zeropounds

Det blir inte mycket och ingen rolig uppdatering numera känns det som, pga jobb och sådant. Snart ska jag börja plugga igen inför sommarens omtentor, måste verkligen klara dem! Och det går åt så mycket tid till pendlandet..Denna veckan jobbar jag "sena" passet, 9-30-18.00, och är hemma lite drygt 19-19.30. Bara att gå och lägga sig direkt, då mannen jobbar tidigt och jag vill få tillräckligt med sömn dessutom. Kul liv. Nåja, man ska inte klaga. Jag har ett jobb åtminstone. :)

Helgen har gått i ett, och det känns som om det blivit lite för mycket onyttigt. I fredags drack vi, jag drack väl 6 cider och 1 öl så inte så farligt, jag slutade dricka i tid och vi kom hem vid 4 på morgonen, jag var väl relativt nykter. Hela lördagen gick åt till att ligga i soffan och halvsova för mig, är så otroligt trött i kroppen just nu och särskilt om jag druckit dagen innan. På kvällen stack vi över till en vän, hans tjej och hennes unge och lekte lite. Igår stack alla vi till en bilfirma och så vidare till ett lekland med lillkillen. Fy vilken ångest när vi hade ätit där, mannen ville bjuda på maten och de har ju typ bara hamburgartallrikar...RIKTIGT stora portioner. Jag åt en hel del tyckte jag och ändå fick ha 1/4 av burgaren, locket till brödet och en del pommes också. Lite mindre kul, men det försvann väl när vi hittade studsmattorna. ;D

Hela helgen har jag fått höra ännu mer tjat om bebisar från sambons sida... det är lite väl tidigt egentligen, äveno m jag vet att jag ÄR redo och vi redan är sambos. Jag vill ju inte gärna planera något sådant innan skolan är slut (om 3 år....), men händer det så händer det. Han vill gärna planera. Och helst ha ett sommarbarn - till nästa sommar. Det känns ju rätt skönt att han är så säker på oss ändå, hela helgen har jag fått höra hur mycket han känner för mig, och att han verkligen vet att det är rätt - och vill leva med mig. Det är ju skönt, för jag känner på samma sätt. Men jag är ändå orolig. Jag fick höra sådant från mitt ex också och ändå förändrades allt. Detta är väl ett lite mognare förhållande dock.. men fortfarande.

Jaja, vi får se. Det har nog märkts att jag gått ner i vikt, i lördags låg mannen på mig i soffan och kramades och klagade på att han kände höftbenet. Han tog bort täcket jag hade över mig och sa att fan, vad jag börjar bli smal. Jag låg ner - klart jag ser smalare ut då. Så mycket syns det verkligen inte, och det märks faktiskt inte på mina kläder; och det säger jag bara inte som undanflykter. Han ser bara inte min mage så ofta eftersom jag skäms. Har bergis gått upp efter i helgen...

Nä nu får jag sminka mig vidare, snart dags att jobba ju!

Jag är helt döööd efter jobb denna veckan. Har fått en ny tjänst, den jag egentligen ville ha vilket är skitkul - men tar mycket mer på krafterna nu i början är det andra. Men det är chill, detta är roligare och bättre sätt att få in foten där på ;)
Så bara så ni vet - jag lever, I'm fine, jag är bara för trött och upptagen för att blogga just nu haha.

Idag har varit en så fruktansvärt dålig dag. Det tog stopp redan imorse när jag vaknade, var på helt fel humör och mådde rätt dåligt också. Hade jätteont i magen, och mådde illa med en sån skum feberkänsla i kroppen..så jag sjukade mig från jobbet. Resten av dagen har väl varit lite upp och ner, stundtals har jag bara velat gråta och varit riktigt nära att göra det också. Några tårar har ibland släppts. Det har väl bara varit en sådan dag antar jag, D har inte heller varit på alltför bra humör så som jag uppfattat det och då påverkar det mig som fan. Jag har väl varit lite snäsig mot honom och han mot mig, men det har alltid slutat på samma sätt ändå - han kommer intill mig eller lutar sig över mig om han går förbi, viskar "love you" och ger mig en puss. Helt ok ändå, haha?

