Lilla Skrutt
Åh ledig dag, du är sannerligen välkommen!
Ligger fortfarande kvar i sängen med datorn på magen. Jag är en sängmänniska ju. ;D Ska försöka orka fixa lite här i huset, röja undan grejor, disk och byta sängkläder...och duscha! Känns som en evighet sen, fast det ju såklart inte var det haha.
Igår var väl en sisådär dag. Skulle få skjuts av svärmor till jobb, vid 8 smsade hon att hon skulle komma senast 9 och sen bjuder hon mig på fika innan jobb. Gulligt, och mysigt var det. Åt en halv bulle, sen blev jag illamående. Men vi satt och pratade om lite allt möjligt och hon fick se min begynnande lilla kula. Liten är den sannerligen, men den finns där. På kvällen är den större. :) Fick nya jobbyxor igår eftersom de vanliga spänner...och chefen fick veta att det läckt ut till alla andra redan, mycket tack vare sambons vän som jobbar där. ;P Kvinnorna som svärmor känner och är i ålder med är såå glada, frågar hela tiden hur man mår, och när ul är osv. Lite skoj faktiskt, särskilt som jag ändå gillar positiv uppmärksamhet. ;P
Lång dag dock, segt med folk som inte jobbar på utan lämnar lite extra grejor till mig att fixa. Inte för att man inte har tid eller hinner, men ja... det är segt. Särskilt nu när de vet att man är gravid oc hborde ta det lite lugnare. Men neejdå. Skadeglädje dock när denne person frågar om man hann med varorna och man kan säga lite högfärdigt att man såklart hann det, och lite annat också, iiiiinga problem. Den du!
Det känns som att denna dagen kommer att gå åt till att vänta på mail från min bm. Jag kan inte låta bli att oroa mig för missfall eller dylikt hela tiden, så fort nåt gör ont... och det känns ju lite grann i magen nu när skrutten växer, och för "cystan" eller vad man nu kan kalla den. Jag försöker lugna mig med att ul gjodes i v. 9 med full aktivitet i båda hjärta och kropp eftersom den rörde sig en del redan (trots avsaknaden av hela armar och ben, det är ju jättepositivt), det är 11,5 v som gått nu och man närmar sig den magiska gränsen då risken för missfall (största risken i alla fall) är över. Jag har inga smärtor förutom typiska växtvärkssmärtor/cystan, som mer är obehag och känns som sträckta muskler i ljumsken eller små hugg i livmoderhalsen/-tappen. Inga blödningar, konstiga flytningar eller något annat.
Logiskt sett låter det ju positivt. Jag tror att hjärnan vet om att allt verkar vara bra nu, men hjärtat oroar sig. Saker kan ju hända och vända snabbt. Sambon säger hejdå till magen varje gång han går på morgonen, och godnatt på kvällen när vi ska sova. Jag går och känner med handen över magen då och då för att se om man känner skillnad. Vi vill så gärna ha kvar vår lille skrutt ju.
Du kom så snabbt och oplanerat att vi blev chockade, men lilla Skrutten, du är så välkommen ändå. Mamma och pappa längtar redan efter dig.
