Publicerad 2012-08-05 20:13:08 i Allmänt
Jag lever. Mår ok. Det är bara inte mycket tid att blogga. Det är jobb hela dagarna, och sen är man ofta iväg och gör nåt - antingen hos svägerskan, svärmor, nån vän eller fixar med bilen. Men jag lever, är lycklig med min älskade pojkvän, soon to be sambo, har gått ner 1 kg (hoppas, hoppas, hoppas på mer snart!!) och trivs bra med mitt jobb. Snart tar anställningen slut dock, ångest på det - men jag har en plats där om möjligheten finns, och så har jag ev. chans på två andra ställen åtminstone.
Om 26 dagar flyttar vi äntligen och kommer bo ihop på riktigt. Vi kommer bli en början på vår egna lilla familj, och om jag ska vara ärlig längtar jag faktiskt tills den dagen då mensen plötsligt försvinner och testet visar positivt... Men det får vänta ju. Tyvärr. ;)
Ångesten hänger med, över allt möjligt. Men jag antar att jag bara får lära mig att leva med den. Ikväll försöker jag njuta av några glas vin, en bra serie och att jag har min pojkvän nära, om än i andra sidan rummet.
Jag lever och har hälsan i behåll - någorlunda, åtminstone fysiska hälsan och delvis psykiska väl - och mår ändå överlag bra. Jag är lycklig, med en man som älskar mig, en underbar svärfamilj och ett liv jag trivs relativt bra med. Jag försöker se det positiva i det onda.
Publicerad 2012-07-29 09:52:16 i Allmänt
Ligger i soffan och ska bara mysa till film och TV idag och slappna av, hela veckan har det varit full rulle med att hitta på eller fixa saker eftersom det varit fint väder. Får se om man träffar svägerskan igen senare idag, de två senaste kvällarna har jag suttit hos henne och sett nästan en hel film och ätit chips med dippa.Tills man känt att man var på g att somna iaf.
Det har inte hänt jättemycket sedan sist väl, vare sig ang. ev jobb i höst, studier eller vikten.
Men vi fick huset!! Åh vad härligt det ska bli. Nästan exakt en månad kvar tills vi får tillträde till stället. Åh vad jag ska njuta av att packa upp allt och ställa i ordning saker där.
VI väntar bara på svar från hyresvärden om när vi kan komma ut och mäta lite samt skriva på papper. Jag försöker att inte ta ut alltför mycket glädje innan papper är skrivna, men jag kan inte låta bli. Vårt egna lilla boende, vårt egna lilla hus. Lite pirrigt, jag har ju egentligen bott hemma fram tills nu när jag började sova här alltid (nästan flyttat in, med andra ord), men nu sker det på riktigt för första gången. Fix med försäkringar, adressändring och hela köret. Åh vad jag längtar!
Igår hälsae jag på svägerskan och hennes gudomliga lilla trollunge på ett år. Trotsunge var hon, alldeles för glad för att gå och lägga sig. Men hon börjar känna igen mig nu och kommer självmant, annars är hon så mammig. Nu klättrar hon runt i mitt knä, ska leka med mitt diadem och mobil, eller pussas lite grann och ler och skrattar när hon ser mig. Vilken härlig känsla det är, och att se henne växa och utvecklas! Från att bara ha krypit när jag och D började träffas till att stå själv och ta nåt litet steg, och prata på sitt egna lilla språk ännu mer. Och det är ändå bara tre månader jag och D har varit ihop. Jag längtar tills man har en egen :) Men det får vänta. Tills vidare får jag väl nöja mig med en liten kattunge, som vi funderar på att skaffa nu när vi har lite trädgård och tillåtelse att ha djur :)
Publicerad 2012-07-21 13:51:02 i Allmänt
Vi ska kanske flytta!
En vän till D ska flytta redan på måndag, och vi vill så gärna ta över hans ställe. Om man bara kan fixa det med D's nuvarande hyresvärd och vännens hyresvärd, och slippa de 3 månadernas uppsägningstid...
