zeropounds

Usch, tunga dagar och tung period nu framöver... 

Mannen min fick av nån anledning avslag på jobb från arbetsförmedlingen och hans jävla fitthoridiot till handläggare. Han har haft praktik en månad nu och verkligen jobbat röven av sig och nu nästa vecka skulle det gå över till ett nystartsjobb. Egentligen var praktiken bara ett förslag från chefen så han skulle lära sig allt. Nu helt plötsligt har af ändrat sig, ska bara betala en mycket mindre del av hans lön vilket företaget inte har råd med och som i sin tur leder till att han inte kan bli anställd. 

Åh, har så mycket ilska i mig att jag drömde om samtalet och att jag vaknade klarvaken. Hur kan man ändra en deal bara så där, när tanken inte ens var att ha praktik utan få jobbet direkt? Det är ett stort frågetecken.

Så vi ska ner dit och prata med henne och verkligen slå näven i bordet. Jag följer med för att se till att han inte ballar ur men jag har en känsla av att det är jag som kommer balla ur. 

Jag är så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men mest frustrerad. D är den finaste man kan ha, och han kämpar så hårt med att hitta ett jobb. Han är duktig på det han gör och lär sig fort och går verkligen in för jobben han får. Särskilt nu, när han försöker få det så bra som möjligt för lilla Plutten i höst. Det gör så ont att se honom så nere och deppig, verkligen ledsen. 

Hoppas vi får bra svar sedan idag och kan ge de en spark i röven, kräva en lösning på detta eller nåt likvärdigt och i "värsta" fall - ett möte med idiotfittans chef. Så här får man bara inte göra!

Helgen är redan över, fan vad deprimerande... det betyder en ny jobbvecka och sen jobbhelg. Fy fan. VIll inte, vill ha mina lediga helger. :(

 

Igår kom min kompis hit, vi lagade mat och käkade med sambon och hans kompis. Stack iväg en runda med bilen, kom hem med ytterligare två andra, tittade lite tv, film och snackade skit till halv 1  typ. Körde och lämnade sambons vän och tvärdeckade här hemma sen .

Hon stack i förmiddags för jobb och nu ligger jag själv i soffan och försöker komma på en film man kan se eller nån serie. Jag har chips, juice och dippa hemma som jag ska mysa med. Mannen är på gymmet och kommer väl om en stund igen. Lite mysdags, sen dags att dammsuga och moppa lite här. Tror att hemmafru hade funkat för mig. ;D 

 

Igår fick jag  sug på alkohol...rätt stort sug. Vi lyssnade på musik och fixade oss lite innan vi skulle iväg en sväng på kvällen med våra vänner till en bilträff, och jag fick lite förfestkänslor. När man spelar bra festmusik, dricker och gör sig i ordning med vännerna. Såå sugen på att dricka, klä upp mig och känna mig snygg. Nästan så jag blev lite ledsen. Men det gjorde jag ju såklart inte, det vore ju bara... ja, mer än idiotiskt. 

 

Nåja, snart kommer svärmor ev hit på lite kaffe fick jag höra. Mysigt, jag tycker om min svärmor. Så det får bli lite ändrade planer, städning nu! Haha. :)

I eftemiddag kommer en kompis hem till oss, för att ha lite tjejmys och se big bang theory och äta ben & jerrys. Så najs! Och en annan kompis till oss kommer nog förbi och säger hej också, eftersom mitt nya projekt är att se om han och min kompis kan passa ihop... interesting.

 

Annars är allt bra, lite ont om tid att skriva bara. Mycket jobb och flängande fram och tillbaka just nu till svägerskan t.ex., städning och fixa här hemma. 

Köpte mina första mammabyxor och ett bar byxor till Plutten i onsdags också. De är såå små ju! Känns helt overkligt, men lyckligt... 

 

Det var några dagar sen, men det har varit fullt upp och några jobbiga dagar dessutom... I söndags på jobbet fick jag sådana otroliga smärtor att om jag vore längre gången hade jag trott det var värkar. På kvällen åkte vi in till kk och satt där i 4 h medan vi oroade oss för att Plutten blivit sjuk eller rent av dött.. 