Har precis kört grabbarna, D och S, till en studentfest i närheten. Nån snubbe som D's lillebror känner tar studenten, har bara mött honom nån gång så vet knappt vem det är. Men kul för dem, mindre kul för mig som ska upp vid 5 imorgon och får stanna hemma. Äh de kan behöva lite grabbtid. Kan dock inte hjälpa att jag blir lite orolig och nojjig - jag vet ju hur det gått med andra killar jag dejtat/varit ihop med när de varit på fester... men jag litar på D. Jag gör faktistk det, så mycket jag kan, jag litar bara inte på andra tjejer. För tjejer är oftast bitches n hoes som går bakom ryggen på folk och håller på och fittar sig. Faktiskt. Det är därför jag oftast har killkompisar hellre. Och ett fåtal tjejkompisar bara, som man verkligen litar på. Fast ja, killar kan också fitta sig men det är ju oftast pojkvänner..
heh, märks att jag är nojjig? Tror det är min dåliga dag som påverkar. Har tänkt efter lite för mycket idag känner jag, och känt mig lite halvkass fysiskt också. Är ju så fruktansvärt trött hela tiden, och har börjat få rätt ont i magen av och till med illamående. Känns som det är min stressmage och det känns fan som om det hela tiden är nåt som stressar upp en. Är det inte skola så är det jobb eller så är det ekonomin eller nåt annat litet. Fan alltså.

Nej fan. Positiva tankar nu, känner att allt börjar bli negativt. Jag har en underbar pojkvän, som relativt ofta säger att han älskar mig - om än inte på svenska, eftersom han har svårt att säga det haha, det är lättar med love u eller vår version "lovelove" - och som jag mer eller mindre bor ihop och har bil med (som han själv säger), ett gött jobb som förhoppningsvis fortsätter i terminen och härliga vänner, nya vänner dessutom som jag lärt känna här i stan där min pojkvän bor.

Jag börjar dock bli lite orolig att spriten går överstyr.. jag har ju ändå kontroll över, dricker egentligen inte i veckorna i vanliga fall mer än ikväll. När D och S satt här och drack öl blev jag så sugen - jag vill ha sommarlov/semester och kunna dricka i veckorna, för det har jag inte gjort sen i gymnasiet när det var vissa fester i veckorna. Släppa alla mina krav och ansvar. När jag väl dricker är det ju på helgerna, och det är ändå lagom, jag vet ofta mina gränser och blandar ofta mycket med vatten - klunkar i mig vatten liksom. Men ikväll har jag fan druckit lite öl och snart fyra groggar. Jag blev så sugen nu när jag såg S och D dricka öl här hemma. Det är ju inte så att jag drar på fest ikväll, jag ska ju både köra och jobba imorgon. Hade dock velat ha alkomätare till vår bil... men det säljer de ju iofs på jobbet, vore ändå en bra investering när man får jobb. Det är ju inte ofta jag dricker i veckorna annars, det är första gången på flera år ikväll, men jag känner redan nu hur begäret blir större och större. Jag bestämmer om en tjejkväll med vin på lördag med min bästa vän, både för att få träffa henne och för att dricka. Mest är det nog för att träffa henne, men också för att jag vill fan fortsätta dricka. Det är inte bra. Men jag vet inte hur jag ska tolka det - om jag ska ta det på så stort allvar såsom jag gör med sjukdomar t.ex., eller när jag känner mig sjuk? Eller bara ett tecken på det jag skrev innan - jag är 21 år, vill slippa ansvar och krav, kunna dricka när jag vill och festa till det med vänner? Jag vill inte längre dricka bara för att slippa ångest (även om  bland annat är för att jag vill slippa all ångest och bli avslappnad) utan bara för att ha kul, leva livet och göra det med mina vänner? Ja ikväll dricker jag ju själv, och jag börjar bli full. Jag ÄR full? Vet inte. Nåt av det, utan tvekan. Men sådana dagar har väl alla. Det gör väl inte mig till alkoholist, eftersom jag inte är så alltid?Jag har ingen som helst aning. Vad ska jag tolka det som?

Egentligen gör det mig rätt nervös att jag dricker nu... tänk om mina symptom på blödningar, illamående och §magont är en liten bebis? Det är för tidigt för oss att skaffa en nu, men jag hade inte kunnat göra en abort. Faktiskt inte. Det hade aldrig gått, efter att ha sett vänners och min svägerskas bebis växa upp. Och defintivt inte efter att ha börjat plugga till sjuksköterska och fått veta att ett foster får hjärtslag efter ca 3 veckor... även om de inte märks på ultraljud. Åh jag blir nervös. Jag vill ju så gärna, bara en bekräftelse på att man kan åtminstone. D kollar ju på lägenheter  i form av 3or till vår framtida bebis som han säger. Men nu? Min skola då?

