zeropounds

Jag tror att jag befinner mig i helvetet just nu. Eller min rygg snarare. Herregud, nu kan det väl ändå inte bli mycket sämre? Varför ska nåt hela tiden strula?! 

Jag är glad att jag ens kan gå, men bara en sån liten, normal rörelse gör ont. Böja mig ner kan jag i princip fetglömma, såvida jag inte gör det väldigt långsamt och försiktigt. Minsta felvridning i benen eller ryggen under nån rörelse gör att jag tappar andan. 

 

Nästa vecka måste jag alltså gå in till chefen och säga att det nya schemat - och gamla för tillfället - inte fungerar. Jag kan gå med på att vara i kylarna  de dagarna man inte kan lösa det, typ söndagar. Det blir just nu två dagar i månaden. Hur det blir i nästa schema vet jag inte, och det kommer nog bli svårt... men det få de lösa. Det eller sjukskrivning känns det som just nu. Och jag vill verkligen jobba. 

Jag försöker intala mig själv att "det är min rättighet!". De kan inte sparka mig för en sådan grej. Right? Att jag själv föreslår en omplacering före sjukskrivning eller minskad arbetstid är ju positivt ändå, det visar ju att jag vill försöka. Eller så är det bara jag som är naiv och tror att världen fungerar bättre än man tror. 

 

Igår fick jag be sambons kompis följa med mig till grannbyn för att kunna handla lite på Maxi. Eller ja, han är ju min vän också, det är han vi umgicks med mest när vi började dejta, där vi festade, sov över ibland och vars soffa vi hade lite skoj i första gången på fyllan hahah. ;) Nåja, han kom och hämtade mig efter jobbet, vi tog en sväng på köpcentret bredvid, var inne på Maxi och käkade lite på Donkan sen. Ganska trevligt faktiskt, komma ut lite och göra nåt UTAN att bli stressad genom alla affärer. ;) 

 

Jobb hela kvällen idag, och hela helgen. Blöh. Börjar inte förrän halv tre, men som vanligt är jag döpigg när sambons klocka ringde. Nåja, det är rätt skönt att vara uppe tidigt också. Igår var första gången jag sett att det var ljust ute när jag slutade jobba. :) Så himla skönt! Och det är ljust ute nu också. Sitter med lite påskmust light och lite godis nu, jag syndar denna morgonen. Köpte en hel del godis, dels för att det är billigt just nu och dels för att jag tänkte knåpa ihop ett påskägg till svägerskans lilla dotter och till min  10-åriga svägerska. :) 

Snart dags för jobb. Suck. Bävar lite inför att prata med chefen om ryggen och så, men jag skjuter upp det till nästa vecka när jag varit och pratat med bm. Har man henne att hänvisa till känns det lite bättre faktiskt.

Ska fråga om jag får lov att lägga in en extra semesterdag på midsommardagen...tror det blir jobbigt för de att krångla i och med att alla inte kan mitt område (vilket är anledningen till att jag är rädd att säga ifrån om att jag inte kommer kunna vara där sen, då ska nån ny läras upp och grejor), men det kan kanske gå ändå. Midsommar tänkte firas nere i Ystad hos släkt som midsommar+kombinerade födelsedagsfester för faster och kusin. Och jag träffar de så sällan, hade varit så kul. Särskilt som magen kommer ha växt tills dess och vi lär ha fått veta könet då. :) Man kan ju köra dit efter jobbet på midsommarafton ändå, men det tar ju lite tid så man kommer inte hinna vara där så länge. Tanken är att stanna över på Ystad Saltsjöbad också, och det hade ju varit så mysigt för mig och mannen, som dessutom får träffa min släkt lite mer nu. :) Oh, hoppas det går, håll tummarna för mig! 

 

Usch, jobbigaste dagen på veckan idag... vet inte hur det kommer bli på lördag iofs, hoppas det inte är så extremt och/eller att jag i alla fall får kassatid igen. 

Blev så deppig efter förra inlägget trots allt, att jag mest ligger och bölar denna förmiddagen. Ringde för att få stöd hos pappa ang det med schemat osv, som tyckte jag mest gnällde och borde sagt till de redan innan att jag skulle ha mer kassa istället för att klaga nu i efterhand. Problemet var ju att innan hade jag kunnat ta lyften, visst att jag hade ont då men inte alls som nu. Och då blev det bättre efterhand, när man rörde sig osv. Nu är det sämre istället, så hur kunde jag veta detta? Dessutom kan jag tycka att man med sunt förnuft inte placerar gravida kvinnor på områden där man ska lyfta och bära hela dagarna - det är det enda man gör där ju. Man blir förvisso inte handikappad som pappa sa, men jag får egentligen inte bära mer än 10 kg, knappt ens det, men om jag nu verkligen måste så får jag köra på det tills det tar emot typ.

Blev så himla ledsen av det, och rent allmänt är det väl stressen som sätter igång också. Vi vet inte hur det går med sambons jobb, de gillar honom men eftesom det är klyd med af tror jag att vi kan förvänta oss ett nej. Varför inte, allt annat ska ju ändå gå fel när nåt äntligen går rätt för oss? 

 

Blev på så jäva antihumör nu. Hur ska vi klara oss med allt? Spara, räkningar, nya bilen OCH bebisgrejor? Snacka om tight budget... Allt ser bara becksvart ut just nu känns det som, ungefär som man är på väg mot helvetet. 

Så här skulle det ju inte vara. Jag är så glad över vår bebis, och hoppas hela tiden att allt är bra, räknar dagarna till bm besök och ul så man får se den. Jag vill bara vara helt lycklig, nån jäkla dag. 

Blir så trött på allt, hela tiden ska nåt jävlas. Är det inte ekonomin så är det oron för hans jobb, och är det inte det ena så är det de andra. 