Det är ett supermysigt ställe, troligtvis en omrenoverad arbetarbostad sen förr i tiden eftersom ägaren till stället har "gården" intill. Det är som ett litet hus på 2 rum och kök OCH egen trädgård med gräsmatta, relativt stor också i förhållande till huset/lägenheten. Ligger intill landsvägen, 20 min promenad till centrum/svärmor/gymmet, vilket ju är helt ok. Vi har ju bilen som jag kör, när D har fått sitt körkort vill han titta på en lite finare och snabbare bil som han kan ha och så får jag fortsätta använda lilla skrutten som jag kör nu (så länge ekonomin finns till det såklart). Åh, jag hoppas! Så mysigt och härligt det hade varit, vårt egna lilla hus.
Annars då? Fullt upp med jobb som vanligt och sen sitter jag mest uppkrupen i sängen med en bra bok om kvällarna, eller ligger i D's famn och myser till en film. Någon promenad då och då vid ån i närheten där vi bor, om vädret tillåter.
Ångesten kommer och går som vanligt. Mat och fett, jag är så jävla fet.
Jag har väl egentligen inte gått upp i vikt, men jag känner hur mjuk min kropp är. Särskilt kring mage och höfter. Lovehandles till max, usch...
Jag spyr inte i alla fall. Eller ja, jag gjorde det en gång i veckan. Vi hade varit och handlat godis eftersom jag blev så typiskt sugen under mensen, och D var väl bara allmänt sugen. Som vanligt mådde jag illa av det och jag var bara tvungen att spy för att få bort illamåendet.
Idag har jag varit nära flera gånger, men jag vet ju hur dåligt kroppen mår av det så jag låter bli. Jag har ätit en bulle till frukosto ch sen godis. Men det får vara så. Jag känner direkt hur allt blir i obalans i kroppen, och jag blir ofta jättetrött efteråt och har hjärtklappning. Men det är klart, om jag redan har brist på ämnen som vanligt i kroppen så märks det väl snabbt efter att ha spytt och ställt till med oreda i kroppen....
Är hemma hos mina föräldrar nu sen tidigt imorse, efter att jag körde D till jobbet. Så jag har möjlighet att spy, och vanan att spy här gör sig alltid påmind - suget att få upp maten slår alltid till när jag ätit här. Men nej, det ska inte hända!
Publicerad 2012-07-18 19:12:27 i Allmänt
Fittångest. Helvete vilken ångest nu; allt är så osäkert med jobb i framtiden där jag jobbar nu, nästa vecka får jag klarare besked om ett likadant jobb fast hos konkurrenterna min sambos vän tipsade om. Men just nu vet jag inget alls.
Jag kan gåt illbaka till skolan men jag vill hellre söka in någon annanstans senare och jobba nu. Jag kommer inte få pengar från csn förrän efter några veckor dessutom, och samma gäller ju om jag skulle bli arbetslös och få gå på Arbetsförmedlingen. 3 panka månader. Det går bara inte. Jag MÅSTE ha något jobb av något slag. Åh sån ekonomi- och framtidsångest. Låg och hyperventilerade innan, nästintill. Känns som om jag kvävs av allt. Till råga på det är jag fet och ful, har pms och är hungrig hela tiden. Och har huvudvärk varje kväll. Fan alltså. Jävla skit. Jobbet är mitt låter det som när jag talade med chefen, såvida det finns någon tjänst överhuvudtaget. Inte bara enstaka timmmar här och var utan del- eller heltid som jag sa. Helst heltid men deltid fungerar ju ocskå, bättre än inget. Och just nu vet de inte om det finns plats och ekonomi för det.
Fan, jag hoppas att min väns ställe verkligen behöver folk. Det låter ju bra, eftersom han pratade med själva VD:n/vice VD:n, som bad honom säga till mig att ringa honom. Positivt ju, han skulle väl inte sagt det om det nu inte fanns plats liksom, känns det som.
Men jag tänker inte hoppas på för mycket. Jag får hålla tummarna och stå ut med min ångest.
Publicerad 2012-07-15 15:41:46 i Allmänt
Sitter hemma hos mina föräldrar med lite halvångest. Äter godis. Fan, jag vill ju bli smal - då kan jag inte hålla på så här!
Jag har gått upp 1 kg ungefär, eller 0,5. Jag ligger iofs ändå på -3 kg sen jag och D träffades men ändå. Ångesten är stor. Skärpning!
Jag vill verkligen bli liten nu. På nåt sätt triggar uppmärksamheten mig, när svärmor allvarligt säger att nu har jag nog faktiskt gått ner en del i vikt och ger mig lite kläder som hon fått men inte passar någon annan i den familjen mer än mig för att jag " är så liten".
