zeropounds

Jaha, nyår idag då. Trevligt! :) Hur ska ni alla fira nyår? Fest?
Själv ska jag iväg till pojkvännen och bara mysa och ta någon drink kanske. Jag är jävligt festsugen, sugen på att dricka, träffa folk, dansa, skratta... men nej, lika bra att hålla sig borta från det. Eftersom jag älskar att vara full och supa bort min ångest så räcker inte lagom för mig - lagom är för lite. Jag dricker alltid för mycket haha. Och jag orkar inte vara bakis och ångestfylld imorgon. Dessutom är sprit ändå så dåligt så ja. Nej, jag kör till pojken istället och myser där och kollar på raketerna vid 12.
Ska klä upp mig fint i en ny, fin tunika med paljetter och draperar urringning som gör att jag ser rätt smal ut men med ännu större bröst, muhahah. Ska sminka mig snyggt med sotade ögon och fixa håret fint. Frågan är bara vilken frisyr jag ska ha...
Åh varför pluggar jag ekonomi, när jag lika gärna kunnat bli frisör och stylist haha?!

Ska fundera ut bra nyårslöften idag. Naturligtvis kommer det röra min prestation och kropp. Men men, whatever.

Och btw, om jag skriver konstigt idag så är det för mina lösnaglar, INTE för att jag har druckit haha. Jag ska ju köra sen. Och don't drink and drive. :)

Gott nytt år på er alla, låt inte ångesten ta överhand, njut av maten och drickan idag och era fina kläder. Love <3

Har kommit fram till att min äldsta nästkusin har en sjukt snygg kropp. Om man är ätstörd det vill säga, annars är hon troligtvis bara fult mager. Hon har alltid varit lång och fruktansvärt smal, utan någon vidare anledning. Lite ironiskt när hennes mamma väger över 100 kg typ. Ser ut som om mamman äter all mat för dotter... haha nej vad elak jag var nu.
Nä men i alla fall, hon har en kropp som gjorde mig grön av avund. Bara kroppen, inte ansiktet eftersom hon... tja, hon ser rätt barnslig ut i ansiktet faktiskt. Men hon är sjukligt smal, speciellt om ben och handleder trots hon fått barn. I och för sig är barnet ju kanske 6-7 år nåt, men ändå. Hon har en grym förbränning tror jag. Hon är i alla fall inte ätstörd och var det inte innan heller när hon i tonåren var lika smal. Guud, me want!

Fast jag är rätt glad nu ändå, för jag fick tydligen många komplimanger bakom ryggen efter begravningen, på minnesstunden. Jag kände igen typ alla gamla avlägsna släktingar, men de kände inte igen mig -  sist vi sågs var jag väl max 10, troligtvis yngre. Och några, bland annat just min nästkusins mamma jag nämnde här ovan, frågade min farmor och farfar vem det var som gick och satt vid min pappa och mamma. När farmor berättade vem jag var och de kände igen och kom ihåg mig hade de tydligen sagt en hel del fina saker, att jag var så vacker, hade så fint hår,smink och frisyr (hairdonut, mycket svart mascara och eyeliner för att framhäva färgen i ögonen och mörkrött läppstift! <3 looove) osv.De sa att mitt leende var så vackert. När jag var liten skämdes jag så över mitt leende, jag tyckte jag hade så stor mun, så stort, brett leende så det såg konstigt ut. Och dessutom blir jag rundare i huvudet, detä r ju faktiskt sant haha.
Det värmde faktiskt, gjorde mig väldigt glad. Speciellt när min nästkusins fina lilla flicka sa till mig att när hon var vuxen ville hon ha ett likadant fint läppstift som jag har, men att hon inte får ännu för hon är fortfarande barn haha.

Var på begravning innan idag, min gammelfarmor gick bort för någon vecka sedan hastigt och lustigt. Jag kände aldrig henne egentligen, men hon är trots allt släkt, har träffat henne flera gånger när jag var liten främst, och tänkte att jag kan väl egentligen ändå gå.
Jag har bara varit på en begravning tidigare, i ett dunkelt kapell där man knappt såg kistan och då jag inte lyssnade på prästen för det hela var så obehagligt och jag var så ledsen över att min älskade mormor blivit så dement och annorlunda snabbt och slutligen dog.

Det här var helt annorlunda. Ett väl upplyst kapell där kistan stod bara 1-2 meter framför första raden, man hade alltså väl uppsyn över den. Och den gav mig dödsångest. Jag blev yr, fick svårt att andas och mådde jättedåligt när jag såg den - dödsångestfylld, och lite klaustrofobisk också. Det var hanterbart, det var bara jag som märkte det och jag satt ju naturligtvis kvar. Men nog så obehagligt ändå - det ligger en död människa, min döda släkting ligger inuti trälådan, död, död, död, kommer aldrig andas och leva igen, död, död, död.
Det var allt som ekade i mitt huvud. Kunde inte tänka på annat.