Jag har självdiagnostiserat mig med falsk ischias för tillfället, och fy fan vilken smärta jag har ibland. Det har gjort ont i 1 månad nu typ, men bara som att en nerv är i kläm ibland. Igår gjorde det så ont att jag tappade andan,, var nära till gråten och fick byta skift de sista 30 min. Och så har chefen gått och satt mig på MER tid bland det tunga arbetet, trots han vet att jag är gravid? Jag sa förvisso att jag tänker jobba så långt det går, men om alla kollegor förstår att jag inte kommer klara det tunga, varför gör inte han det då?! Fy fan vad arg jag är egentligen. Särskilt nu, om nerven ska krångla så pass mycket så kommer det aldrig gå. Får hoppas det försvinner snart. 

 

Nåja... annars då? Ledig dag, knappt nån sömn inatt av ryggsmärtan när jag vänder mig. Men är väl relativt pigg ändå. Ska storstäda, försöka i alla fall, och laga mat som man kan frysa in. Handla också då antar jag... och vila. Jobbar hela helgen, och det lär väl bli rätt stressigt med tanke på att det är påsk. Blä. Jobbet i sig är det inget fel på, men just det tunga... då sitter jag hellre i kassa/är på golvet hela dagarna. Idioter. 

 

Nä, lugn, andas. Ingen negativ energi. Idag ska bli en bra dag.

Herregud, jag tror jag kände rörelser innan och igårkväll. Det kittlades inut buken, som om man drar en fjäder mot bukväggen på insidan. Lätta kittlingar/pirr. Herregud, vad konstigt det känns!

Igår blev också en dag då vi flängde fram och tillbaka överallt kändes det som. Iväg till grannbyn på förmiddagen för att kolla bil, slog till och skaffade oss en Passat. Stor och rymlig, perfekt familjebil helt enkelt. Och så skön att både köra och åka i! De 75000 sved hårt, men eftersom det är på avbetalning känns det lite lättare... Det är nån tusenlapp vi får hosta upp varje månad, men det är faktiskt värt det egentligen. 

Sen fick vi ju såklart visa bilen för lite vänner och familj, och köra runt ett tag. ;) Vi var inte hemma förrän vid 19 på kvällen. Var hos svägerskan också som hade fyndat lite neutrala bebiskläder till oss, så himla söta. Två tavlor också. Åh, vill få träffa vår bebis nu! Men men, får nöja mig med lite mys med svägerskans mammiga dotter... igår gick det bra, då kunde hon lassa över dottern till mig när hon själv skulle hämta kaffe. Lite gnäll först, men sen släppte det och hon låg och myste bara. :) Så himla härligt! Längtar så sjukt mycket... åtminstone till ul, så man ser att allt är bra, vad det blir för kön och rent allmänt att vi får se vår bebis. 

 

Ny vecka nu med massa jobb, det är tyvärr min jobbhelt nu i helgen... börjar fasa allt mer för mitt ena område på jobb, som egentligen är så tungt och stressigt vissa dagar. Jag klarar det bra, men när man inte bara har sig själv att tänka på blir det värre. Jag vill inte heller gå till chefen och be att få hålla mig enbart på andra området, så länge jag inte blöder eller inte klarar av det känns det som om jag inte har någon anledning. Dessutom vet jag inte hur nya schemat blir som träder i kraft i slutet av april. Kanske har de tagit hänsyn till att jag ju är gravid och satt mig på mer kassa? Tvivlar på det egentligen, tyvärr. Men vi får se. 

 

Känner mig trött och konstig idag, lite lätt illamående. Har inte sovit så bra inatt, då sambon rullat på mig hela natten och tryckt in mig i väggen. :/ Och att putta bort en man på 85-90 kg där 80% är muskler och resten fett... ja, det säger sig själv. Tungt. Har nästan fått slå bort honom. Inte blir det bättre att jag fortfarande vaknar vid 4-5 varje morgon utan anledning, och hans larm går 700 ggr mellan kl 6-7. Usch nä. Egentligen hade jag kunnat sova lite till för jag börjar inte förrän kvart i 1. Men då riskerar jag att bli supertrött sen.

Dagens i-lands problem.

Oj, vilken dag, mycket har man hunnit med! I förmiddags drog jag ner till byn till svärfamiljens goda vän och klippte mig och fixade nya slingor, lite bredare, ljusare och så lugg igen. Känns faktiskt himla bra, ny frilla nu när våren är på g som kan hänga med ett par månader nu (med lite uppfräschning då och då ju). Den kan kompensera att jag kommer klampande som en flodhäst snart, tyckte jag ju. Hon bara skrattade och menade på att flodhästar är ju ändå söta. Himla go och glad är hon, särskilt nu när hon fått veta (om hon inte redan gjort det innan har hon ju inte nämnt det i alla fall) att vi ska ha barn. Nu har vi gått ut med det till alla, och pratar öppet. På måndag är det v 12 så det känns relativt lugnt ändå ju. :) 

Nåja, därefter fick det bli att köra till min gamla hemstad för bilbesiktning. 7 jävla fel på bilen, några mer omfattande och några lätta... Tyvärr är det grejor som förmodligen hade kunnat gå uppemot 20.000 kr på en verkstad att fixa. Sambons ena vän är supergrym mekaniker, men till och med han reagerade på ena felet och tyckte att det är inte värt vare sig materialkostnader om han gör det på fritid/svart på jobb, eller arbetskostnaden för att låta någon annan göra det. Vilket innebär att vi måste skaffa ny bil fort som fan...