D avskyr när jag säger så, eller säger emot när han kommenterar nån skinny brud ute och säger att hon ser anorektisk ut, en negativ kommentar alltså. Jag har tyckt det var helt normal kroppsbyggnad, lite smal men ungefär som en tjej som alltid varit smal och formlös men ändå "normal". Han blir fullkomligen vansinnig, och säger att om jag planerar att se ut så där kan jag lika gärna dumpa honom direkt.
Han säger hela tiden hur bra vi har det, hur mycket han älskar mig, varje centimeter av min kropp, hur sexig jag är, hur skönt det är när vi har sex. Att jag är hans framtid, och mamma till hans framtida barn.
Jag älskar honom för den knasiga killen han är, och älskar honom för den underara man han är som gör allt för att visa sin uppskattning för mig - även om han går mig på nerverna ibland när han retas.
Jag vet vad han känner för mig, och för fan - vi bor ju ihop, om än inte officiellt med delning av hyra och adressändring. Ändå kan jag inte låta bli att oroa mig, för att någon snygg tjej ska komma och ta honom ifrån mig. Han är så snygg, stor och tränad och framför allt rolig och underbar - man kan inte låta bli att tycka om honom ju. När vi går på stan får jag för mig att folk som går förbi undrar vad i helvete han gör med den degklumpen till tjej som håller i hans hand. Utom när jag är lite mer fixad - då märker till och med jag blickarna från folket vi möter, och killarna han stannar och snackar med.
Jag får väldigt många blickar och kommentarer om mitt utseende. Jag lyssnar bara inte på det örat, och kan inte se vad de menar om man ser helheten - väljer man ara ansiktet kan jag väl gå med på att jag ser ok ut. Men mitt hat gentemot min kropp gör att hela utseendet genast försämras, och jag hatar genast mig själv ännu mer.
Publicerad 2012-07-10 12:05:36 i Allmänt
Idag är en halvdålig dag. Antagligen för att jag är så trött. Det tar på krafterna att vara på jobbet 11 h varje dag..
Idag är jag hemma dock. Jag var alleles för trött imorse, trött fysiskt och psykiskt. Jag skyllde på feber, sa att jag kommer imorgon. När D ringde på sin rast sa han att jag antagligen behövde vila.
Jag vet inte vad det är med mig. Sitter och lyssnar på en och samma låt, med ett begär efter att skriva. Bara skriva av mig. Men inga ord kommer fram, jag vet egentligen inte vad det är jag vill skriva och uttrycka. Så typiskt mig - jag vet egentligen knappt varför jag har ångest ens. Jag känner bara ångest och sorg, känner mig ledsen. Men kan inte komma på varför.
Har inte ens gått upp ur sängen än, men ska snart koppla in min dator till D's högtalare, städa och duscha. En dusch kanske gör mig på bättre humör, man känner sig åtminstone fräschare om inte annat.
Fick en konstig bild i huvudet innan; D är borta på jobb, och jag ligger ensam i hans lägenhet i vår stora 180-säng. Leker med rakblad. Gråter.
Varför? Att skära må vara lockande ibland, men inte som förr och jag vill inte innerst inne.
Det är likadant med begäret att bara få vara hög eller full igen, för att dämpa ångesten. Innerst inne vill jag inte, för jag vet ju att det inte hjälper.
Hade velat gå ut och köpa cola light och cigg. Men jag har 10 kr på kortet och 14 kontant. Jag fick för lite i lön förra månaden, och jag skulle inte få mycket från första början ens. Pengarna försvinner när man ska köpa cigg och mat, och jag vill inte ringa pappa och be om ett lån igen.
Publicerad 2012-07-09 20:48:48 i Allmänt
Jag har sån ångest. Det går så bra på jobbet, och det ser ljust ut om jobb i höst. Men jag mår inte bra. Det är så mycket press, så mycket tankar. Inte så mycket med ätstörningen, en del ju så klart. Jag vill gå ner i vikt och bli smal. Men det känns ändå ok. Jag märker ju hur mekanikerna kollar på en när man går genom verkstaden, och hu de beter sig. Det känns bra på ett sätt, lite uppmärksamhet och bekräftelse, men bäst känns det när jag sitter uppkrupen med tofs, osminkad och sliten jeansskjorta i vår stora säng och läser, och D ser på mig och säger hur vacker jag är.