Jag var aldrig rädd för döden förut. Jag vill ju dö till och med och var helt ok med tanken på döden.
Nu har det blivit helt omvänt. Jag är rädd för att dö, får ångest vid tanken på det. Mest för det är så... okontrollerbart, så oförståeligt liksom. Man kan bara tro på vad som händer och så vidare, och jag hatar att tro - jag vill veta. Vad händer när man dör? Vet man om att man dör? Känns det något? Vad händer sedan? Kommer det vara som att somna och sen vakna upp på ett bättre, ljust ställe? Eller kommer det vara som att somna, och sen bara svart, och inget alls?
Jag har jättesvårt att förstå det där. Att allt bara blir svart och sen... ingenting mer. Att aldrig mer andas. Att hjärnan inte fungerar längre. Att vara i koma har jag inga problem att förstå, för man lever ju fortfarande. Men hjärndöd...det är lättare om man varit med om en olycka, alla vet ju att om hjärnan skadas är det lätt att det är kört så att säga. Men att bara somna in.. det är det jag har så stora problem med. Ofattbart. Så mycket frågor men inga svar alls egentligen.

Jag är jätterädd för döden och för att andra ska dö - min farmor, min farfar, min familj, min pojkvän.. ja, alla. Jag har aldrig sett en död människa, och blev rädd att det skulle vara öppen kista på denna begravningen. Turligt nog var det ju inte så. Då vet jag inte hur jag hade reagerat, då hade jag nog inte kunnat stanna.
Jag vet att döden är naturligt och ålderdom likaså. Men det är inte naturligt för mig - att få rynkor och lite ledslitage och dylikt kan jag hantera. Men att kroppen bara... långsamt bryter ner sig själv för att slutligen dö. Var fan ligger det naturliga där? Kroppen har ju fått ett liv, så varför självdö som vissa äldre gör? Jag tycker faktiskt inte att det är naturligt, att hjärtat bara blir sämre och sämre och kroppen sjukare och sjukare. Nu spelar ju ens livsstil och sjukdomshistoria stor roll men ändå. Det råkar ju även hälsosamma människor ut för.
Usch nej, det är obehagligt. Väldigt.

När vi satt där i kapellet slog det mig plötsligt - det kommer bli flera begravningar att ta sig genom nu framöver de kommande åren då vi har en stor släkt med många äldre. Och sen är det min tur, att ligga i en kista framför en samling människor. Död. Livlös. Död, död, död.

Jag vill inte dö. Inte förrän jag vet om att det kommer vara behagligt, lugnt och stillsamt och att jag vaknar upp på ett bättre ställe sedan. Som mig själv - inte i en ny kropp, som bebis eller så. Som mig själv, på  nåt annat plan i universum. Det är något jag gärna vill tro på. Jag vill, och försöker, men det är svårt då jag är ateist och tror mer på vetenskapen och dess tankar, tror på det man ser och kan ta på och bevisa åtminstone.
Jag vill inte dö. Jag vill inte ligga i en kall kista tre meter under marken och långsamt ruttna till maskmat. Jag vill inte dö. Låt mig inte dö. Inte förrän jag vet vad som händer.

Har fixat färdigt två uppgifter idag, två ganska jobbiga och tidskrävande, så känner mig rätt effektiv ändå! Bara tentaplugg att fokusera på nu typ :)

Var precis ute och joggade varvat med pw. Så skönt, så längesen..  men så ont det gör i höften. Och nu kliar det ännu mer på kroppen, typiskt.
Maten har gått bra idag också. :)

HerreGUD vilken plåga - det kliar! Det kliar så jävla mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Mina ben... jag kommer klia sönder dem, jag har redan kliat sönder min arm, kliade tills det blödde igår men det var bara pga en allergisk reaktion mot vårt ena djur här hemma som jag är lite allergisk mot.
Vad som är benens problem vet jag inte, någon annan som har samma problem? Ni kliar ihjäl är, men bara på benen? Åååååååh står inte ut!

Idag ska bli en bra dag matmässigt i alla fall. Jag kommer vara upptagen med att klia mig hahaha.

Idag har varit en bra dag, men det lär nog inte synas på vågen imorgon.
Fan vad jag hatar att mamma fick förlängd tjänstetid där hon jobbar nu och inte är tillbaka på sitt vanliga ställe - där kunde hon ta blodprover på mig lite då och då utan att man klyddade med att boka tider och grejor. Där hon jobbar nu kan hon inte ta de överhuvudtaget ens om man bokade. Fan, för jag vill ta nya blodprover för järn. kalium ch ett för sköldkörteln. :/ Då vet jago m min orubbliga vikt beror på det kanske.
Behöver veta vad min extrema trötthet beror på, om det är järnet, kalium eller sköldkörteln eller vad det kan vara, för näringsbrist är det inte. Tro mig, det är det inte - jag har haft så mycket värre näringsbrist och samtidigt vägt över 10 kg mindre och varit piggare än jag är nu. Nu är jag lika trött som när jag hade en så extrem järnbrist att jag nästan var genomskinlig, så vit jag var i huden!
Nä inte riktigt, men ni fattar vad jag menar.