Men nej, falskt alarm. Pluttens hjärta slog på som vanligt och han eller hon rörde sig som fasen. Boxningsmatch eller breakdance, kunde inte avgöra vad det var som var på g men nåt hände där inne i magen. :) 

Efter många tryckningar och kläm över rygg och mage och ett snabbt ultraljud över buken kunde åtminstone jag anta att kroppen börjar varna för de tunga lyften och stressen... Läkaren kunde inte säga ja eller nej, det är så individuellt ju. Sköterskan i receptionen höll med om att det lät logiskt 

Nåja, så länge Plutten mår bra. Nu fick vi ju se det åtminstone och hur hon eller han utvecklats ännu mer sen sist. Häftigt, mitt i det onda. :) 

 

Igår pratade jag med chefen om det och nya schemat... så han ska kolla på det. Jag oroade mig väl lite väl i onödan för hur han skulle ta det, men hade rätt i att det skulle bli jäkligt krångligt. Nåja, hans problem kan jag tycka - vem sätter en gravid kvinna på ännu fler timmar i en sådan tjänst? Bah.

 

All värk har försvunnit nu i alla fall, hann med ett besök hos svägerskan och busade med dottern där, och ett snabbt besök hos svärmor igårkväll. Nu ska jag snart till barnmorskan för inskrivning, vägning, blodtryck och sånt där... och senare blir det shopping. :) wuhu! 

Jag tror att jag befinner mig i helvetet just nu. Eller min rygg snarare. Herregud, nu kan det väl ändå inte bli mycket sämre? Varför ska nåt hela tiden strula?! 

Jag är glad att jag ens kan gå, men bara en sån liten, normal rörelse gör ont. Böja mig ner kan jag i princip fetglömma, såvida jag inte gör det väldigt långsamt och försiktigt. Minsta felvridning i benen eller ryggen under nån rörelse gör att jag tappar andan. 

 

Nästa vecka måste jag alltså gå in till chefen och säga att det nya schemat - och gamla för tillfället - inte fungerar. Jag kan gå med på att vara i kylarna  de dagarna man inte kan lösa det, typ söndagar. Det blir just nu två dagar i månaden. Hur det blir i nästa schema vet jag inte, och det kommer nog bli svårt... men det få de lösa. Det eller sjukskrivning känns det som just nu. Och jag vill verkligen jobba. 

Jag försöker intala mig själv att "det är min rättighet!". De kan inte sparka mig för en sådan grej. Right? Att jag själv föreslår en omplacering före sjukskrivning eller minskad arbetstid är ju positivt ändå, det visar ju att jag vill försöka. Eller så är det bara jag som är naiv och tror att världen fungerar bättre än man tror. 

 

Igår fick jag be sambons kompis följa med mig till grannbyn för att kunna handla lite på Maxi. Eller ja, han är ju min vän också, det är han vi umgicks med mest när vi började dejta, där vi festade, sov över ibland och vars soffa vi hade lite skoj i första gången på fyllan hahah. ;) Nåja, han kom och hämtade mig efter jobbet, vi tog en sväng på köpcentret bredvid, var inne på Maxi och käkade lite på Donkan sen. Ganska trevligt faktiskt, komma ut lite och göra nåt UTAN att bli stressad genom alla affärer. ;) 

 

Jobb hela kvällen idag, och hela helgen. Blöh. Börjar inte förrän halv tre, men som vanligt är jag döpigg när sambons klocka ringde. Nåja, det är rätt skönt att vara uppe tidigt också. Igår var första gången jag sett att det var ljust ute när jag slutade jobba. :) Så himla skönt! Och det är ljust ute nu också. Sitter med lite påskmust light och lite godis nu, jag syndar denna morgonen. Köpte en hel del godis, dels för att det är billigt just nu och dels för att jag tänkte knåpa ihop ett påskägg till svägerskans lilla dotter och till min  10-åriga svägerska. :) 

Snart dags för jobb. Suck. Bävar lite inför att prata med chefen om ryggen och så, men jag skjuter upp det till nästa vecka när jag varit och pratat med bm. Har man henne att hänvisa till känns det lite bättre faktiskt.

