förstår, men inte hjärtat.

Jag vet att jag måste släppa det. Släppa det, släppa allt, och bara... acceptera. Storgråta.
Jag gråter ju, men inte... på det sättet.  Försöker lyssna på sorglig musik för att få det att brista haha. Men det hjälper ju inte heller...

Känns så mycket just nu. Jag vill bara sluta skolan, inte göra något, bara... ligga hemma hela dagarna. Inte tänka på något. Bara... ligga.

The broken clock is a comfort, it helps me sleep tonight
Maybe it can stop tomorrow from stealing all my time
And I am here still waiting though I still have my doubts
I am damaged at best, like you've already figured out

I'm falling apart, I'm barely breathing
With a broken heart that's still beating
In the pain there is healing
In your name I find meaning.

Jag tror att jag behöver något mot min ångest, depp och/el. sömn. Helst också något uppiggande om dagarna, haha. Och antistress. Om det hade funnits.
Nä men i alla fall. Vaknade för en stund sedan, mådde helt ok. Går långsamt neråt, blir sämre och sämre. Känns att det kommer bli en lång dag. Jag vet att det kommer bli bättre efter att jag träffat min pojkvän och fått prata ut med honom, och blivit färdig med en del av plugget... ska fråga om vi inte kan ses imorgon, inte på lördag. JAG behöver faktiskt det. Denna gången måste det få handla om mig också. Han är ju så satans svår att få tag på via telefon, igår var iofs förståeligt. Fick sms om att han umgicks med sin mamma ensam, det händer ju så sällan (long story, men hade ni vetat hade ni förstått).  Men ska säga, återigen, att det faktiskt inte funkar med att det bara är jag som hör av mig jämt... ett förhållande funkar inte om man bara ses på helgerna och sen inte snackar alls i veckan. Vad fan, detär som att vara KK typ. Man glider isär. Jag har sagt det förr och han lovade en förändring men icke. Så kanske dags med en upprepning... för JAG behöver det. JAG behöver att han smsar eller ringer eller vad som helst, bara ett litet "hur mår du idag?", för ingen annan gör det ju. Eller bara ett "jag älskar dig". Inte mer än så. Hur svårt kan det vara?!
Nä, jag behöver få klaga lite.. och mysa! Tänker inte starta något bråk, inte vara arg eller något. Bara säga att det faktiskt är så JAG känner. Det ska nog gå bra, det är han själv som sagt från i princip dag 1 att vi inte ska bli sådana som aldrig pratar, verkligen PRATAR, med varandra. Delvis pga mig, för att jag har ju så svårt att PRATA... fast det går rätt bra med honom ju. :)

Jag behöver rätt mycket bekräftelse, speciellt just nu... som jag skrev igår, jag behöver veta att allt är bra mellan oss, när allt annat går åt helvete. Och det är väl bara naturligt att man känner så, när man hittat sin drömprins, sin soulmate, och bara träffat svin innan som varit otrogna, knarkat, slagits och behandlat en dåligt?

Nåja... vikten var väl helt ok, såg ut som om jag gått upp 0,5 kg fast hade ju inte heller done the nr 2 på toan haha. Dessutom får jag ändå skylla mig själv, åt mina favvochips som mamma handlade åt mig (ungsbakade, mycket mindre kcal faktiskt).

Idag måste det bli en pluggdag... måste verkligen, har inte pluggat denna veckan. Legat i sängen hela tiden. Men kl. 12 ska jag bege mig en trappa upp och sätta mig och skriva en uppgift. Så har jag lite drygt 1 timme att göra annat skoj och förbereda mig för det tråkiga haha.