 

Billån och avbetalning på en nya bil får det väl bli. Min pappa sitter och kollar hemma hos de på bra bilar och lösningar, och jag sitter här borta i mitt hem och kollar. Fan vad det stressar upp mig. Med mannens jobb och lön är det INGA problem, verkligen inte. Då kan vi leva rätt bra faktiskt, vi lever på min lön och lägger undan mer eller mindre allt hans bidrag till spara, och på min lön kan vi oftast få nån tusenlapp till sparande. Vi bor billig och lever rätt billigt ändå också. Problemet är ju att vi inte har det svart på vitt med hans jobb än... och det stressar mig nu. De vill verkligen ha honom där och så, papper ska snart fixas, men arbetsförmedlingen går ju hela tidne in och stör och klyddar. Bah. 

 

Nä, ska försöka släppa det och stressen. Jag är uppstressad på jobb för jag är orolig att inte kunna prestera så bra just nu när jag har en nerv i kläm i ryggen och är trött, och dessutom jätterädd för att lyfta/bära/stressa mig till graviditetskomplikationer. Mest för jag är rädd att vara till besvär där. Men fan, det är min RÄTTIGHET att få bli gravid! Jag är kvinna, 22 år gammal. Vad kan man förvänta sig av kvinnor i den åldern egentligen? Det är ju inget ovanligt! Och jag har rätt till att bli omplacerad på annat ställe på jobb om jag behöver, typ kassatjänsten istället för kylarna... och det är inget som strular till i schemat heller faktiskt, då byter man rakt av med min kollega som ändå hatar kassan. Herregud, jag är så mesig ibland. 

 

Tänker starta lite glad musik och börja med maten nu strax. Mannen är på gym igen och kommer snart. Jag ska börja med maten strax, ikväll har vi kvalitetstid. Middag, mys och bara umgås. Ingen stress, press eller skit som ska störa sig. 

Lite gladare nu. Min masterplan funkade, muhaha. Fast jag kombinerade den.

Jag följde mitt gamla jag genom att dra på mig en fin tunika som också framhäver tuttarna ganska mycket, som jag vet sambon älskar. Sminkade mig väldigt lite, mest för att täcka utslagen i pannan och på hakan. Snodde ihop håret i en klämma med luggen på sidorna hängandes ner i lockar efter duschen. Plockade undan smått, ställde fram glas och tända ljus, ställde mig med maten så den blev färdig exakt på klockslaget när han kom hem. Sprayade på mig lite av min Burberryparfym. Voilá. Möttes av orden " vad fint här är, aaw har du gjort mat nu, ååååh så gott du doftar, jaha det finns glas där - vilken tjej jag har alltså!, tänk vilken underbar tjej jag har, det borde alla ha" osv. 

Muhahah. Egoboost. Fast jag måste hålla med - jag doftar ofantligt gott just nu. 

Fick en riktig dipp nu, vet inte riktigt varför. Alla hormoner, dåligt självförtroende och alla förändringar antar jag. 

Känner mig så himla ful och äcklig, med små utslag överallt. Ser ut som om jag nyss kommit ur puberteten. Alla förändringar med min kropp gör mig så osäker, och rädd. Tänk om han kommer lämna mig ändå, tröttna och hitta en snyggare tjej? För det har han ju defintivt på sin facebook, snyggare tjejer där. Eller om han har kontakt med gamla ex eller ragg som han gillade att knulla och tar tillbaka? Vem vet? Inte jag, jag vet inget.

 

Usch får dåligt samvete av sådana tankar också. Misstror min sambo som fan. Men hur kan man inte göra det? Han är så snygg, verkligen. Lång och vältränad, stora armar som fan, breda axlar..mmm. Och tjejer är tjejer, de kommer alltid vara bitches i mina ögon och hålla på med folk även om de har tjej. För sånt händer ju, och har hänt för många gånger.

Vill bara gråta. Jag tänker inte stå där ensam med en unge på halsen, älskad eller ej. 

Jag är rätt svår just nu, trött och grinig ofta och mår illa. Har inget kul att snacka om heller för jag har bara mitt jobb typ. Jobbar mycket och länge och sen hem och sover. Hur kul är det? 

 

Min första tanke i de här situationerna är att klä upp mig lite, sminka mig snyggt och fixa håret och kasta mig över honom när han kommer hem, så han får se vad han hade gått miste om ifall han hade stuckit. Återigen använt min kropp och  sex, det självdestruktiva sitter fortfarande i. Framhäva det jag kan och ser bra ut i. 

För ingen kan ju gilla mig för den jag är, mer än vän .Så är det ju. Killar sticker ju alltid, vänder ryggen eller går bakom ryggen. Det vet jag ju redan, så har det alltid varit. 

 

Men jag tänker ändå fullfölja det lite grann. Han är väl så pass bekväm att han inte längre snyggar till sig jämt för mig, så som man gjorde på dejtstadiet (vilket jag egentligen kan sakna från bådas håll). Men jag tycker sånt är skoj, så jag tänker röja upp här hemma och snygga till så gott det går med ryggen, duscha, raka, peela, skrubba, smörja och sminka mig. Man både ser och känner sig piggare då.Igång med lite bra musik som boostar självförtroendet, och sen i alla fall visa - både för mig och honom - att jag faktiskt kan vara awesome. 

 

"Det är  bara en fas" säger många, det är så normalt med sådana tankar och känslor vare sig man är gravid eller ej. Alla är tråkiga och glåmiga på vintern dessutom. Saknar bara att inte kunna gå runt i mina höga klackar som jag brukar, och i snygga kläder i sommar och framhäva det som brukar uppskattas mest på mig och min kropp, och få lite egoboost. Istället blir det ju mage som är i fokus och bekväma skor och kläder... men det får gå det med, finns i alla fall lite snygga grejor man kan satsa på. 