Jag har det jävligt bra egentligen.
Men jag faller lite grann igen. Jag vet inte varför. All press, all oro för framtiden och annat kanske.
Men detk änns lite som när jag var 13 och började må riktigt dåligt, få ångest ute även bland folk.
Idag höll jag på att börja gråta för att jag kände mig så dålig efter fått lite konstruktiv kritik.
Jag måste sänka kraven - jag kan inte vara perfekt på jobb efter bara 3 veckor. Och de förväntar sig inte det heller. Men jag förväntar mig aldrig annat än det.
Just nu önskar jag bara att det var helg och ösregnade. Vädret hade passat så bra in på mitt humör.
Men imorgon kan bara bli bättre, och det kommer det bli också hoppas jag. Jag har ju ingen anledning att må så dåligt. Jag har en ganska fantastisk familj, ett underbart grymt jobb jag älskar, en nästan-sambo jag älskar över allt annat och som ständigt ger mig komplimanger eller bekräftelse på annat sätt.
Varför känner jag mig så ensam då?
Jag har ingen att prata med... och flashbacks dyker upp allt oftare igen. Men jag varken kan eller vågar säga nåt till D, även om han innerst inne vet vad som hänt. Det vet vi båda. Vi har bara inte uttalat det med de orden.
Men det har hänt, och det känns fortfarande, tre år senare. Jag mår fortfarande dåligt iblando ch får flashbacks, blir rädd i vissa situationer. Blir påmind.
Men jag var både hög. full och för att inte tala om dum. Så jag får skylla mig själv.
Know you've been hurt by someone else I can tell by the way you carry yourself If you let me, here's what I'll do I'll take care of you I've loved and I've lost
Publicerad 2012-07-07 15:46:29 i Allmänt
Jag vet inte om jag kommer fortsätta blogga längre faktiskt. Eller hur mycket det kommer bli. Just nu jobbar jag så sjukt mycket, har bett om övertid jämt och jobbar 11 h om dagen. Resterande timmar tillbringas med att sova, läsa och umgås med mannen på kvällarna.
Det är underbart mellan mig och D aoch vi letar efter en ledig 2a till oss nu. Jag tror inte jag kommer återvända till skolan i höst, utan vill hellre jobba något år och ta reda på vad jag verkligen vill plugga och var. Jag VILL ju plugga det jag gör nu, men det har gått helt åt helvete hela året. Jag har låtit min ångest och depression ta sig ut utanför murarna och åverka mitt riktiga liv. Nu har det ju som tur är ordnat upp sig, med en bra man och underbart jobb. Men betygen har ju inte funkat riktigt. Jag skäms över det. För första gången i mitt liv har jag failat med skolan, failat totalt med något alls. Jag skäms. Och jag skäms över att berätta för folk att jag inte vill återvända tillbaka till skolan än - det känns som om jag förlorar en del av respekten folk ser på mig när jag berättar att jag pluggar ekonomi blandat med IT/datavetenskap. Som när jag träffat nytt folk som är min mans gamla vänner, de blir ofta ganska imponerade av mitt val av utbildning och att jag pluggar överhuvudtaget. Det känns som om de kommer förlora det, och utan den identiteten vet jag inte vem jag är - jag har ju alltid varit läshuvudet, som älskat skolan, att skriva och läsa och spåtts att gå långt inom utbildningar. Jag vet att jag hade kunnat plugga mer eller mindre exakt vad jag velat utan att oroa mig för betyg, om jag bara inte blivit så sjuk och skoltrött i gymnasiet. Och jag hatar mig för det, ser ner på mig.
Det känns som om jag kommer göra folk besvikna. Men mannen tycker jag ska ta ett sabbatsår och jobba, då slipper jag dessutom studielån, och hans mamma tyckte också jag skulle jobba ett år istället då och fundera på vad jag ville göra. Jag får se, jag tänker ta några dagar till att fundera och se över jobbanonnser.
Men inte ikväll, ikväll ska vi iväg till vänner och umgås och ev. dricka lite. Jag kör, så har vi sovplats går det ju bra att dricka, annars får jag strunta i det. Jag ska njuta, skratta och ha kul och försöka få bort min huvudvärk.