Ska fråga om jag får lov att lägga in en extra semesterdag på midsommardagen...tror det blir jobbigt för de att krångla i och med att alla inte kan mitt område (vilket är anledningen till att jag är rädd att säga ifrån om att jag inte kommer kunna vara där sen, då ska nån ny läras upp och grejor), men det kan kanske gå ändå. Midsommar tänkte firas nere i Ystad hos släkt som midsommar+kombinerade födelsedagsfester för faster och kusin. Och jag träffar de så sällan, hade varit så kul. Särskilt som magen kommer ha växt tills dess och vi lär ha fått veta könet då. :) Man kan ju köra dit efter jobbet på midsommarafton ändå, men det tar ju lite tid så man kommer inte hinna vara där så länge. Tanken är att stanna över på Ystad Saltsjöbad också, och det hade ju varit så mysigt för mig och mannen, som dessutom får träffa min släkt lite mer nu. :) Oh, hoppas det går, håll tummarna för mig! 

 

Usch, jobbigaste dagen på veckan idag... vet inte hur det kommer bli på lördag iofs, hoppas det inte är så extremt och/eller att jag i alla fall får kassatid igen. 

Blev så deppig efter förra inlägget trots allt, att jag mest ligger och bölar denna förmiddagen. Ringde för att få stöd hos pappa ang det med schemat osv, som tyckte jag mest gnällde och borde sagt till de redan innan att jag skulle ha mer kassa istället för att klaga nu i efterhand. Problemet var ju att innan hade jag kunnat ta lyften, visst att jag hade ont då men inte alls som nu. Och då blev det bättre efterhand, när man rörde sig osv. Nu är det sämre istället, så hur kunde jag veta detta? Dessutom kan jag tycka att man med sunt förnuft inte placerar gravida kvinnor på områden där man ska lyfta och bära hela dagarna - det är det enda man gör där ju. Man blir förvisso inte handikappad som pappa sa, men jag får egentligen inte bära mer än 10 kg, knappt ens det, men om jag nu verkligen måste så får jag köra på det tills det tar emot typ.

Blev så himla ledsen av det, och rent allmänt är det väl stressen som sätter igång också. Vi vet inte hur det går med sambons jobb, de gillar honom men eftesom det är klyd med af tror jag att vi kan förvänta oss ett nej. Varför inte, allt annat ska ju ändå gå fel när nåt äntligen går rätt för oss? 

 

Blev på så jäva antihumör nu. Hur ska vi klara oss med allt? Spara, räkningar, nya bilen OCH bebisgrejor? Snacka om tight budget... Allt ser bara becksvart ut just nu känns det som, ungefär som man är på väg mot helvetet. 

Så här skulle det ju inte vara. Jag är så glad över vår bebis, och hoppas hela tiden att allt är bra, räknar dagarna till bm besök och ul så man får se den. Jag vill bara vara helt lycklig, nån jäkla dag. 

Blir så trött på allt, hela tiden ska nåt jävlas. Är det inte ekonomin så är det oron för hans jobb, och är det inte det ena så är det de andra. 

Jag har självdiagnostiserat mig med falsk ischias för tillfället, och fy fan vilken smärta jag har ibland. Det har gjort ont i 1 månad nu typ, men bara som att en nerv är i kläm ibland. Igår gjorde det så ont att jag tappade andan,, var nära till gråten och fick byta skift de sista 30 min. Och så har chefen gått och satt mig på MER tid bland det tunga arbetet, trots han vet att jag är gravid? Jag sa förvisso att jag tänker jobba så långt det går, men om alla kollegor förstår att jag inte kommer klara det tunga, varför gör inte han det då?! Fy fan vad arg jag är egentligen. Särskilt nu, om nerven ska krångla så pass mycket så kommer det aldrig gå. Får hoppas det försvinner snart. 