Nyår ska bli en riktigt stor nystart för mig, satsa riktigt mycket på att gå ner i vikt. Inte äta massa skit och mög. Imorgon ska också bli en bra dag! :)

Sitter hos min pojkvän och ska skriva färdigt min jävla uppsats, plugga för en gångs skull. Har knappt pluggat på hela veckan. Inte orkat, inte haft lust. Skyller på att det trots allt är jul.
Jag är trött och omotiverad till att plugga, det blir inte kul när planeringen är som den är. Suck.
Snart ska jag väl hem, väntar på att pappa ska höra av sig om när han slutar jobba, så jag vet vilket tåg jag kan ta och kan åka med honom hem. Inte för att det är långt att gå eller för jobbigt, all motion är bra. Men det regnar, och min väska har öppningar längst ut vid sidan om dragkedjan, så jag är rädd att det ska komma vatten in på min dator och mina böcker.

Igår var en riktig katastrofdag, inte matmässigt men snarare fysiskt. Jag trodde på allvar jag var sjuk, utan några symtom förutom trötthet. Jag gick upp vid halv 11, 2 timmar senare låg jag och halvsov, tvingade mig upp sen igen, kl 17 ov jag någon timme, och sen somnade jag vid 12-halv 1 igen. Då hade jag ändå sovit 7-8 timmar under natten, och lite extra under dagen. Sjukt.
Idag är det inte såå farligt, men jag är trött och vaknade med huvudvärk. Som vanligt, har alltid ont i huvudet känns det som.

Oj, nu måste jag springa till tåget! Hur har eran jul varit förresten? :)

Julen har gått bra, maten har gått bra, allt har egentligen gått bra.
Men så sitter jag här återigen, sömnlös.
Sitter med en stark grogg framför mig, 1,5-2 dl vodka och lite lightsaft. Det är så äckligt att jag får kväljningar och spritrysningar, men jag dricker det fort och utan att tveka, i hopp om att dämpa ångest, minnen och tankar.
Det kanske gör mig tröttare dessutom.

Jag vill döda mina minnen, radera mitt förflutna. Vara en person utan de minnena, utan det förflutna. För vad är det att ha med sig i bagaget? En alkohol- och sexmissbrukande destruktiv, ätstörd tjej med ärrig kropp, som gick för långt i sina desperata jakter på ångestlindring och trampade snett, som förstörde sig själv och sitt psyke, formade sin framtid på fel sätt, testade för mycket och föll hårdare.

Je sais que ce qui ne tue pas nous rend plus fort
Mais moi, mais moi je suis déjà mort
Ca fait mal, crois moi, une lame enfoncée loin dans mon âme
Regarde en toi, même pas l'ombre d'une larme.

Den översta raden är en mening jag faktiskt ska tatuera in tänkte jag. Jag har redan en tatuering, och ska göra fler. Men de ska betyda något, inte fula, larviga bilder. Sådant ska betyda något för en. Och det gör den meningen. " Jag vet att det som inte dödar gör mig starkare". Det är en klyscha, men det finns en anledning. 1) Det stämmer, när jag trodde att jag skulle dö, ta livet av mig själv, lyckades jag gå vidare, lyckades finna lite ljus i livet, lyckades överleva.  2) Det är taget ur en av mina absoluta favoritlåtar (ja den är på franska men jag förstår den ändå, jag har pluggat franska så länge och älskar språket), och 3) Just för att den är på franska är tilltalande, frankrike och dess språk lockar mig - min pojkvän tror att jag är så bra på språket (talar i princip flytande, talade åtmisntone. När jag var 16 år talade jag franska i en vecka med undantag från lite svenska med mina rumskamrater och lärare, när jag kom hem hade jag till och med lite svårt att vänja mig tillbaka vid svenskan) och känner mig så hemma i Paris eftersom vi har rötter därifrån. Det är en bit bak, det är inga släktingar jag har träffat, men vi har det i blodet, och tja... sånt har man ju hört förr, om folk som fått de språkkunskaperna, och genast känt sig hemma i det landet på något konstigt sätt. Som med deja vu.
Nååja, ordbabbel. Det är i alla fall det jag vill tatuera in. Undrar om någon har drop in imorgon....? hmm, kan undersökas när jag och mamma ändå ska iväg och shoppa. Se vad det kostar åtminstone. Vad tycker ni - ha texten längs revbenen eller vid triceps typ, på insidan? Eller ryggen? Vill ha ställen där det går att dölja.
Åh, vill, vill!

Ingen trötthet än, känner av spriten lite (kanske därför jag ordbabblar så mycket?) men är inte trött... bara pigg, sugen på mer sprit och vill dra ut och dansa, röka cigg efter cigg, skratta och le och prata med folk, klä upp mig och sminka mig fin. Suck. Istället sitter jag här, och dricker i min ensamhet och lyssnar på låten på repeat medan jag har ångest.
Ska dessutom upp om ca 4 h, ångeeest!

Ikväll är jag irriterad och tjurig. Har tusen saker att göra, och ännu mer saker att plugga, ingen julkänsla, ingen snö, stressångest och dessutom är jag tjock. Bra kombination va?
När jag är irriterad behöver jag att min familj lämnar mig ifred. Men då pappa tydligen är på snackhumör får jag inte det. Och när jag inte blir lämnad ifred blir jag ännu mer arg och frustrerad. Ond cirkel, det dära.