Så, vi får se när nästa inlägg dyker upp. Kanske snart, kanske inte. Idag är första gången jag öppnar datorn överhuvudtaget på 3 veckor. Så ja, ni förstår nog vad jag menar då. :)
Publicerad 2012-06-22 08:45:21 i Allmänt
Wtf, allt ser helt annorlunda ut när man loggar in på blogg.se??
Aja. Nu är jag hemhemma, tyvärr utan min älskling. Om några timmar ska vi köra till släkt nån timme härifrån och fira midsommar med dem samt bo på hotell över natten. Älskling skulle egentligen jobba imorgon på morgonen och kunde inte följa med. Nu blev det inställt i sista minuten, så vi får helt enkelt köra på två nätter ensamma. Det gör oss nog gott, det kan vara bra ibland även om det är sjukt knas att sova ensam. Saknar hans varma, starka armar runt mig och hans näsa inborrad i min nacke så det blir alldeles varmt om nacke och rygg. Nåja, imorgon ses vi ju igen i alla fall, då kommer jag hem till oss igen.
Ska packa ner min tvätt och lite annat snart och börja göra mig i ordning så man blir färdig. Ska släpa med lite extra grejor här hemifrån, från mitt rum, och ta med hem till oss sen - han har faktiskt bett mig ta dit grejor och/eller fixa till i lägenheten så det känns som hemma för mig också. :)
Jag vägde mig precis och fick faktiskt en mindre chock. Vägde mig igårkväll när jag kom hem, och fick inget direkt nytt resultat. Hade inte heller ätit så mycket under dagen, snarare druckit men tydligen påverkade det ändå en del.
Nu när jag vägde mig vägde jag ganska exakt 2 kg mindre än vanligt. Jag svälter/bantar inte direkt medvetet, klart jag går lite efter kcalinnehåll och hellre äter det med färre. Men jag räknar sällan totala kcal, isåfall bara ett snitt så man vet ungefär vad man ligger på och så, men det är främst om man ska äta godis eller så. Nu har vi haft en kass månad med pengar så har inte blivit så mycket bra mat, mest knäckebröd, mackor o.dyl... det är väl därför. Och man rör sig ändå en del på jobbet, går ut i andra salen för att lägga arbetsordrar, går runt i verkstaden, letar folk osv.
Känns väl både bra och dåligt, det triggar mig lite. Men inte alls som förr! Jag är inte alls megapepp på att tappa i vikt som fan. Lite pepp är jag, och lite mer vill jag gå ner för att bli tajtare. Det kändes ju jättebra att jag gått ner. Men jag är ändå orolig. Får se till att inte låta det gå överstyr nu, men det ska nog gå - nu bor jag ju ändå med någon som ser till att jag äter om jag säger att jag är hungrig.
Jag ska dock försöka packa ner vågen bland mina grejor. Jag vill faktiskt kunna ta fram den ibland och bara kolla, jag kan inte släppa all kontroll helt och hållet. Jag vill ju varken gå upp eller ner för snabbt. Helst inte alls upp men ja. Ni fattar.
Nä, nu ska jag njuta av lite frukost när man äntligen har gott att äta här. Två mackor med ost och sådant gött, det är nice. ;D Glad midsommar!