 

Vill inte känna mig så låg, vill vara glad och snygg och stråla. Det är så onödiga tankar (hoppas jag) för han visar uppskattning och är ingen sån som går bakom ryggen på folk egentligen. Han ser ut som en bad boy men beter sig som det motsatta. Jag antar att det bara bottnar i mitt dåliga självförtroende och det faktum att vi inte ses så mycket just nu eftersom båda jobbar mycket, och jag dessutom bara har ledigt varannan helg...Det blir så lite tid för oss, och lite tid för MIG liksom. Jag är en sådan som behöver mycket bekräftelse och en del uppmärksamhet för att känna mig säker. Men så är det kanske inte så konstigt, med åratal som präglats av ätstörningar, självhat, destruktivitet och killar som utnyttjat, vänt ryggen åt mig, gått bakom ryggen och slagits. Spottat och sparkat bort det sista unset av hopp om kärlek och mig själv. Som visat så tydligt vad jag är värd; lögner och slag, fysiska såväl som psykiska. En knytnäve hit, en fot dit, ett slagträ där och en knuff här. 

That's the way it is.

Åh ledig dag, du är sannerligen välkommen! 

Ligger fortfarande kvar i sängen med datorn på magen. Jag är en sängmänniska ju. ;D Ska försöka orka fixa lite här i huset, röja undan grejor, disk och byta sängkläder...och duscha! Känns som en evighet sen, fast det ju såklart inte var det haha. 

 

Igår var väl en sisådär dag. Skulle få skjuts av svärmor till jobb, vid 8 smsade hon att hon skulle komma senast 9 och sen bjuder hon mig på fika innan jobb. Gulligt, och mysigt var det. Åt en halv bulle, sen blev jag illamående. Men vi satt och pratade om lite allt möjligt och hon fick se min begynnande lilla kula. Liten är den sannerligen, men den finns där. På kvällen är den större. :) Fick nya jobbyxor igår eftersom de vanliga spänner...och chefen fick veta att det läckt ut till alla andra redan, mycket tack vare sambons vän som jobbar där. ;P Kvinnorna som svärmor känner och är i ålder med är såå glada, frågar hela tiden hur man mår, och när ul är osv. Lite skoj faktiskt, särskilt som jag ändå gillar positiv uppmärksamhet. ;P 

Lång dag dock, segt med folk som inte jobbar på utan lämnar lite extra grejor till mig att fixa. Inte för att man inte har tid eller hinner, men ja... det är segt. Särskilt nu när de vet att man är gravid oc hborde ta det lite lugnare. Men neejdå.  Skadeglädje dock när denne person frågar om man hann med varorna och man kan säga lite högfärdigt att man såklart hann det, och lite annat också, iiiiinga problem. Den du! 

 

Det känns som att denna dagen kommer att gå åt till att vänta på mail från min bm. Jag kan inte låta bli att oroa mig för missfall eller dylikt hela tiden, så fort nåt gör ont... och det känns ju lite grann i magen nu när skrutten växer, och för "cystan" eller vad man nu kan kalla den. Jag försöker lugna mig med att ul gjodes i v. 9 med full aktivitet i båda hjärta och kropp eftersom den  rörde sig en del redan (trots avsaknaden av hela armar och ben, det är ju jättepositivt), det är 11,5 v som gått nu och man närmar sig den magiska gränsen då risken för missfall (största risken i alla fall) är över. Jag har inga smärtor förutom typiska växtvärkssmärtor/cystan, som mer är obehag och känns som sträckta muskler i ljumsken eller små hugg i livmoderhalsen/-tappen. Inga blödningar, konstiga flytningar eller något annat.

Logiskt sett låter det ju positivt. Jag tror att hjärnan vet om att allt verkar vara bra nu, men hjärtat oroar sig. Saker kan ju hända och vända snabbt. Sambon säger hejdå till magen varje gång han går på morgonen, och godnatt på kvällen när vi ska sova. Jag går och känner med handen över magen då och då för att se om man känner skillnad. Vi vill så gärna ha kvar vår lille skrutt ju.

 

Du kom så snabbt och oplanerat att vi blev chockade, men lilla Skrutten, du är så välkommen ändå. Mamma och pappa längtar redan efter dig. 

Idag är det v.11. Ett steg närmre, känns dock som om tiden går såå sakta.... 

Hade ont i magen igår av och till, som när jag bara hade cystan. Tror det var lite tungt jobb igår faktiskt. Idag känns inget. 

Efter jobbet igår var vi bjudna på middag hos svägerskan, köttfärslimpa och potatis och sen vaniljglass med jordgubbar och därefter chips och/eller godis. Mmmm så gott! Snacka om att jag var hungrig och käkade. Stackarn hade missberäknat lite på middagen eftersom hon vet att jag normalt inte äter mycket och hon skulle väl inte ha så mycket; men med två män på middag, varav en tränar och äter mycket och en bara äter som en kille rent allmänt, plus en gravid kvinna... då krävs det mycket mat. ;D

 

Ska bli rätt intressant att ta sig till jobbet idag, så som det blåser här ute... nästan storm låter det som. Ska se om svärmor kanske hade kunnat köra, men jag tvivlar på det med tanke på att hon inte brukar sluta jobba förrän 14 och jag börjar halv... 

 

Nej, kanske dags för frukost. Känner hur magen kurrar men känner ingen hunger själv. Blev lite nojjig häromdagen också med mat... det är inte svårt att äta just nu, inte alls. Men efter förlossningen och allt... jag vill ju bara gå upp det nödvändigaste så det mer eller mindre är borta igen efter förlossningen. Sen hoppas jag på att kunna amma ordentligt eftersom det kan påverka vikten också och orsaka viktnedgång. Så upp 10-12 kg, ner allt dagarna efter förlossning, och ner ytterligare 8-10 kg därefter av mitt egna. Jag vill bli en snygg mamma! 