Jag är så arg, så frustrerad, utan anledning egentligen. Eller jo det finns massa anledningar, men ... ja. Jag vet inte. Idag vet jag inget, jag har börjat känna mig konstig i huvudet på sistone igen. Har ett tryck i pannan, ser dålig, speciellt i mörker. Kan inte bedöma avstånd när jag kör, ser inte när trottoaren framför tar slut om det är mörkt och blankt av regn på vägen. Har lite halvdåligt balanssinne, dåligt för att vara mig åtminstone då jag har bra balanssinne efter alla 14 år som dansare. När jag pratar får jag anstränga mig för att säga rätt ord, ungefär som vid afasi. Tungan är stel och klumpig och det låter lite som om jag är påverkad, eller som en dövfödd person som talar, grötigt liksom. Av och till är det så här. Jag har upplevt nåt liknande, fast inte så illa, när jag var riktigt sjuk. Men det är ju inte så konstigt.
Det konstiga är ju att jag upplever det nu! Jag går ju inte ner i vikt, så det är ju inte på grund av det. Jag vet inte vad det är, det är inte så varje dag. Men då och då, relativt ofta. Jag blir rädd, tänk om det är en tumör? En propp, en hjärnblödning, en...
Jag kan fortsätta i en evighet. Så jag skjuter det åt sidan istället och försöker ignorera det. Låtsas som att det regnar, låtsas som att det är bra.

Just nu vill jag bara bädda ner mig i min säng med mitt täcke och gråta. Eller sticka ut och springa riktigt mycketo m det bara öste ner och vädret var i harmoni med mitt humör. Livet är så orättvist. Tänk alla barn som inte får uppleva en riktig jul med mamma och pappa, medan andra gnäller på föräldrar om att få senaste iPaden. Eller liknande. Tänk de som inte ens får uppleva julen, utan ligger stela och kalla i en äcklig kista tre meter under jorden.

Stackars Khalda... och Baz. Mina fina vänner. Får aldrig mer uppleva julen, aldrig uppleva årets första snö, aldrig se vårens första blommor, aldrig känna doften av gräs och värme på sommaren.... får aldrig göra något.
Fast jag vill gärna tro att det finns något bortom detta livet. Antingen reinkarnation eller bara... annat liv.
Oavsett vilket så hoppas jag att ni har det bra där ni är. Och förlåt att jag inte kom till era begravningar, och inte hälsat på er. Jag kan bara inte, det är inte ni som ligger där. Det är bara två glansiga stenar med era namn på, inget annat. Förlåt. Jag älskar er fortfarande.

Angående vikten finns det inga nyheter. Dålig som vanligt, ingen viktminskning. Fan att mamma inte jobbar kvar på gamla stället, då hade hon tagit nya blodprovet för järn, och så hade jag bett henne kolla sköldkörteln samtidigt. Jag vill inte boka tid till läkaren, för de kommer bara avfärda det (Svensk sjukvård, pfft!),och de lär dessutom inte ens kunna sticka mig, det är i princip bara mamma och narkossjukköterskor som kan det... andra kan om de har tur och jag för en gångs skull dessutom är varm i kroppen så ådrorna kryper fram.

Nåja, idag ska bli en bra dag, mat- och pluggmässigt. Ska ut och fixa en sista julklapp, och sen plugga resten av dagen tänkte jag. Har mycket plugg nu... :(

Är fortfarande hos min pojkvän men åker hem imorgon.
Igår gick vi till affären, jag köpte energidryck, lightläsk och så köpte vi godis som vi krängde på kvällen. Och det kändes helt okej. :) Magen var platt (platt och platt, så som den brukar vara på morgonen iaf för mig) imorse, jag hade inte värsta ångesten igår... å andra sidan åt jag bara ½ liten potatis, några få tuggor lax (bläää) och lite morotsstavar till middag, hade jag ätit en ordentlig middag hade det nog känts annorlunda.
Nåja, det är skönt att kunna slappna av lite då och då och ändå leva hyfsat friskt och normal, och inte låta min äs ta överhanden, speciellt i vårt förhållande. Att vi kan mysa ner oss i soffan framför en film och slåss om godispåsen (ja, det händer faktiskt haha), skoja, skratta och äta utan att jag sitter ångestfylld och biter ner naglarna till skinnbädden av oro för att bli fet.

Det var en bra dag igår, vi hade det mysigt ute i "storstan" (höhö, internskämt) med hans mamma och en lätt frukost på ett kafé. Fast det 'är klart, min pojkvän uppskattade det nog inte lika mycket då vi gick in och ut ur diverse inredningsbutiker och Åhléns och dylikt haha. Han som tröttnar efter 2 sek när han följer med mig och shoppar, påstår att han håller på att dö i mina affärer, är allergisk mot allt där, får eksem därinne, bara dööör. Haha, typiskt killar. :)

Vi ska väl snart äta middag antar jag, vet inte riktigt vad det är... men jag är hungrig. Jag kopplar oftast bort min äs lättare här än hemma. Vet inte riktigt varför... kanske för att jag inte har möjlighet till att spy eller väga mig här? Eller av vanan, det är trots allt han som är orsaken till att jag blev frisk.