Publicerad 2012-06-18 07:34:29 i Allmänt
Det blir inte mycket och ingen rolig uppdatering numera känns det som, pga jobb och sådant. Snart ska jag börja plugga igen inför sommarens omtentor, måste verkligen klara dem! Och det går åt så mycket tid till pendlandet..Denna veckan jobbar jag "sena" passet, 9-30-18.00, och är hemma lite drygt 19-19.30. Bara att gå och lägga sig direkt, då mannen jobbar tidigt och jag vill få tillräckligt med sömn dessutom. Kul liv. Nåja, man ska inte klaga. Jag har ett jobb åtminstone. :)
Helgen har gått i ett, och det känns som om det blivit lite för mycket onyttigt. I fredags drack vi, jag drack väl 6 cider och 1 öl så inte så farligt, jag slutade dricka i tid och vi kom hem vid 4 på morgonen, jag var väl relativt nykter. Hela lördagen gick åt till att ligga i soffan och halvsova för mig, är så otroligt trött i kroppen just nu och särskilt om jag druckit dagen innan. På kvällen stack vi över till en vän, hans tjej och hennes unge och lekte lite. Igår stack alla vi till en bilfirma och så vidare till ett lekland med lillkillen. Fy vilken ångest när vi hade ätit där, mannen ville bjuda på maten och de har ju typ bara hamburgartallrikar...RIKTIGT stora portioner. Jag åt en hel del tyckte jag och ändå fick ha 1/4 av burgaren, locket till brödet och en del pommes också. Lite mindre kul, men det försvann väl när vi hittade studsmattorna. ;D
Hela helgen har jag fått höra ännu mer tjat om bebisar från sambons sida... det är lite väl tidigt egentligen, äveno m jag vet att jag ÄR redo och vi redan är sambos. Jag vill ju inte gärna planera något sådant innan skolan är slut (om 3 år....), men händer det så händer det. Han vill gärna planera. Och helst ha ett sommarbarn - till nästa sommar. Det känns ju rätt skönt att han är så säker på oss ändå, hela helgen har jag fått höra hur mycket han känner för mig, och att han verkligen vet att det är rätt - och vill leva med mig. Det är ju skönt, för jag känner på samma sätt. Men jag är ändå orolig. Jag fick höra sådant från mitt ex också och ändå förändrades allt. Detta är väl ett lite mognare förhållande dock.. men fortfarande.
Jaja, vi får se. Det har nog märkts att jag gått ner i vikt, i lördags låg mannen på mig i soffan och kramades och klagade på att han kände höftbenet. Han tog bort täcket jag hade över mig och sa att fan, vad jag börjar bli smal. Jag låg ner - klart jag ser smalare ut då. Så mycket syns det verkligen inte, och det märks faktiskt inte på mina kläder; och det säger jag bara inte som undanflykter. Han ser bara inte min mage så ofta eftersom jag skäms. Har bergis gått upp efter i helgen...
Nä nu får jag sminka mig vidare, snart dags att jobba ju!
Publicerad 2012-06-14 18:01:29 i Allmänt
Jag är helt döööd efter jobb denna veckan. Har fått en ny tjänst, den jag egentligen ville ha vilket är skitkul - men tar mycket mer på krafterna nu i början är det andra. Men det är chill, detta är roligare och bättre sätt att få in foten där på ;)
Så bara så ni vet - jag lever, I'm fine, jag är bara för trött och upptagen för att blogga just nu haha.
Publicerad 2012-06-11 22:12:45 i Allmänt
Idag har varit en så fruktansvärt dålig dag. Det tog stopp redan imorse när jag vaknade, var på helt fel humör och mådde rätt dåligt också. Hade jätteont i magen, och mådde illa med en sån skum feberkänsla i kroppen..så jag sjukade mig från jobbet. Resten av dagen har väl varit lite upp och ner, stundtals har jag bara velat gråta och varit riktigt nära att göra det också. Några tårar har ibland släppts. Det har väl bara varit en sådan dag antar jag, D har inte heller varit på alltför bra humör så som jag uppfattat det och då påverkar det mig som fan. Jag har väl varit lite snäsig mot honom och han mot mig, men det har alltid slutat på samma sätt ändå - han kommer intill mig eller lutar sig över mig om han går förbi, viskar "love you" och ger mig en puss. Helt ok ändå, haha?
Har precis kört grabbarna, D och S, till en studentfest i närheten. Nån snubbe som D's lillebror känner tar studenten, har bara mött honom nån gång så vet knappt vem det är. Men kul för dem, mindre kul för mig som ska upp vid 5 imorgon och får stanna hemma. Äh de kan behöva lite grabbtid. Kan dock inte hjälpa att jag blir lite orolig och nojjig - jag vet ju hur det gått med andra killar jag dejtat/varit ihop med när de varit på fester... men jag litar på D. Jag gör faktistk det, så mycket jag kan, jag litar bara inte på andra tjejer. För tjejer är oftast bitches n hoes som går bakom ryggen på folk och håller på och fittar sig. Faktiskt. Det är därför jag oftast har killkompisar hellre. Och ett fåtal tjejkompisar bara, som man verkligen litar på. Fast ja, killar kan också fitta sig men det är ju oftast pojkvänner..
heh, märks att jag är nojjig? Tror det är min dåliga dag som påverkar. Har tänkt efter lite för mycket idag känner jag, och känt mig lite halvkass fysiskt också. Är ju så fruktansvärt trött hela tiden, och har börjat få rätt ont i magen av och till med illamående. Känns som det är min stressmage och det känns fan som om det hela tiden är nåt som stressar upp en. Är det inte skola så är det jobb eller så är det ekonomin eller nåt annat litet. Fan alltså.