Åg mkt tankar på g... palllar inte mer nu så godnatt!

Har varit fullt upp de senaste dagarna med syrrans student, D's lillebrors student och så bakfylla igår. Nu är jag hemhemma och tvättar och hämtar vår bil som vi lämnade efter syrrans student eftersom jag var sugen på att dricka.
Ligger och slöar i soffan och äter lite godis, börjar få ångest. Jag vägde mig med jeans, linne och kofta och vägde under det jag brukar. Börjar se lite på magen att jag har gått ner - och ångesten blir ju naturligtvis större när man vet detta och man äter för mycket/skitmat... Nu åt jag väl godis lite för mycketo ch för snabbt också, så jag blev illamående. Jag mådde redan illa tidigare till på köpet, yaay. Fattar inte vad det beror på, har inte mått illa på några dagar sen sist, men så kom det innan imorse också. Bebis? Haha...nä helst inte.

D är jättesugen på en bebis. Nästan så han bönar och ber mig om att sluta ta mina p-piller. I fredags natt efter student och fest frågade han mig varför jag inte bara kan bli på smällen, för han vill bli pappa. Jag börjar undra om han hellre vill ha en bebis än en bebis med mig? Haha.
Han kollar ju lite på lägeheter till oss senare, när vi flyttar ihop på riktigt, och igår sa han att han ville kolla lite på 3or istället för 2or - så vi har plats för vår bebis, sa han. :) Han har fått det på skallen, mer än mig haha.

Nej nu ska jag fortsätta se film och vila lite. Få ångesten att försvinna innan den börjar växa mer och innan jag bestämmer mig för att spy..

Idag ska jag baaaaara sitta och plugga. självdisciplin! Tentan är imorgon så idag är det bara att läsa, läsa, läsa! Ingen dator, inte massa mobil.. förhoppningsvis kan väl grabbarna hålla sitt spelande på en lägre nivå än vanligt om de ska sitta här och spela.
Igår följde jag med dem ut och fiskade. Egentligen ville D att det bara skulle vara han och S, hans vän som brukar vara här, men kompisen ville fråga nån annan snubbe ocskå. Så D tog med mig, + att då kunde jag köra alla dit och hem så killarna kunde dricka öl. Nån  nytta får man väl ha av mig? Haha. Jag tog med mig böckerna och satt och pluggade och rökte. Sen blev det för kallt för att plugga. Alldeles för kallt. Aldrig mer, fy fan vad jag frös...

Vi kom hem rätt sent, tog nån macka och skulle kolla på film. Vet inte hur vi kom in på det, men vi kom in på träning, vikt osv. Jag frågade väl hur mycket som är rimligt att gå ner/vecka, och blev rätt missnöjd med svaret - jag hade ju velat gå ner mer än typ 0,75 kg. Han frågade hur mycket jag hade tänkt gå ner då, vilket jag ju inte kan svara på. Jag vet knappt själv. Jag vill gå ner några kg för att bli lite fastare och plattare. Den andra sidan av mig vill ju bli jätteliten igen - sist fick jag ju ändå behålla lite tuttar, höftfett och liite kvar på magen. D sa, igen, att han inte ville jag skulle gå ner i vikt, mina bröst lär ju försvinna (killar....) och det ÄR inte fint att vara helt hård och mager som tjej. Okej med platt mage om man har lite lovehandles tydligen, men fett ska finnas ändå. Han frågade hur mycket (lite) jag  hade vägt innan och blev väl rätt chockad över att höra det. Han tycker att jag är superlätt, både liten och otroligt lätt att lyfta och hålla på med, så när jag sa att jag ju hade vägt 10-15 kg mindre blev han väl rätt chockad. Frågade om jag hade haft problem med vikten, och inte kunde gå upp i vikt. Sa att ja, jag hade problem med vikten men aldrig att jag inte kunde gå upp i vikt. Frågade om jag tränade mycket, och jag sa rätt ut som det var - jag både tränade hårt som fan och svälte mig genom hela gymnasiet i princip.
Så, då var det sagt. Han kanske förstår mina matvanor lite bättre nu? Vi snackade inte mer om det sedan, skönt är väl det. Men ja.