Jag är hemma hos min pojkvän och pluggar ett par dagar, kommer väl hem imorgon så då antar jag att det blir bättre update.
Igår åt jag inget på hela dagen förrän halv 6. Nice. Ibland är det gött att ha en pojkvän med en annan tidsrytm, jag vill sällan äta frukost här ensam utan väntar på honom. Men när han går och lägger sig halv 5 på morgonen kan man inte förvänta sig att han går upp vid 9 som jag gör, utan snarare vid 4. ;P

Snart ska vi åka med hans mamma nånstans (kommer inte ihåg vart riktigt) så han och jag kan fixa en sista gemensam julklapp, till hans mamma. Sen har jag bara min pappas julklapp kvar, och den fixar jag på fredag där hemma när studiebidraget har kommit in.

Har inte ätit nåt än, och kommer inte göra det innan vi åker heller. Så ska traska runt i stan på tom mage och bränna lite fett. Och pengar. ;P

Snart, snart, snart åker jag till min fina kille! :) Har sett fram emot det hela dagen... även om jag inte ser fram emot att ta mig dit i denna kylan, stå och vänta på tåg (cross my fingers att de är i tid!) och vara ute. Blä, kallt, äckligt väder. Tur att jag får skjuts av pappa till tåget. Jag tänkte faktiskt gå, få lite frisk luft och motion, men min väska är så pass tung att lungan på den sidan väskan hänger på hade kollapsat, nyckelbenet brutits och jag hade nog bara lyckats ta mig 5 steg framåt innan jag trillar baklänges.
Nej okej, kanske inte, men 4 böcker á la 500 sidor i snitt/bok, 5-6 olika block, dator, liten neccessär, några redbull.. puh, det är tungt. :) Speciellt om man redan traskar runt i skyhöga klackar vart man än går, som jag gör! :)

Börjar bli lite hungrig nu, men löser det ev. med en frukt nu och redbull sedan. Har ätit en fralla till frukost och sedan några nävar chips... det sista var ju sjukt onödigt och dåligt. Kan man skylla på att mina försök till ett försök till friskt levande (kunna äta, och kunna unna sig chips och godis utan dåligt samvete alltså) fortfarande sitter i lite? ;P Jag klarade trots allt nästan 2 år med hyfsat friskt levande... eller ja, jag spydde ju en hel del iofs under åren. Men jag åt lite mer åtminstone än jag gjorde när jag var sjuk, och släppte på träningsmanin och hysterin. :)

Vilket jag i och för sig ångrar djupt nu. Mina boobies och rumpa ångrar det INTE, men min mage, lår och armar gör. Blä. Vill vara skinny igen, det enda som ser någorlunda ok ut på mig nu är håret.. även om det är mycket tunnare än vad det än gång var. Det är åtminstone långt och glänsande. Ansiktet kan också se rätt bra ut, eftersom jag är bra på att hantera smink. Speciellt inför fest. Så det är väl ok där också. Synd att resten ser ut som en gravid flodhäst.

Nååja... har haft en lugn dag idag, har inte pluggat faktiskt. Behöver lite paus tror jag. Klockan är bara tjugo i 7, och jag håller redan på att somna. Förstår ni då hur trött jag är varje dag, när jag pluggar hela dagarna och går upp vid 6-7 för den sakens skull? :(:(

Näst-nästa vecka ska jag på begravning.... ska sy upp en klänning så den blir lite kortare, den är nog gjord för långa människor. Och sy ihop urringningen lite, det är egentligen mer en strandklänning med enorm v-ringnin. Men om man syr ihop urringningen en del blir det en utmärkt svart, enkel vardagsklänning. Eller begravningsklänning för den delen...
Jag har redan ont i magen, jag tycker det är så obehagligt med döden och döda människor. Min första fråga var om det skulle vara öppen kista, skräckslagen. Då hade jag vägrat, totalvägrat. Men det är kanske inte så vanligt här i Sverige eller?
Jag gick inte på begravninen  för min bästa vän när jag var 14-15. Jag kunde inte. Jag gick inte på begravningen för Khadra nu för några veckor sen (hur nu muslimer begravs?). Jag ville inte ens ha en inbjudan till något, minnesstund, begravning, whatever. Sånt funkar inte för mig, jag backar för döden.
Så ironiskt, när jag för bara några år sedan drack i hopp om att få alkoholförgiftning och dö, tog piller innan jag skulle dricka, testade droger hejvilt utan att tänka på mängden, i hopp om att dö eller åtminstone dämpa ångest. Så ironiskt när jag satt och skar i min kropp, med förhoppningen om att då, när jag svalt den, pressade den till maxkapacitet, torterade den - för att få bort ångest och få dö. Vad ironiskt livet kan vara ibland.

Jag spydde igår igen, jag fick sån panik när jag kände mättnad... suck. Hellre spy än vara mätt - men efteråt har jag så lätt för att småäta massa, eftersom kroppen blir fucked up balansmässigt och man blir hungrig och törstig som fan.
Dåligt, dåligt - kunde lika gärna hållt mig mätt då ju. Eller tagit mig i kragen och verkligen hållt mig borta från kylskåpet.