Nej fan. Positiva tankar nu, känner att allt börjar bli negativt. Jag har en underbar pojkvän, som relativt ofta säger att han älskar mig - om än inte på svenska, eftersom han har svårt att säga det haha, det är lättar med love u eller vår version "lovelove" - och som jag mer eller mindre bor ihop och har bil med (som han själv säger), ett gött jobb som förhoppningsvis fortsätter i terminen och härliga vänner, nya vänner dessutom som jag lärt känna här i stan där min pojkvän bor.
Jag börjar dock bli lite orolig att spriten går överstyr.. jag har ju ändå kontroll över, dricker egentligen inte i veckorna i vanliga fall mer än ikväll. När D och S satt här och drack öl blev jag så sugen - jag vill ha sommarlov/semester och kunna dricka i veckorna, för det har jag inte gjort sen i gymnasiet när det var vissa fester i veckorna. Släppa alla mina krav och ansvar. När jag väl dricker är det ju på helgerna, och det är ändå lagom, jag vet ofta mina gränser och blandar ofta mycket med vatten - klunkar i mig vatten liksom. Men ikväll har jag fan druckit lite öl och snart fyra groggar. Jag blev så sugen nu när jag såg S och D dricka öl här hemma. Det är ju inte så att jag drar på fest ikväll, jag ska ju både köra och jobba imorgon. Hade dock velat ha alkomätare till vår bil... men det säljer de ju iofs på jobbet, vore ändå en bra investering när man får jobb. Det är ju inte ofta jag dricker i veckorna annars, det är första gången på flera år ikväll, men jag känner redan nu hur begäret blir större och större. Jag bestämmer om en tjejkväll med vin på lördag med min bästa vän, både för att få träffa henne och för att dricka. Mest är det nog för att träffa henne, men också för att jag vill fan fortsätta dricka. Det är inte bra. Men jag vet inte hur jag ska tolka det - om jag ska ta det på så stort allvar såsom jag gör med sjukdomar t.ex., eller när jag känner mig sjuk? Eller bara ett tecken på det jag skrev innan - jag är 21 år, vill slippa ansvar och krav, kunna dricka när jag vill och festa till det med vänner? Jag vill inte längre dricka bara för att slippa ångest (även om bland annat är för att jag vill slippa all ångest och bli avslappnad) utan bara för att ha kul, leva livet och göra det med mina vänner? Ja ikväll dricker jag ju själv, och jag börjar bli full. Jag ÄR full? Vet inte. Nåt av det, utan tvekan. Men sådana dagar har väl alla. Det gör väl inte mig till alkoholist, eftersom jag inte är så alltid?Jag har ingen som helst aning. Vad ska jag tolka det som?
Egentligen gör det mig rätt nervös att jag dricker nu... tänk om mina symptom på blödningar, illamående och §magont är en liten bebis? Det är för tidigt för oss att skaffa en nu, men jag hade inte kunnat göra en abort. Faktiskt inte. Det hade aldrig gått, efter att ha sett vänners och min svägerskas bebis växa upp. Och defintivt inte efter att ha börjat plugga till sjuksköterska och fått veta att ett foster får hjärtslag efter ca 3 veckor... även om de inte märks på ultraljud. Åh jag blir nervös. Jag vill ju så gärna, bara en bekräftelse på att man kan åtminstone. D kollar ju på lägenheter i form av 3or till vår framtida bebis som han säger. Men nu? Min skola då?
Åg mkt tankar på g... palllar inte mer nu så godnatt!
Publicerad 2012-06-10 11:56:37 i Allmänt
Har varit fullt upp de senaste dagarna med syrrans student, D's lillebrors student och så bakfylla igår. Nu är jag hemhemma och tvättar och hämtar vår bil som vi lämnade efter syrrans student eftersom jag var sugen på att dricka.