 

Nåja... annars då? Ledig dag, knappt nån sömn inatt av ryggsmärtan när jag vänder mig. Men är väl relativt pigg ändå. Ska storstäda, försöka i alla fall, och laga mat som man kan frysa in. Handla också då antar jag... och vila. Jobbar hela helgen, och det lär väl bli rätt stressigt med tanke på att det är påsk. Blä. Jobbet i sig är det inget fel på, men just det tunga... då sitter jag hellre i kassa/är på golvet hela dagarna. Idioter. 

 

Nä, lugn, andas. Ingen negativ energi. Idag ska bli en bra dag.

Herregud, jag tror jag kände rörelser innan och igårkväll. Det kittlades inut buken, som om man drar en fjäder mot bukväggen på insidan. Lätta kittlingar/pirr. Herregud, vad konstigt det känns!

Igår blev också en dag då vi flängde fram och tillbaka överallt kändes det som. Iväg till grannbyn på förmiddagen för att kolla bil, slog till och skaffade oss en Passat. Stor och rymlig, perfekt familjebil helt enkelt. Och så skön att både köra och åka i! De 75000 sved hårt, men eftersom det är på avbetalning känns det lite lättare... Det är nån tusenlapp vi får hosta upp varje månad, men det är faktiskt värt det egentligen. 

Sen fick vi ju såklart visa bilen för lite vänner och familj, och köra runt ett tag. ;) Vi var inte hemma förrän vid 19 på kvällen. Var hos svägerskan också som hade fyndat lite neutrala bebiskläder till oss, så himla söta. Två tavlor också. Åh, vill få träffa vår bebis nu! Men men, får nöja mig med lite mys med svägerskans mammiga dotter... igår gick det bra, då kunde hon lassa över dottern till mig när hon själv skulle hämta kaffe. Lite gnäll först, men sen släppte det och hon låg och myste bara. :) Så himla härligt! Längtar så sjukt mycket... åtminstone till ul, så man ser att allt är bra, vad det blir för kön och rent allmänt att vi får se vår bebis. 

 

Ny vecka nu med massa jobb, det är tyvärr min jobbhelt nu i helgen... börjar fasa allt mer för mitt ena område på jobb, som egentligen är så tungt och stressigt vissa dagar. Jag klarar det bra, men när man inte bara har sig själv att tänka på blir det värre. Jag vill inte heller gå till chefen och be att få hålla mig enbart på andra området, så länge jag inte blöder eller inte klarar av det känns det som om jag inte har någon anledning. Dessutom vet jag inte hur nya schemat blir som träder i kraft i slutet av april. Kanske har de tagit hänsyn till att jag ju är gravid och satt mig på mer kassa? Tvivlar på det egentligen, tyvärr. Men vi får se. 

 

Känner mig trött och konstig idag, lite lätt illamående. Har inte sovit så bra inatt, då sambon rullat på mig hela natten och tryckt in mig i väggen. :/ Och att putta bort en man på 85-90 kg där 80% är muskler och resten fett... ja, det säger sig själv. Tungt. Har nästan fått slå bort honom. Inte blir det bättre att jag fortfarande vaknar vid 4-5 varje morgon utan anledning, och hans larm går 700 ggr mellan kl 6-7. Usch nä. Egentligen hade jag kunnat sova lite till för jag börjar inte förrän kvart i 1. Men då riskerar jag att bli supertrött sen.

Dagens i-lands problem.

Oj, vilken dag, mycket har man hunnit med! I förmiddags drog jag ner till byn till svärfamiljens goda vän och klippte mig och fixade nya slingor, lite bredare, ljusare och så lugg igen. Känns faktiskt himla bra, ny frilla nu när våren är på g som kan hänga med ett par månader nu (med lite uppfräschning då och då ju). Den kan kompensera att jag kommer klampande som en flodhäst snart, tyckte jag ju. Hon bara skrattade och menade på att flodhästar är ju ändå söta. Himla go och glad är hon, särskilt nu när hon fått veta (om hon inte redan gjort det innan har hon ju inte nämnt det i alla fall) att vi ska ha barn. Nu har vi gått ut med det till alla, och pratar öppet. På måndag är det v 12 så det känns relativt lugnt ändå ju. :) 

Nåja, därefter fick det bli att köra till min gamla hemstad för bilbesiktning. 7 jävla fel på bilen, några mer omfattande och några lätta... Tyvärr är det grejor som förmodligen hade kunnat gå uppemot 20.000 kr på en verkstad att fixa. Sambons ena vän är supergrym mekaniker, men till och med han reagerade på ena felet och tyckte att det är inte värt vare sig materialkostnader om han gör det på fritid/svart på jobb, eller arbetskostnaden för att låta någon annan göra det. Vilket innebär att vi måste skaffa ny bil fort som fan...