Hade en puls som gick i 120 innan typ, men allt gick bra. Bestämde mig för att jag skulle berätta för chefen att jag är gravid nu. På måndag går jag in i v 11, så om 1-2 v är största risken för missfall borta. Jag tyckte det kunde kvitta lite om jag sa det idag eller om 1 vecka, och därför blev det idag. Jag har gått och oroat mig och stressat lite över det samtalet, har varit riktigt rädd eftersom jag är så pass ny här och precis fått fast anställning. Men det gick bra, de hade väl inte mycket att säga direkt egentligen... men nu är det gjort, och det känns jäkligt  bra och lättande. Skulle nåt nu gå snett ändå känns det ändå bra att de vet på jobbet, eftersom man träffar de så ofta och då slipper förklara allt om vad som hänt. 

 

Efter samtalet med chefen berättade jag det för kollegorna jag hade rast med, 3 jag jobbar och pratar mycket med. 1 i min ålder ungefär, en vän till sambon, och 2 kvinnor i mammas ålder som är rätt sköna. De blev jätteglada, sambons vän har själv fått en son nu i oktober och började genast förmana mig om att jag inte kan hatta runt och stressa runt på jobb som jag gjort nu.. "ja mamma" tänkte jag, men han har egentligen rätt. 

 

Känns så skönt nu när de vet faktiskt. Alla har bara varit glada för min skull, t.o.m ena tjejen där jag jobbar en del med, några år äldre med två barn, som nyligen gjorde en hysterektomi... Har hela tiden haft lite småångest över att berätta för henne när jag vet att hon blev så förkrossad över att hon hade så mycket cellförändringar/tumörer i livmodern. Känns lite som en spark på en som redan ligger ned liksom, och vi umgås och pratar ändå en hel del på jobb när vi har samma pass. Men hon var också väldigt glad för min skull och pratade mycket om det och sina erfaarenheter när hon kom fram och sa grattis, att sambons vän på jobbet hade skvallrat lite ute på lagret haha..

 

Nä, nu är det nog dags för lite glass och Big bang theory. Hittade en ny glass i frysarna på jobbet för någon vecka sedan som jag ville testa, skumbananglass! :D 

Ska njuta av min sovmorgon imorgon och ev traska bort till svärmor och säga hej innan jag börjar jobba. Sen är det jobbhelg hela helgen... Vet inte om hon skulle pika mig lite eller om hon ville jag skulle göra det, men hon sa tydligen till sambon som hann med en snabb kopp kaffe där innan han hämtade mig, att jag hemskt gärna fick lov att komma dit även utan honom om jag kände för det. Så har jag ork tidigare imorgon får det la bli så :) 

Igår var ju segare än segast. Vaknade såklart innn solen går upp och är vaken tills sambons alarm ringer, sen somnade jag om när han hade stuckit vid halv 8, till kvart i 10. Mellan 14-16 halvsov/sov jag igen och resten av dagen ägnades i sängen framför datorn eller tv:n. Och lite framför spisen. Och jag är FORTFARANDE trött! Önskar det var min lediga helg nu men nädå... slita istället. Tur jag har sovmorgon imorgon, för idag är veckans tuffaste dag. Blöh. 

 

Sambon kom hem lite senare igår pga övertid, och hade köpt med sig mina favoritpopcorn, godis som båda gillar och två påskmust light, som han vet att jag ÄLSKAR. Sött! :) Skippade träning för att ha myskväll med mig, han är iväg hela dagarna och jag kommer hem senare än vad han gör dessutom.. så vi ses bara på kvällen när man ska äta snabbt, se nån film och sen sova. Och varannan helg. :(

 

Tror att jag ska säga till om graviditeten redan nästa vecka på jobbet faktiskt. Det är 1 vecka tidigare än tänkt, men det kan nog behövas... vissa dagar kan jag nog behöva mer kassatider känns det som. Och då vet de varför ju. Herregud, detta är bara början och jag är redan så trött. Undrar hur det ska gå sen?!  Fast, jag kanske äter för lite, så den tar näringen av mig istället = gör mig tröttare på så sätt? Det är ju inte omöjligt. Frågan är hur jag ska göra för att få i mig mer då bara, blir ändå mätt relativt fort och sen bara illamående. Och jag vill inte trycka i mig bara för  att heller. Jag äter när jag är hungrig och antingen så äter jag mig mätt eller för mätt, punkt slut. Får nog experimentera mig fram.

 

Har tur idag som kan lifta med pappa till jobb i alla fall, så jag slipper gå hela vägen. Det är ju inte jättelångt egentligen, tar i snitt 35 min så är några kilometer i alla fall. Men idag är det kallt, snöigt igen sen snöovädret igår och jag är så satans jävla sjukt trött. Och torsdagar som är värsta dagen på jobb också för oss... 

Känner mig lite klagig idag, hehe. Går nog över ikväll. 

 

Ser i alla fall lite hur magen börjar synas nu. Eller ja, det ser ju mer ut som man är lite lönnfet och gått upp några kilo för de som inte vet något. Men jag kan se lite skillnad, sambon kunde kanske se lite igår, han fokuserar mest på tuttarna haha. 

Detta skulle jag nog kunna bli van vid, gå hemma och pyssla. ;P Nä, idag är min lediga dag och den utnyttjas i sängen. Sen ska jag jobba 6 dagar i streck, och jag vet hur tröttsamt det blir, särskilt just nu.  