Nåja... idag blir det nog ändå en bra dag, ska till pojkvännen ikväll (blev inställt igår med hans bror så jag kunde fortsätta ligga i soffan och se min serie och plugga, höhö) så det blir ingen middag för mig. Jag antar att jag får ta något när han äter vid 23, men det ska väl gå bra... kan ta frukt om det finns någon god.

För övrigt är det bra, jag mår bra. Jag mår sjukt dåligt över min vikt och att den aldrig går ner, samt att jag inte kan träna. Men utöver det mår jag faktiskt bra. :) Det värsta skulle väl vara klådan på mina ben varje dag, dygnet runt haha. Jag vet inte om det är någon ständig allergi jag har, jag kan inte tänka mig att det är min kassa njure som orsakar det eftersom jag ändå är en bra bit ifrån njursvikt, barneksemen är det inte... hoppas det är vanlig, hederlig torr-klåda. Inga krämer tycks hjälpa, jag är alltid torr i huden där och det kliar så extremt. Har dock börjat få konstiga knottror på armarna som kliar som fan, ungefär som små myggbett. :S Pappa kom med förslaget att jag kanske var allergisk mot rakskummet jag använder när jag rakar benen. Men då borde jag väl ha samma "symtom" under armarna osv ? Äh, jag vet inte, jag babblar.

Nuuuu måste jag nog verkligen börja plugga, eller skriva på en inlämningsuppgift i alla fall. Deadline på torsdag, och jag har knappt börjat...

Var en bra dag igår, sen på kvällen åt jag godis. Inte speciellt mycket, men tillräckligt för ångest. Så... jag spydde. Fan också. Känns bättre åtminstone än om det vore hets, för det var det ju inte. Men jag ska försöka att inte spy alls.
Igår fick jag den där bra känslan jag fick förr när jag spydde upp allt (nej, jag hade inte bulimi och hetsade ständigt, men spydde minsta lilla jag fick i mig typ, om jag fick ångest av det, speciellt middagar). En lugn känsla, blandat med upphetsning och förväntan över att gå ner i vikt. Inte stresskänslan jag får när jag spyr efter de få gångerna jag hetsat, då är man så stressad över att få upp allt, snabbt och direkt eftersom man ätit så mycket. När jag spyr av den anledningen jag gjorde igår, är jag lugn, det är inte så farligt - jag har inte ätit så mycket, och spyr mest för att gå ner, men inte för att jag BEHÖVER.
Makes sense? Jag ordbabblar haha...

Idag blir det plugg igen. Ja, det lär ju bli plugg varje dag resten av december och halva januari.
Shit vad tiden går snabbt, om en vecka är det ju jul! Och jag är inte smal, inte smal alls...

Gud vad jag saknar mig själv i gymnasiet, när jag bodde på gymmet, tränade innan skolan, efter skolan, gick överallt, åt minsta möjliga. Jag saknar gymmet lite ändå, man blir glad av att träna ju. Fan, behöver en crosstrainer här hemma!

Idag ska jag och pojkvännen åka hem till hans storebror tror jag. Jag stannar hellre hemma med pojken, men mest av trötthet, har knappt sovit inatt. Hoppas på att det blir inställt. xD

Full rulle idag.. upp kl 6, pluggat några timmar, kört min syster till läkare, hem snabbt och plugga tjugo minuter, köra tillbaka och hämta, hem och plugga ett tag, sminka mig, köra och hämta pappa på jobbet, köra hem, åka iväg till ett köpcenter en bit härifrån och fixa ny mobil, åka hem till stan, handla mat, åka hem. ÄNTLIGEN. Vet ni så trött jag är nu? RIKTIGT trött kan jag säga er, så trött att jag höll på att skriva "Vet ni så trötta vi är nu?", som om jag vore schizo ungefär.
Tror det är nog med plugg för idag, har inte blivit mycket gjort på den fronten idag men det är nog rätt lugnt ändå. Ska ändå plugga hela helgen som vanligt antar jag...

Jag har ätit 4 knäckebröd och 1 klementin. Middag blir soppa på 160 kcal, alternativt 220, beroende på vilken jag väljer. Ska äta om nån timme tänkte jag, och sova tidigt hoppas jag också....

Ska fortsätta titta på serien jag är förälskad i för tillfället, "Pretty little liars". Sett den? Spännande!
Nä, ska tvätta av allt mitt smink, samla ihop alla mina böcker och bädda ner mig under täcket i soffan igen och titta på serien... och sova.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer blogga framöver eftersom jag har så mycket plugg, 3 (!) tentor om en månad. Men nåt om dagen ska jag väl kunna fixa till! :)

Idag ska bli en riktigt bra dag. Det är oftast inte dagarna som är problem, då kan jag äta 2*3 knäckebröd och kanske en klementin också. Känns ändå bra, med tanke på att det är då mellan kl 06/08-19.30 ungefär. Sen äter vi middag. Men efteråt, det är då det strular lite.. då blir man sugen på något. Eller hungrig igen.
Mannen min har ju som rutin och fast tro att man absolut inte ska lägga sig utan mat i magen, och då äter han något vid 23-tiden. Eftersom vi har varit ihop i snart 2 år nu, har ju det också påverkat mig, eftersom han alltid försökt få mig att äta något litet då också, så han slipper äta själv. Självklagå långa sträckor ensam ute i mörkerrt har han lyckats ju, eftersom jag försökte leva mer friskt och "normalt" några månader in i vårt förhållande, och var en utsvulten, mager liten UNS:are som bara ville bli frisk och få någons tillåtelse att äta igen.