 

Billån och avbetalning på en nya bil får det väl bli. Min pappa sitter och kollar hemma hos de på bra bilar och lösningar, och jag sitter här borta i mitt hem och kollar. Fan vad det stressar upp mig. Med mannens jobb och lön är det INGA problem, verkligen inte. Då kan vi leva rätt bra faktiskt, vi lever på min lön och lägger undan mer eller mindre allt hans bidrag till spara, och på min lön kan vi oftast få nån tusenlapp till sparande. Vi bor billig och lever rätt billigt ändå också. Problemet är ju att vi inte har det svart på vitt med hans jobb än... och det stressar mig nu. De vill verkligen ha honom där och så, papper ska snart fixas, men arbetsförmedlingen går ju hela tidne in och stör och klyddar. Bah. 

 

Nä, ska försöka släppa det och stressen. Jag är uppstressad på jobb för jag är orolig att inte kunna prestera så bra just nu när jag har en nerv i kläm i ryggen och är trött, och dessutom jätterädd för att lyfta/bära/stressa mig till graviditetskomplikationer. Mest för jag är rädd att vara till besvär där. Men fan, det är min RÄTTIGHET att få bli gravid! Jag är kvinna, 22 år gammal. Vad kan man förvänta sig av kvinnor i den åldern egentligen? Det är ju inget ovanligt! Och jag har rätt till att bli omplacerad på annat ställe på jobb om jag behöver, typ kassatjänsten istället för kylarna... och det är inget som strular till i schemat heller faktiskt, då byter man rakt av med min kollega som ändå hatar kassan. Herregud, jag är så mesig ibland. 

 

Tänker starta lite glad musik och börja med maten nu strax. Mannen är på gym igen och kommer snart. Jag ska börja med maten strax, ikväll har vi kvalitetstid. Middag, mys och bara umgås. Ingen stress, press eller skit som ska störa sig. 

Lite gladare nu. Min masterplan funkade, muhaha. Fast jag kombinerade den.

Jag följde mitt gamla jag genom att dra på mig en fin tunika som också framhäver tuttarna ganska mycket, som jag vet sambon älskar. Sminkade mig väldigt lite, mest för att täcka utslagen i pannan och på hakan. Snodde ihop håret i en klämma med luggen på sidorna hängandes ner i lockar efter duschen. Plockade undan smått, ställde fram glas och tända ljus, ställde mig med maten så den blev färdig exakt på klockslaget när han kom hem. Sprayade på mig lite av min Burberryparfym. Voilá. Möttes av orden " vad fint här är, aaw har du gjort mat nu, ååååh så gott du doftar, jaha det finns glas där - vilken tjej jag har alltså!, tänk vilken underbar tjej jag har, det borde alla ha" osv. 

Muhahah. Egoboost. Fast jag måste hålla med - jag doftar ofantligt gott just nu. 

Fick en riktig dipp nu, vet inte riktigt varför. Alla hormoner, dåligt självförtroende och alla förändringar antar jag. 

Känner mig så himla ful och äcklig, med små utslag överallt. Ser ut som om jag nyss kommit ur puberteten. Alla förändringar med min kropp gör mig så osäker, och rädd. Tänk om han kommer lämna mig ändå, tröttna och hitta en snyggare tjej? För det har han ju defintivt på sin facebook, snyggare tjejer där. Eller om han har kontakt med gamla ex eller ragg som han gillade att knulla och tar tillbaka? Vem vet? Inte jag, jag vet inget.