Känner att jag blir lite bortskämd med kärlek för tillfället, nu när mannen börjat jobba. Vi var ju åtskilda hela dagarna innan också eftersom jag jobbade men han hade rätt mycket ångest och depp då pga sin avsaknad av jobb... Nu blir jag överröst av kärlek när han kommer hem, säger hela tiden hur mycket han faktiskt älskar mig och ser fram emot vårt barn. Eller som nyss, ringer för att säga hej och att han älskar mig. =) Det har man minsann inte blivit bortskämd med förr från folk! Och det behövs just nu när man känner sig så sliten och ful, innan graviditeten faktiskt börjar synas och så.

 

Har nog inte mycket att skriva idag. Tråkdag som ska fyllas med moppning, tvätt, sängklädesbyte, dusch och big bang theory. Hemmafru, anyone?

Uppe tidigt idag, solen skiner och det hade sett jättehärligt ute i trädgården om det inte vore för frosten. 

Har knappt sovit inatt, sovit oroligt, drömt mardrömmar om blödningar och missfall och så gick sambon i sömne på köpet.... När klockan ringde till sambon gick jag upp och sjukanmälde mig, igårkväll mådde jag för jäkla dåligt av och till på jobbet. En aning ångest nu över att man missar en del pengar, och som vanligt dåligt samvete för att man är hemma och är sjuk och så... men egentligen borde jag inte känna så väl? Särskilt inte just nu, det är ju inte bara min egna hälsa det handlar om ju?

 

Nåja, gick upp och lagade kaffe och frukost till sambon och höll honom sällskap framför TV:n tills han stack. Katterna leker under tvätten och hoppar runt, trafiken dånar utanför och jag ligger i soffan och har megavärk i min inflammerade axel/arm och den klämda nerven i svanken så fort jag går. Ungen måste hata mig redan som ger mig så mycket besvär med ryggen, puls och illamående. Ungjevel. :)

Jag är en typisk sängmänniska. Jag hade kunnat bo i min säng, för att jag gillar den så mycket. Hos mina föräldrar gjorde jag allt i den; pluggade, åt, sov, chattade, tittade tv och film. Då och då bytte jag till divandelen i min soffa, där var också skönt att ligga.

När jag flyttade in hos mannen var det väl inte lika mycket sängen som gällde förrän han skaffade en ordentlig sängram och blev 180 säng. Sofforna och köket var mitt place innan. Nu när vi flyttade ihop i huset fick vi ta min säng eftersom hans tyvärr inte funkade här. Här är vi mest i vardagsrummet i min soffa. Men idag, just idag denna morgonen,  har jag vuxit fast i sängen. Åh vad skönt att vara hemma en dag till bara, och ligga och lata sig hela dagen i sängen. Titta film och surfa bara. Gud vad det hade varit härligt.

 

Känner mig trött och tung i kroppen av för lite sömn och svanken jävlas. Några nerver hamnar i kläm i vissa läge, och det är rena döden för mig när jag böjer och lyfter mycket. Idag har jag en lugn dag och "bara" 7 h rent arbete, men det är inte på mitt huvudsakliga område. Idag är det kassa och golv, och då kan jag välja lättare grejor att bära på. Ska bli så skönt när jag blir större och slipper alla tunga lyft!

 

Ställde mig på vågen idag och har kvar det + 1 kg jag brukar ha numera. Ibland försvinner det och ibland är det tillbaka. Helt normalt alltså. Vikten känns inte alltför jobbig just nu, faktum är att mitt intag känns mest jobbigt just nu. Att det är så enformigt och mest består av mackor. Men jag har svårt för att vilja äta lagad mat på kvällarna nu, doften gör mig illamående och tanken på mat likaså. Då går mackor, knäckebröd eller typ sötsaker ner lättare. Inte för mycket sött ju, har fortfarande min gräns innan jag mår illa av även det. Det är väl också helt normalt, de brukar säga att man ska satsa på kall, doftfri mat... men vad återstår? Typ sallad? Känner inte för det, och matigare sallader går fetbort. Mår illa av nån anledning av tanken på kyckling, antagligen för vi har ätit det så ofta innan. Ska prata med bm om det om två veckor.

Annars går vikten faktiskt rätt bra tycker jag. Det syns inte att jag är gravid än alls, jag har fortfarande en smal mage - enligt alla andra - men jag tänker inte heller kränga och gå upp en massa i vikt för den sakens skull. Jag tänker hålla mig till det rekommenderade, 10-12 kg typ, helst 10. Då är det bara bebis, vatten m.m...Hade jag gått upp mer och blivit större efteråt vet jag att jag hade fallit tillbaka i alla äs igen efteråt. Då går jag hellre upp det nödvändiga, sen i höst kan jag börja motionera så snart man kan och gå ut och gå med vagnen och droppa några kg på så sätt ju. Hälsosamt i alla fall. Inget äs mer tack..

Känns lite som om huset ska blåsa sönder när man hör hur vinden ilar runt knutarna och in genom otäta fönster. Lite mysigt är det ju allt att bo på landet, men nu har det blåst á la stormstyrka 3 dagar... Lite tråkigt är det när vädret för övrigt är så jättefint och härligt. :/ 

Sitter här och dystert söker lägenheter. Jag trivs så bra härute, här är mysigt och lugn så det blir tråkigt när vi måste flytta härifrån sen. Vi kan bo här drygt 1-1,5 år till, men när Lillen blir lite större och behöver eget rum funkar det inte. Det är bara en liten 2a och jag vägrar ha en säng i vardagsrummet. Om man vore ensamstående hade det funkat med att avskärma en liten del som sovrum, men när man är två  behöver man ett rum att stänga om sig, särskilt om den ena kanske vill ha en vän över och den andra vill sova tidigt eller så. Sambon vill höra med hyresvärden om att bygga ut ett extra rum, antingen om vi själv fixar det billigt genom kontakter eller om hyresvärden själv gör det och höjer hyran lite (lär ju bli så med tanke på hur billigt det är att bo här redan som det är). Det hade varit så härligt! Enda anledningen jag kan tänka mig till att flytta in i byn är att jag får närmre till svägerska och svärmor om nåt skulle krisa eller man behöver hjälp med något.