Över till något annat. Jag har bebisnoja på huvudet nu. Inte nog med att folk får bebisar kors och tvärs, D har ju också pratat lite om det... eller ja, att han vill ha en bebis och så, och ibland har han nämnt oss två med en bebis. Som i lördags när han berättade att han egentligen såå gärna ville byta ut mina piller och så, slänger ibland iväg kommentarer såsom "äh skit i dem idag" när jag rusar upp ur sängen på kvällen för att inte glömma ta ett. Dagarna blandas ihop nu, men det var två dagar under förra veckan då jag fick mindre blödningar. Konstigt nog, ibland har jag fått en liten ungefär en vecka innan mens. Nu fick jag en liiiten jävel en kväll, och en större två dagar efter. Rätt stor faktiskt, för den märktes på honom också efter vi hade haft sex om man säger så.. Och sen i måndags har jag mått illa av och till, ibland mer och ibland mindre, och vart lite skum i magen. Skumt magont och så.
När jag blev illamående igår igen och kommenterade att jag mått illa sen i måndags slängde D naturligtvis ur sig kommentaren om att vara gravid. Min första tanke var "nitrationsblödning",  då fostret fäster sig i livmoderväggen. Två blödningar förra veckan, bara väldigt små men ändå som vid mens när slemhinna följer med... och nu illamående. Wtf?
Jag är 99% sääker på att jag inte är gravid - jag har ju inte missat några piller. Men eftersom de inte är 100% säkra kan väl inte jag vara det heller egentligen... men nej. Det där får dröja några år till, så jag bestämmer mig för att allt är pga stress och kanske också lite dålig mat/godis som vi åt. ;)

Trötter. Jag sjukade mig faktiskt från jobbet idag, eller utbildningen där. Man sitter bara och gör ingenting och det är inte ens givande, då sitter jag hellre hemma och tentapluggar. Lite synd på pengarna bara men jaaja....
Så idag blir det tentaplugg och jag ska väl köra D till hans jobb för nåt kort jobbmöte trots han har semester. Och så tentaplugg igen.
Rätt gött att vara ledig idag och imorgon, och kunna fokusera på plugget.

Magen känns rätt platt och maten gick rätt bra igår. Frukosten nu snart kommer bestå av en shake dietpulver jag snor av D. Han är ju lite av  träningsfreak så han har en hel del olika kosttillskott. När vi höll på att bli/blev tillsammans beställde han hem ett stort paket med olika grejor, typ proteinpulver och sådant, och en låda måltidsersättning (egentligen för diet, han tänka kanske deffa egentligen till en början?) som han sa att han också köpt pga mig - för han stod inte ut med att jag aldrig käkade något här, så nu hade jag inget att skylla på eftersom vi hade såna hemma och de var låghaltiga i kalorimängd. Blablablaa. Hur goda som helst dock, jag vill ha en till låda nu.. ;)
Det enda som tar emot lite är kcal, 155 är mycket i mina öron men det förstår ju inte han såklart. Men 155 kcal på en sån shake? Som man väl bara blir lite lätt mätt av eftersom det är till för diet ? Ja det är ju klart bra om jag kan gå ner i vikt genom att äta dem, men vad fan... jag är van vid mina äckliga grejor på 100-110 kcal. Lite skillnad. Och det tar emot.
Men sen å andra sidan, hade jag ätit två mackor istället blir det en bra bit över 155, och äter jag  två knäckebröd blir jag hungrig snabbt igen. Så det är väl värt det egentligen.
Jag hade velat köra en full sådan diet och tappa några kg. Men jag är emot de dieter då man ENBART dricker sådana, och dessutom hade jag saknat tuggmotståndet! Och mackor/knäckebröd..;)

Nej frukost var det ja. Nu hör jag dessutom D börjar röra på sig inne i sov-/vardagsrummet så jag får väl vara en snäll flickvän och starta kaffet han behöver på morgonen.. ;)

Gomörra på er!