 

Usch får dåligt samvete av sådana tankar också. Misstror min sambo som fan. Men hur kan man inte göra det? Han är så snygg, verkligen. Lång och vältränad, stora armar som fan, breda axlar..mmm. Och tjejer är tjejer, de kommer alltid vara bitches i mina ögon och hålla på med folk även om de har tjej. För sånt händer ju, och har hänt för många gånger.

Vill bara gråta. Jag tänker inte stå där ensam med en unge på halsen, älskad eller ej. 

Jag är rätt svår just nu, trött och grinig ofta och mår illa. Har inget kul att snacka om heller för jag har bara mitt jobb typ. Jobbar mycket och länge och sen hem och sover. Hur kul är det? 

 

Min första tanke i de här situationerna är att klä upp mig lite, sminka mig snyggt och fixa håret och kasta mig över honom när han kommer hem, så han får se vad han hade gått miste om ifall han hade stuckit. Återigen använt min kropp och  sex, det självdestruktiva sitter fortfarande i. Framhäva det jag kan och ser bra ut i. 

För ingen kan ju gilla mig för den jag är, mer än vän .Så är det ju. Killar sticker ju alltid, vänder ryggen eller går bakom ryggen. Det vet jag ju redan, så har det alltid varit. 

 

Men jag tänker ändå fullfölja det lite grann. Han är väl så pass bekväm att han inte längre snyggar till sig jämt för mig, så som man gjorde på dejtstadiet (vilket jag egentligen kan sakna från bådas håll). Men jag tycker sånt är skoj, så jag tänker röja upp här hemma och snygga till så gott det går med ryggen, duscha, raka, peela, skrubba, smörja och sminka mig. Man både ser och känner sig piggare då.Igång med lite bra musik som boostar självförtroendet, och sen i alla fall visa - både för mig och honom - att jag faktiskt kan vara awesome. 

 

"Det är  bara en fas" säger många, det är så normalt med sådana tankar och känslor vare sig man är gravid eller ej. Alla är tråkiga och glåmiga på vintern dessutom. Saknar bara att inte kunna gå runt i mina höga klackar som jag brukar, och i snygga kläder i sommar och framhäva det som brukar uppskattas mest på mig och min kropp, och få lite egoboost. Istället blir det ju mage som är i fokus och bekväma skor och kläder... men det får gå det med, finns i alla fall lite snygga grejor man kan satsa på. 

 

Vill inte känna mig så låg, vill vara glad och snygg och stråla. Det är så onödiga tankar (hoppas jag) för han visar uppskattning och är ingen sån som går bakom ryggen på folk egentligen. Han ser ut som en bad boy men beter sig som det motsatta. Jag antar att det bara bottnar i mitt dåliga självförtroende och det faktum att vi inte ses så mycket just nu eftersom båda jobbar mycket, och jag dessutom bara har ledigt varannan helg...Det blir så lite tid för oss, och lite tid för MIG liksom. Jag är en sådan som behöver mycket bekräftelse och en del uppmärksamhet för att känna mig säker. Men så är det kanske inte så konstigt, med åratal som präglats av ätstörningar, självhat, destruktivitet och killar som utnyttjat, vänt ryggen åt mig, gått bakom ryggen och slagits. Spottat och sparkat bort det sista unset av hopp om kärlek och mig själv. Som visat så tydligt vad jag är värd; lögner och slag, fysiska såväl som psykiska. En knytnäve hit, en fot dit, ett slagträ där och en knuff här. 

That's the way it is.

Åh ledig dag, du är sannerligen välkommen! 

Ligger fortfarande kvar i sängen med datorn på magen. Jag är en sängmänniska ju. ;D Ska försöka orka fixa lite här i huset, röja undan grejor, disk och byta sängkläder...och duscha! Känns som en evighet sen, fast det ju såklart inte var det haha. 

