Tungt.
Usch, tunga dagar och tung period nu framöver...
Mannen min fick av nån anledning avslag på jobb från arbetsförmedlingen och hans jävla fitthoridiot till handläggare. Han har haft praktik en månad nu och verkligen jobbat röven av sig och nu nästa vecka skulle det gå över till ett nystartsjobb. Egentligen var praktiken bara ett förslag från chefen så han skulle lära sig allt. Nu helt plötsligt har af ändrat sig, ska bara betala en mycket mindre del av hans lön vilket företaget inte har råd med och som i sin tur leder till att han inte kan bli anställd.
Åh, har så mycket ilska i mig att jag drömde om samtalet och att jag vaknade klarvaken. Hur kan man ändra en deal bara så där, när tanken inte ens var att ha praktik utan få jobbet direkt? Det är ett stort frågetecken.
Så vi ska ner dit och prata med henne och verkligen slå näven i bordet. Jag följer med för att se till att han inte ballar ur men jag har en känsla av att det är jag som kommer balla ur.
Jag är så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men mest frustrerad. D är den finaste man kan ha, och han kämpar så hårt med att hitta ett jobb. Han är duktig på det han gör och lär sig fort och går verkligen in för jobben han får. Särskilt nu, när han försöker få det så bra som möjligt för lilla Plutten i höst. Det gör så ont att se honom så nere och deppig, verkligen ledsen.
Hoppas vi får bra svar sedan idag och kan ge de en spark i röven, kräva en lösning på detta eller nåt likvärdigt och i "värsta" fall - ett möte med idiotfittans chef. Så här får man bara inte göra!