Idag ska jag sitta och plugga heeela dagen så jag skriver lite nu istället. Kl. 9 börjar jag har jag bestämt!
Igår var vi hemma hos mina föräldrar en stund och sen körde vi syster och vänner till deras bal. Så fina alla var, jag önskar jag tog studenten igen - vilka härliga minnen med champagnefrukost, dansa på bänkar i kyrkan till vår sjukt härliga, "moderna" kör med rocklåtar osv, utspringet, flaket - allt!
Nostalgisk här ja. ;)
När vi kom hem gjorde vi hemmalagad pizza. Blev väl helt ok, han älskade det men jag tyckte inte det var så gott. Fett mättande åtmintone, jag åt bara lite och blev spymätt. Han åt ju rätt mycket men blev egentligeno ckså spymätt. Blä.
Men en ny utmaning fixad och klarad - vi åt nämligen rätt ofta sådant hemma, jag åt bara en jätteliten bit med pyttelite ost, lite mer skinka och en hel del äckliga champinjoner (det är gott, men inte gott i för stora mängder alls) eftersom det hade så lite kcal. Igår tänkte jag inte ens på att skrapa bort ost som kändes som för mycket. :)

Jag har börjat inse hur mycket ens förflutna påverkar ens framtid nu... och det är inte alls bra. Mitt ex och jag var ihop i 2 år, och det var väl mest i början jag hade så svårt att lita på honom,  tyckte han var snygg och så ju och var rädd att andra tjejer skulle försöka. Efter ett tag försvann det, dels för han visade att jag kunde lita på honom men också mest för att jag insåg att han ju inte var typen som festade eller ens umgicks så mycket med andra. När skulle tjejer kunna försöka nåt med honom mer än på Internet liksom?
Den där osäkerheten är tillbaka nu med D. Han ÄR verkligen jättesnygg, vältränad och musklig, lätt att umgås med och lagom crazy och rolig. Han har många vänner, och jag förmodar tjejer också ju - några har jag dessutom träffat. Jag har väl egentligen träffat de flesta han umgås med regelbundet, men så är det tjejerna... Jag litar inte på tjejer. Tjejer är backstabbing bitches. De (ja killar också ju) skiter i om någon är upptagen, är äckliga och försöker ragga på killen trots allt, göra honom otrogen (vem fan vill bli tillsammans med en kille i så fall, om de varit otrogen med en mot sin tjej? en gång otrogen alltid otrogen!), snackar skit och mög. Jag kan fortsätta men ni förstår nog.
Det är det som gör mig orolig, och lär fortsätta göra mig nojjig. Jag är extremt rädd att någon ska komma och göra D mer intresserad av denne, vara snygg som fan och bara helt jävla rätt för honom.
Hur mycket han än säger att det är JAG som är rätt, nämner framtid med mig så kan jag inte låta bli att vara orolig. Han är snygg som fan trots han är blond (haha, har ALDRIG tänt på en blond kille innan och trodde fan aldrig jag skulle göra det förr heller) medan jag väl kan se helt ok ut när jag sminkat och fixat mig. Jag kan ändå sminka mig rätt snyggt, fixa snygga frisyrer och jag har boobs att framhäva. Vilken kille gillar inte det liksom?;) Haha...

Egentligen behöver jag väl inte vara rädd, han blir arg och tycker jag är dum när jag berättat det. Det är väl obefogat; andra gången vi sågs fick jag träffa hans syster, och redan då sa hon att han verkade mena allvar, nån gång efteråt träffade jag hans lillebror och han sa samma sak. D berättade att det bara är hans flickvänner som får träffa hans familj och det är typ 3-4 med mig, samma antal killar som jag har haft. Han säger ofta hur fin jag är, att han är glad och lycklig, att jagi nte får lämna honom. Precis innan vi blev tillsammans sa han att han ville skapa ett liv med mig. Och nu i fredags - visserligen lite grann på fyllan men ändå, så full var han verkligen inte, snarare lite lullig kanske och han är ändå alltid ärlig - sa han att han vill så gärna byta ut mina p-piller mot sockerpiller och skaffa en liten bebis haha. Lite halvt på skoj ju, han hade aldrig gjort det och inte ens kunnat, men själva grejen - att han vill ha en liten go unge med mig. Försöker locka mig, "hade det inte varit mysigt med en liten bebis?", när vi varit med folk med småbarn som inte vill han ska lyfta dem (han är SÅ barnkär, det är helt sjukt att se haha) säger han "Hoppas inte vår unge blir så mot mig" osv. Och tja, i fredags smsade han ju love u-grejen, och på kvällen när jag frågade mo han verkligen menade allvar svarade han, och sa det till mig också ju..  Dessutom hörde jag av misstag att han sa till sin vän för flera veckor sedan när vi var ute på en pub att han så gärna ville säga "ordet på Ä som han hatar att säga annars" till mig, men inte vågade för det var så tidigt.