Fan vad jag ångrar det nu, vilken självdisciplin jag hade, vilken karaktär... men jag minns rädslan. Jag var skräckslagen inför mat, ungefär lika rädd jag är som för spindlar, mördare och döden. Och det är jag riktigt rädd för!
Men samtidigt längtar jag efter den rädslan, den gör ju att jag blir smal och snygg, sedd, och ger mig på sätt och vis bättre självkänsla och kontroll.
Vad jobbigt detta ska vara då!

Nåja, hoppas att pappa ska handla idag. Ska köpa hem grönsaker till sallad då. Och för övrigt försöka äta yttepyttelite bara, ska iväg med pappa sen och försöka fixa en ny mobil! :)

Kunde verkligen inte somna inatt, vet inte varför. :( Somnade nog inte innan kl 2... var sjukt pigg! Och så skulle jag gå upp tjugo 7 och göra mig redo för att plugga, det gick ju super. Snoozade en timme istället, och nu sitter jag här och fixar smågrejor fram till 9, sen är det dags att börja läsa igen.

På dagen igår gick det bra, åt sammanlagt 6 knäckebröd vid 3 olika tillfällen, och några pepparkakor. Väldigt lite mat. Men sen åt jag några små lussebullar och pepparkakor. :( Jag blir gaaalen, vad hände med mig?!
Jag vill ju se ut som jag gjorde förut åtminstone, om inte mindre...

Oj, har inte haft några tankar på att blogga alls.. har varit inne i min pluggbubbla och helgen har spenderats hos min pojkvän.
Har precis kommit hem från en kompis, där det blev middag och girltalk. Middag kändes ju lite sisådär, men jag åt inget under hela dagen mer än en fralla. Middagen blev lite makaroner och 4 köttbullar. Så känns ändå helt ok, blev mätt på det som fan! Så jag kan äta rätt lite och ändå bli mätt. Längesen jag åt "riktig" middag också, som inte bestod av massa salladsblad till största delen/alt. spytt upp maten.

Synd att mamma har bakat nu bara, massa pepparkakor och lussebullar som ligger framme.. hur ska man kunna stå emot?! Haha, nä men det ska väl gå. Om man kan tillåta sig att äta det någon gång så bör det ju gå. Då får man helt enkelt skära ner på annat?

Hur är det med alla er därute? Börjar bli tyst i kommentarsfältet! ;D

Har varit uppe sen ca 04.30 eftersom jag vaknade av att pappa startade TV:n och vaknade... pigg. Nu är jag ju lite halvtrött, men det är inte lönt att lägga mig nu eftersom jag förmodligen inte kommer gå upp förrän 11 då. Och jag ska plugga!

Äter lite frukost nu, en smoothie, 125 kcal. Lite ångest på det höga kcalantalet, menmen... Ska handla hem grejor så jag kan göra egen smoothie idag! :)
Egentligen är jag inte så värst hungrig, lite grann kanske. Men hellre äta lite långsamt nu, eller dricka är väl rätt ord, istället för att bli superhungrig sen och hetsa eller nåt.

Kom undan middagen med lite sallad och två knäckebröd, samt några skedar av middagen. Sen åt jag två knäckebröd till, för jag var lite hungrig. Fick ångest, beslutade mig för att gå ner och spy.
Höll på att tappa min klocka i toaletten, smart man är som lyfter toalocket, börjar fumla för att få av klockan och gör det över toan. Min älskade vackra klocka som jag fick av min pojkväns mormor. Ett tecken på att jag ska sluta spy, om jag ska vara så klantig? xD

Åh jag är så shoppingsugen! På tal om inget, liksom. Vill köpa fina klänningar, nya jeans, toppar, SMINK, nagelmojs och SKOR - nude skor och glittriga skor med platå till nyår. Mmmm.... kul att vara fattig student i juletid. Förhoppningsvis får man mycket presentkort och/el. pengar i julklapp, så jag kan spara till resa/resor i sommar igen OCH shoppa lite. :)

Har ätit bra idag, rört mig mindre bra, men hur kul är det att gå runt i -100 grader och regn? (Okej, jag överdrev graderna en del, hehehe..). Men för övrigt har det gått bra. Kunde ätit lite mindre, nu precis åt jag ett äpple, en macka och ½ knäckebröd. Egentligen var det bara tänkt äpplet, men eftersom jag var yr, illamående och svimfärdig testade jag äta lite mer. Jag vet inte varför jag kände så, det är INTE att jag ätit för lite, snarare pga hjärtat tror jag - hade nämligen väldigt hög puls för att vara mig samt huvudvärk av att inte använda glasögon. Men nu är det bättre, så nåt bra förde det med sig. :)
Men fan, jag måste ju ner i vikt NUUU, måste ner till julafton,nyår, nu nu nuuu. Ska försöka komma undan med annan middag ikväll, eller äta bara lite.
Middag osv är inga problem egentligen, det är efteråt jag blir sugen på grejor, och mamma har bakfnatt och bakar hela tiden, så här är alltid antingen nån saftig kaka eller goda muffins. Eller både och, som nu. Men måste stå emot!!