Nåja,  vi får se hur det går. Större behöver vi sen, och trädgård SKA  vi ha har jag bestämt. Aldrig att jag klarar mig utan det nu när föräldrarna bott i hus sen jag var 16  och vi har vår egna lilla trädgård här ute. :) Jag vill faktiskt odla lite i trädgården nu till sommaren. 

 

Om några timmar ska vi till svärmor och äta tacos, och senare ikväll ska vi till en kompis och inviga hans grill. Mys, och massa mat idag. Kan nog behövas, för jag verkar ha gått ner lite. Den vikten jag haft den senaste veckan hade jag fortfarande när jag vägde mig med mjukisbyxor och tjocktröja. Gott ska det bli i alla fall, jag sitter här med en hemmalagad chailatte och sparar frukosten tills det är tacodags. ;) Inte för att jag är hungrig just nu ändå så. 

Imorgon får bli en städdag, här ska vårstädas ordentligt!! Så jäkla skönt ska det bli. :) Katterna hårar ner så jäkla mycket trots de är korthåriga, och man ser det nu när  solen kommer fram. Hade velat ha några blommor här och var också, men jag glömmer jämt att vattna de och är lite rädd att katterna ändå kommer käka upp de så.. kanske bäst att låta bli. (;

Ja, uppdateringen går lite upp och ner, det blir inte mycket i veckorna när jag jobbar. Jag slutar ju ofta relativt sent på kvällarna, och då vill man hellre ta vara på tiden med att äta och mysa med mannen, eller hälsa på svärfamiljen eller kompisar. Sorry. :) 

 

I onsdags njöt jag och en vän av vårvädret inne i grannstaden. Jag drack en stor chailatte på EH för första gången på ungefär 6 år. Det är stort, när jag började banta på allvar och blev riktigt sjuk slutade jag direkt med chailatte som jag älskade. Tog cola zero istället, och kedjerökte när vi fikade. En sådan innehåller trots allt 300 kcal. 

I onsdags drack jag en sådan och åt en kanelsnäcka. Himmel, vad jag har missat saker de senaste åren. :) Det är sjukt ändå... när jag tänker på det blir jag ledsen. Och hade nog velat prata med någon om det. Inte att det plågar mig just nu, men att jag troligtvis har lätt att falla tillbaka i det senare när jag ska gå ner i vikt efter förlossningen och så. Jag försökte ju bli frisk flera gånger under alla åren, men misslyckades ständigt. Egentligen har jag nog inte varit helt frisk förrän nu faktiskt - jag har ju spytt någon enstaka gång i höstas och somras också, och fortfarande hållt mig till så lite kcal som möjligt.Och jag blir så ledsen när jag tänker på allt jag gjort och varit med om. Svält mig till kaliumbrist som påverkat hjärtat, spytt tills jag spytt blod, skurit för att straffa, druckit för att glömma och bli glad, rökt och snortat för spänningen och ångestlindring, knullat för självbekräftelse och senare även för att bevisa för mig själv att killar fortfarande vill ha mig trots man är ett våldtaget litet koksluder. 

 

Ikväll är jag sugen på att dra ut igen, men inte på samma sätt som innan eller förr. Jag vill dra på mig något urringat upptill, mina tajta, svarta jeans och höga klackar, sminka mig snyggt och fixa håret och dansa. Röra mig till bra musik, sommarmusik, skratta och få blickar. Okej, lite attentionwhore, men lite bekräftelse behöver alla tjejer. Nu vill jag bara ut för det ger mig somriga minnen, i lätta, tunna kläder med tjejerna och massa skratt och sprit. Istället för att ligga hemma och lyssna på musik i mjukisbyxor och med kurrande mage och vänta på sambon. :) 

 

Lite off track nu... skulle egentligen skriva om onsdagen. Hade möte på sjukhuset för att hålla koll på en njure under graviditeten och fick ett ultraljud på köpet. Var säkert planerat, men ändå. Ett litet huvud, halvfärdiga armar och ben och så hjärtslag. Åh vad det var häftigt, förra gången var det så tidigt att det bara var en mörk liten klump. Och när läkaren vände åt sig skärmen berättade han att den redan rörde på sig. :) Fick hem en bild också som jag har i plånboken. Blev nästan lite gråtfärdig, gud vad underligt att en liten bebis finns i min mage just nu på ungefär 3 cm. Och den rör sig redan, och hjärtat slår för fullt. :) Maskinen räknade ut att jag var i v 9 också istället för 8, så är en vecka närmre att risken för missfall ska försvinna. Härligt. :) Längtar redan till nästa ultraljud!

Direkt efter förra inlägget blev det lite sämre. Åh vilken ångestkänsla jag fick, jag slussades in i mitt förflutna och kände mig genast som den ångestfyllda, dumma, billiga lilla horan jag en gång var. Hur ska en sådan som jag kunna bli mamma? Som bara duger till att dricka, snorta, suga och knulla? 

Herregud. 

Jag brukar låtsas och inbilla mig att jag är starkare, starkast, kan övervinna allt. 

Inte riktigt va? 

Hade det inte varit så mörkt redan nu hade jag nog tagit mig en långpromenad med musik i öronen här ute på landet. Men jag är mörkrädd när jag är själv ute, särkskilt när det inte är mitt i byn/stan någonstans där det är folk. Här ute kan vad som helst hända utan att någon märker ju.