När jag läser allt inser jag att det sitter i huvudet på mig, inget annat. Men jagk an inte låta bli det. Jag är 21 år och mogen som fan för min ålder sen jag var 7 - vad jag fått höra - och lika rationell, lugn och fundersam. Men innerst inne är jag fortfarande en oerhört rädd, sårad och ledsen, undernärd 17-18 åring med skärsår, ätstörningar, ett självförtroende i botten och blåmärken överallt, rädd för killar eftersom de ju bara är otrogna och/eller misshandlar en och utnyttjar en som knulldocka. I grund och botten sitter det förflutnas upplevelser fortfarnde kvar och sätter griller i huvudet på mig...

Jag måste verkligen lära mig att sluta stressa! Är så otroligt stressad att jag snart hyperventilerar om jag inte kontrollerar andningen. Har tenta nästa vcka, en tenta veckan därpå, jobb, projektarbete och en grupp som inte tycks kunna ge besked om när vi ska mötas för projektet - vilket ju gör att jag inte kan planera in så mycket tid på jobbet som jag vill göra direkt och därmed få det bestämt. Idioter. Dessutom är både jag och D panka denna månaden, hans sjukskrivning ger ju resultat denna månaden och försäkringskassan är inte de snabbaste, jag fick bara ca 1300 kr i studiebidrag. Och de försvinner snabbt med gymkort, tandförsäkring samt matinköp. Mat är dyrt! Tror jag får fråga pappa om jag kan få låna lite av dem till nästa månad, måste hämta ut nya p-piller också och de kostar ju 300 kr... 

Mycket att göra idag också, kom från jobbet för en halvtimme sedan, ska plugga, duscha, plugga som fan och sen iväg till D's kompis bror och dricka lite. Egentligen borde jag stanna hemma och plugga ikväll men jag behöver komma ifrån jobb och plugg nu. Mycket att ta in, mycket intryck och så på jobbet. Är helt död om dagarna, äter väl egentligen lite för lite också av all stress och ångest och hjärnan går på högtryck. Jag somnar vid 9 om kvällarna hur lätt som helst, och hade definitivt kunnat somna vid 8 också!!

Jag kände lite på magen innan idag, tyckte den kändes platt och fin äntligen. Hoppas jag kan ha gått ner lite till. Jag tror inte riktigt det, men hoppas kan man ju alltid göra, eller hur? Jag drog upp linnet inne på toaletten på jobbet och kollade, den såg faktiskt plattare ut än på länge. :) Det är skönt. Tänker inte gå ner en massa denna gången, jag vet att D hade hatat det eftersom han redan tycker jag har en fin kropp. Men om jag själv ska bli nöjd vill jag gå ner en del till, mest så man blir lite hårdare i kroppen och inte har massa löst hull (för det har jag faktiskt, det syns inte så farligt mycket men det känns verkligen). Egentligen hade jag behövt ägna mig åt styrketräning men det går ju inte nu - kan inte pendla fram och tillbaka till mitt gym känner jag, och jag har inte råd att skaffa ett gymkort här i denna staden. Ännu i alla fall. Dessutom får vi ju se var vi kan hitta lägenhet ihop nånstans... så vi kan flytta ihop officiellt. Han vill ju faktiskt det, har han själv sagt, och frågat mig om det. :)

Känner mig som världens fetaste nu. Var urakut hungrig när jag kom från jobbet, drack lite drygt ½, 2/3  av en naturdiet shake imorse vid halv 6-tiden och inte ätit mer sen dess. Åt en macka, knäckebröd och några skedar ris när jag kom hem. Känns som om jag bara tryckte in allt så hungrig jag var, och det känns som om det är för mycket nu.. men jag ska ju dricka sen så det behövs. Ska köra imorgon så kan inte vara alltför bakis, eller dricka alltför mycket ändå.
Nej nu får jag väl hoppa in i duschen snart om jag ska ihnna allt. Jag tvivlar stark på att det blir något plugg alls idag... -.- dumma mig. Värdelös.