Nu är jag hemma! Känner mig tom och låg. Ensam. Gör alltid det när vi inte är tillsammans. Men men, jag får väl vänta till helgen igen innan jag får träffa min man igen. :)
Jag vägde mig nu när jag kom hem, med kläder och en del vatten i magen. Dålig idé såklart, för vågens siffror visade mer än den gjort under veckan. Hoppas det inte är fettvikt.

Idag har jag hittils ätit för ca 100 kcal, åt äggröra med äggvitor och ketchup.
Har inte gjort något vettigt idag, hade egentligen helskoldag, men jag skippade första lektionen eftersom jag var trött. Börja se film vid 11, ha sex halv 1 och sen fortsätta med filmen och gå upp vid 7 är INTE nice. Eller ja, det är aldrig nice att gå upp halv 7, det andra är ju gött, höhö. Men i alla fall. Var lite lagom död imorse och hade dessutom en tråkig föreläsning som jag vet att jag inte hade lyssnat på. Usch vad mycket jag skolkar... men jag skolkar ju inte av lathet, utan för att kunna plugga i 98% av fallen! Det är ju programansvariges fel eftersom vi pluggar för mycket. Och så skolkar jag ibland för föreläsningen är så onödig, och att man kan ta igen det hemma bara istället genom att läsa igenom boken/powerpoint. Imorse var det delvis för det, delvis för jag var så trött i kroppen, tung och trött. Och det var mer lockande att krypa ihop i mannens famn.

Är verkligen helt död idag, vill bara sova. Har huvudvärk och känner mig sömnig och slö... dumma väder, och dumma förföriska pojkvän som ska få sådana idéer mitt i natten.

Igår spydde jag btw... min pojkvän får för sig att det är dåligt att sova med tom mage och äter alltid något vid 11 på kvällen. Han brukar övertala mig till att ta något, inget stort då alltså. En frukt, någon macka, vad som helst liksom. Och han har gjort det ända sen vi blev ihop för snart två år sen (konstigt att jag gick upp i vikt?!?!), vilket ändå har varit helt ok. Jag har ju försökt leva på ett friskt och normalt sätt. Men igår slog det slint, det kändes för mycket helt enkelt... så jag gick och spydde. Startade kranen i badrummet för att dölja ljudet och spydde allt. Så skönt det var att känna att magen var tom igen... så dåligt samvete jag hade när jag gick ut och mött min pojkvän, helt ovetandes.

Jag har inte kunnat blogga, eftersom jag drog till pojkvännen i fredags. Jag är fortfarande här, men han sover så jag passar på att blogga. För sen ska jag plugga igen....

Har ätit för mycket känns det som, men magen var platt även igår på kvällen. T.o.m så att min pojkvän ville att jag skulle dra upp min tunika och visa magen medan han njöt av synen. Hm. Dålig smak är vad han är, men sure.

Har precis ätit en stor, mättande lunch bestående på 1 kopp sopppa (70 kcal) och 1 knäckebröd med pålägg. Några godisbitar har också slunkit ner tyvärr menmen... dåligt!!

Fast vad säger jag ? Stor lunch? Det är ingenting i jämförelse med "normal" lunch ju? Nåja. Det är mycket för mig, och nu är jag mätt. Och sopporna är slut. Nu får jag försöka komma på nya måltider. Jag tröttnar ju också väldigt fort, förr hade jag en riktig hangup på wokade grönsaker, har det fortfarande till viss del men... man tröttnar ändå. Det blir inte stor variation. Dessutom är de långa, gröna grejorna äckliga och de gnisslar i munnen, huuuh. Hahah.

Har laddat upp med 4 paket Läkerol och lite tuggummi att ha under helgen när jag är hos älskling. Ska väl åka sen ikväll, så fort jag fått se Vampire Diaries. ;) Resten av dagen blir väl bara plugg, läsa, läsa, läsa... och räkna. Kommer ingenvart med pluggandet känns det som, blir så rastlös och texterna är så tråkiga. Att man dessutom är förbannad som fan på programansvarige som inte lyssnar på oss gör en ännu mer omotiverad.
Istället för att plugga innan, hamnade jag i den varma duschen under mer än 1 timme. Jag luktar i alla fall gott och kroppen är len som en bebis åtminstone! ;)

Ligger runt 3-400 kcal just nu. Känns inte alls bra, även om klockan ändå är tjugo i 3, ett normalt matintag hade haft högre än så...
Åh jag hatar mig själv, önskar jag var som för två år sedan och ännu längre bak. Som när jag började träffa min pojkvän, jag åt inget på hela dagen för att magen skulle vara så platt som möjligt, och om jag väl åt något var det något ynka pyttelitet, typ 1 knäckebröd eller någon varma koppen under dagen bara. Allt för att ha så platt mage som möjligt när vi skulle ses sedan. Måste tillbaka dit. <3