En grej jag tänkte på igår var faktiskt att gå och prata med någon... jag har pratat med min pojkvän om det tidigare, och han tyckte det lät som en bra idé. Han kunde säkert följa med också, fast jag hade helst velat att han skulle stanna i väntrummet och vänta. Inte följa med in.
Jag vet bara inte vart man skulle gå... jag vill inte gå till kuratorn på ungdomsmottagningen, för de suger. Men jag har faktiskt inte råd att gå till någon där man betalar som för  ett vanligt läkarbesök... det hade varit en investering ja, men jag har fan i mig inte råd, speciellt inte om man ska börja gå lite då och då, vilket ju hade behövts antar jag. Jag är dessutom mest intresserad av att få något utskrivet, haha. Tycker inte att det hjälper att prata med folk.

Jag har jättemycket ångest just nu över allt med skolan och annat. Ibland inser jag att jag knappt kan andas, har jättehög puls och mår illa av all ångest. Jag hyperventlilerar nästan, drar täta, små andetag. Just nu är jag bara ledsen.
Jag behöver prata med min pojkvän, men får inte tag på honom. Som vanligt. Fan, varför kan du inte bara använda din mobil lite mer som alla andra? Visa att du finns här för fan... det är nu jag behöver dig.
Det är jättetufft i skolan, stressigt och mycket att göra. Jag är så trött om dagarna, att jag bara ligger i sängen hela dagen. Ser tv, kollar lite på datorn, ser tv, sover... ja mycket mer än så får man inte gjort.
Jag får ångest av det, min mage är i uppror och gör så ont av all stress och ångest.
En vän dog igår. En olycka, så det kom som en chock.... jag kan fortfarande inte förstå det. Hon kämpade hårt, men förlorade kampen, hennes bror ringde igår. Det är ofattbart. Men du är en vacker ängel nu i alla fall. (Blir muslimer änglar, eller vad tror de på för något efter döden?)

Jag behöver få prata med min pojkvän, älskade J. Behöver höra att VI åtminstone är stabila, att allt är bra, att allt är som förr. Att allt är bra med oss, när allt annat går dåligt. Men jag får inte tag på honom. Och jag antar det värsta. Detk änns som om vi glider isär varandra...
Men vi ses förhoppningsvis i helgen, som planerat. Då ska jag passa på att umgås med honom, prata... prata deeptalk. Vi behöver det.

Det går långsamt upp för mig att hon är borta, min vän. Aldrig mer får jag se hennes burriga, långa hår när hon sliter av sig sina färgglada slöjor hemma. Aldrig mer får jag höra hennes dåliga skämt som bara jag skrattar åt. Aldrig prata med henne igen, höra hennes goda, rationella råd mitt i all ångest med irrationella tankar och känslor. Arabiska svordomar, uttryck och mutter när saker inte går som hon ville.
Jag ska inte gå på hennes begravning. Har muslimer begravningar så som vi har förresten?
Either way.. som sagt. Jag kommer inte kunna. Det är inte hon som ligger i en kista, eller 3 meter under jorden. Det är inte hon, jag klarar inte det. Jag tror inte det. Det är en tom kista.
Khalda, det var inte meningen att du skulle dö nu, så här ung. Kom tillbaka, vänd om i tunneln eller var du nu befinner dig.
Och om det inte går, hoppas jag att du har det bra där du är. Hjälp mig på vägen däruppifrån; jag kommer behöva all hjälp jag kan få just nu.  Du kommer bli den vackraste ängeln där.

Vilken överraskning! Idag är min mage rätt snygg.

Igår åt jag 2,5 mackor med pålägg. Flera knäckebröd. Hetsade och spydde allt. Åt middag och spydde. Åt ca 3 hg godis, varav en del spyddes upp med middagen. 1 banan.
Men jag har gått ner ytterligare till idag, sammanlagt 1 kg på 2 dagar nu. Och det bör inte vara vätskevikt för jag drack ordentligt igår, och drack drygt en liter innan jag somnade....

Vilken skillnad det är på magen, bara på 1 kg! Shit, ser ut som flera kg faktiskt.

Vänder det nu? Är det min tur nu att gå ner i vikt? SNÄLLA FÖR I HELVETE!!

Skulle vilja skära mig. Skära så jävla mycket.