 

Egentligen är det nog bara en släng av kvällsdepp. Men det är fan så illa det, med tanke på vad jag skrev innan om bebisens påverkan. Usch, vet inte vad jag ska göra. Känner mig så instängd nu. Och det driver mig mer och mer till att skära i min arm eller mitt ben, eller var som helst. Känna lite fysisk smärta istället, se blodet rinna. Ärren och såren.

Men jag är 22 år och på väg att bli mamma. Jag måste skärpa mig, och definitivt undkomma all ångest om jag ska ha minsta chans att klara det och om bebisen ska klara sig..

 

Jag försöker inbilla mig igen. Bulletproof, I am titanium. Jag klarar mig alltid.

Känner mig lite destruktiv ikväll faktiskt. Lite gamla känslor som dyker upp då och då, inget man menar allvar med eller ens egentligen vill genomföra. De bottnar i mitt låga självförtroende och handlar egentligen bara om bekräftelse och självförtroende. Supa, dansa, ragga, röka. När jag är full är jag så mycket mer säker i mig själv, känner mig (oftast) snyggare förutom kroppen, men i ansiktet. När jag och mina vänner stack ut och dansade visste jag att killar tittade och ville ha mig, jag vet att jag har ett snyggt ansikte egentligen, som jag kan sminka bra, fint hår och snygga rörelser efter alla mina år som dansare. 

 

Jag antar att de känslorna kommer fortsätta dyka upp ett tag till med tanke på hur otroligt ful jag känner mig just nu. Utslag i huvudet (hormonell eller stress acne förmodligen) och början till en mage. Jag känner mig inte alls bekväm just nu, eftersom man inte ser att man faktiskt är gravid utan bara lönnfet om man skulle titta. Tur jag alltid har lösa tröjor upptill. Mina jeans börjar bli lite små också känner jag. Men jag har ännu inte gått upp nåt, mer än möjligtvis 1 kg max. 

 

Sitter här och lyssnar på gamla låtar från förr och andra nya, covers. Musik är alltid bra. Väntar på att mannen ska komma från gymmet med min beställning på dagens craving - Twister. Muuums. Blev så sugen på en innan när jag satt ute på rasten i solen utanför jobb och läste en tidning. Åh så härligt med solen! Blir så glad och sprallig. Ska ta med mig mina hörlurar till jobb  så man kan sitta ute och lyssna på musik och bara... vara. Chilla från jobbet och koppla bort allt. Samtidigt dras jag otroligt lätt ner i humöret och blir kinkig och tjurig... men man får fokusera på det positiva. Jag ser faktiskt mig själv framför mig i framtiden, sitta ute i solen och njuta i linne och mage. Både på raster på jobb och fritiden. Längtar lite, men det är bra att det går så långsamt ändå . Jag behöver nog den tiden fram tills dess för att vänja mig lite, med tanke på alla år av ätstörningar... 9 år i sträck nu med matångest och krångel. Och egentligen en del ända sen jag var 7. Det är helt stört alltså. Stackars barn med en så störd mamma. Tänk om jag inte kommer kunna ta hand om henne/honom ordentligt? Eller om min ångest nu kan smitta av sig? Är det möjligt? Man kan ju stressa upp de och "göra" de till ett stressat barn... jag förösker känna mig så harmonisk som möjligt men det är ju rätt omöjligt. Men kan mina svängningar smitta av sig till barnet medan det är i magen? Och orsaka problem senare liksom? Blä.. Har nog en del frågor jag ska försöka passa på och fråga på onsdag när jag ska till sjukhuset för en kontroll av njuren. Om de nu kan svara på det.

Idag vaknade jag på superhärligt humör. Nåja, kunde varit bättre eftersom mannen tidigt började svära och stressa över bilen, och jag påverkas så lätt och klarar inte av svordomar och negativitet innan kl 11. Men det bortser vi ifrån och håller oss till det positiva - det är superfint väder och solen sken redan innan kl 7. 

Normalt kan man väl bli lite irriterad över att bli väckt över att solen skiner så tidigt när man har sovmorgon och inte börjar jobba förrän vid halv 3... Men nejdå. Jag älskar vår och sommar, och blir alltid på mycket bättre humör vid sådana förändringar. 

Jag längtar efter värme och sol, jag har varit så trött under vinterhalvåret att jag verkligen ser fram emot lite D-vitamin och glädje nu. 

Happyface! 

 

Har lite ont upp kring livmodertappen idag känns det som.. som vid mensvärk typ. Växtvärk förmodar jag. =) Och det är ju positiv smärta i alla fall. Just nu känner jag mig jättepositivt, saker och ting börjar vända för oss! När jag kommer till jobbet tänkte jag smyga in till chefen och påminna att provanställningen ju gått ut och vi ska väl skriva på nya papper, så det är färdigt innan jag ska släppa min bomb. 

Mannen är i skrivande stund på väg till grannstaden för ett jobb han verkar ha fått! Verkar superbra eftersom det är heltid och inte via nån kass rekrytering. Och skulle han inte få det, har han i alla fall praktik i 2 mån 5 min bort från oss med stor möjlighet till jobb efteråt. Det enda kassa är att det är mycket nätter på helger och liknande, och det blir ju lite knas sen i höst med bebisen... men bättre än inget. Skulle det ocskå skita sig har han i alla fall 1 mån på hans förra jobb, när det är säsong. Men båda hoppas och tror på det första, så härligt det hade varit! Mer pengar, lättare att skaffa ny bil och grejor till bebisen och även oss själva. Happyface!

 

Just nu hade jag velat gå ut och sätta mig i vår trädgård med en kopp chaite, men jag vet att det är lite för kallt för det. Det är ju fortfarande frost ute. Märks det att jag älskar vår- och sommarmornar? :) Finns inget bättre!