 

Igår var väl en sisådär dag. Skulle få skjuts av svärmor till jobb, vid 8 smsade hon att hon skulle komma senast 9 och sen bjuder hon mig på fika innan jobb. Gulligt, och mysigt var det. Åt en halv bulle, sen blev jag illamående. Men vi satt och pratade om lite allt möjligt och hon fick se min begynnande lilla kula. Liten är den sannerligen, men den finns där. På kvällen är den större. :) Fick nya jobbyxor igår eftersom de vanliga spänner...och chefen fick veta att det läckt ut till alla andra redan, mycket tack vare sambons vän som jobbar där. ;P Kvinnorna som svärmor känner och är i ålder med är såå glada, frågar hela tiden hur man mår, och när ul är osv. Lite skoj faktiskt, särskilt som jag ändå gillar positiv uppmärksamhet. ;P 

Lång dag dock, segt med folk som inte jobbar på utan lämnar lite extra grejor till mig att fixa. Inte för att man inte har tid eller hinner, men ja... det är segt. Särskilt nu när de vet att man är gravid oc hborde ta det lite lugnare. Men neejdå.  Skadeglädje dock när denne person frågar om man hann med varorna och man kan säga lite högfärdigt att man såklart hann det, och lite annat också, iiiiinga problem. Den du! 

 

Det känns som att denna dagen kommer att gå åt till att vänta på mail från min bm. Jag kan inte låta bli att oroa mig för missfall eller dylikt hela tiden, så fort nåt gör ont... och det känns ju lite grann i magen nu när skrutten växer, och för "cystan" eller vad man nu kan kalla den. Jag försöker lugna mig med att ul gjodes i v. 9 med full aktivitet i båda hjärta och kropp eftersom den  rörde sig en del redan (trots avsaknaden av hela armar och ben, det är ju jättepositivt), det är 11,5 v som gått nu och man närmar sig den magiska gränsen då risken för missfall (största risken i alla fall) är över. Jag har inga smärtor förutom typiska växtvärkssmärtor/cystan, som mer är obehag och känns som sträckta muskler i ljumsken eller små hugg i livmoderhalsen/-tappen. Inga blödningar, konstiga flytningar eller något annat.

Logiskt sett låter det ju positivt. Jag tror att hjärnan vet om att allt verkar vara bra nu, men hjärtat oroar sig. Saker kan ju hända och vända snabbt. Sambon säger hejdå till magen varje gång han går på morgonen, och godnatt på kvällen när vi ska sova. Jag går och känner med handen över magen då och då för att se om man känner skillnad. Vi vill så gärna ha kvar vår lille skrutt ju.

 

Du kom så snabbt och oplanerat att vi blev chockade, men lilla Skrutten, du är så välkommen ändå. Mamma och pappa längtar redan efter dig. 

Idag är det v.11. Ett steg närmre, känns dock som om tiden går såå sakta.... 

Hade ont i magen igår av och till, som när jag bara hade cystan. Tror det var lite tungt jobb igår faktiskt. Idag känns inget. 

Efter jobbet igår var vi bjudna på middag hos svägerskan, köttfärslimpa och potatis och sen vaniljglass med jordgubbar och därefter chips och/eller godis. Mmmm så gott! Snacka om att jag var hungrig och käkade. Stackarn hade missberäknat lite på middagen eftersom hon vet att jag normalt inte äter mycket och hon skulle väl inte ha så mycket; men med två män på middag, varav en tränar och äter mycket och en bara äter som en kille rent allmänt, plus en gravid kvinna... då krävs det mycket mat. ;D

 

Ska bli rätt intressant att ta sig till jobbet idag, så som det blåser här ute... nästan storm låter det som. Ska se om svärmor kanske hade kunnat köra, men jag tvivlar på det med tanke på att hon inte brukar sluta jobba förrän 14 och jag börjar halv... 

 

Nej, kanske dags för frukost. Känner hur magen kurrar men känner ingen hunger själv. Blev lite nojjig häromdagen också med mat... det är inte svårt att äta just nu, inte alls. Men efter förlossningen och allt... jag vill ju bara gå upp det nödvändigaste så det mer eller mindre är borta igen efter förlossningen. Sen hoppas jag på att kunna amma ordentligt eftersom det kan påverka vikten också och orsaka viktnedgång. Så upp 10-12 kg, ner allt dagarna efter förlossning, och ner ytterligare 8-10 kg därefter av mitt egna. Jag vill bli en snygg mamma!