Ligger och slöar i soffan och äter lite godis, börjar få ångest. Jag vägde mig med jeans, linne och kofta och vägde under det jag brukar. Börjar se lite på magen att jag har gått ner - och ångesten blir ju naturligtvis större när man vet detta och man äter för mycket/skitmat... Nu åt jag väl godis lite för mycketo ch för snabbt också, så jag blev illamående. Jag mådde redan illa tidigare till på köpet, yaay. Fattar inte vad det beror på, har inte mått illa på några dagar sen sist, men så kom det innan imorse också. Bebis? Haha...nä helst inte.
D är jättesugen på en bebis. Nästan så han bönar och ber mig om att sluta ta mina p-piller. I fredags natt efter student och fest frågade han mig varför jag inte bara kan bli på smällen, för han vill bli pappa. Jag börjar undra om han hellre vill ha en bebis än en bebis med mig? Haha.
Han kollar ju lite på lägeheter till oss senare, när vi flyttar ihop på riktigt, och igår sa han att han ville kolla lite på 3or istället för 2or - så vi har plats för vår bebis, sa han. :) Han har fått det på skallen, mer än mig haha.
Nej nu ska jag fortsätta se film och vila lite. Få ångesten att försvinna innan den börjar växa mer och innan jag bestämmer mig för att spy..
Publicerad 2012-06-06 09:40:38 i Allmänt
Idag ska jag baaaaara sitta och plugga. självdisciplin! Tentan är imorgon så idag är det bara att läsa, läsa, läsa! Ingen dator, inte massa mobil.. förhoppningsvis kan väl grabbarna hålla sitt spelande på en lägre nivå än vanligt om de ska sitta här och spela.
Igår följde jag med dem ut och fiskade. Egentligen ville D att det bara skulle vara han och S, hans vän som brukar vara här, men kompisen ville fråga nån annan snubbe ocskå. Så D tog med mig, + att då kunde jag köra alla dit och hem så killarna kunde dricka öl. Nån nytta får man väl ha av mig? Haha. Jag tog med mig böckerna och satt och pluggade och rökte. Sen blev det för kallt för att plugga. Alldeles för kallt. Aldrig mer, fy fan vad jag frös...
Vi kom hem rätt sent, tog nån macka och skulle kolla på film. Vet inte hur vi kom in på det, men vi kom in på träning, vikt osv. Jag frågade väl hur mycket som är rimligt att gå ner/vecka, och blev rätt missnöjd med svaret - jag hade ju velat gå ner mer än typ 0,75 kg. Han frågade hur mycket jag hade tänkt gå ner då, vilket jag ju inte kan svara på. Jag vet knappt själv. Jag vill gå ner några kg för att bli lite fastare och plattare. Den andra sidan av mig vill ju bli jätteliten igen - sist fick jag ju ändå behålla lite tuttar, höftfett och liite kvar på magen. D sa, igen, att han inte ville jag skulle gå ner i vikt, mina bröst lär ju försvinna (killar....) och det ÄR inte fint att vara helt hård och mager som tjej. Okej med platt mage om man har lite lovehandles tydligen, men fett ska finnas ändå. Han frågade hur mycket (lite) jag hade vägt innan och blev väl rätt chockad över att höra det. Han tycker att jag är superlätt, både liten och otroligt lätt att lyfta och hålla på med, så när jag sa att jag ju hade vägt 10-15 kg mindre blev han väl rätt chockad. Frågade om jag hade haft problem med vikten, och inte kunde gå upp i vikt. Sa att ja, jag hade problem med vikten men aldrig att jag inte kunde gå upp i vikt. Frågade om jag tränade mycket, och jag sa rätt ut som det var - jag både tränade hårt som fan och svälte mig genom hela gymnasiet i princip.
Så, då var det sagt. Han kanske förstår mina matvanor lite bättre nu? Vi snackade inte mer om det sedan, skönt är väl det. Men ja.
Över till något annat. Jag har bebisnoja på huvudet nu. Inte nog med att folk får bebisar kors och tvärs, D har ju också pratat lite om det... eller ja, att han vill ha en bebis och så, och ibland har han nämnt oss två med en bebis. Som i lördags när han berättade att han egentligen såå gärna ville byta ut mina piller och så, slänger ibland iväg kommentarer såsom "äh skit i dem idag" när jag rusar upp ur sängen på kvällen för att inte glömma ta ett. Dagarna blandas ihop nu, men det var två dagar under förra veckan då jag fick mindre blödningar. Konstigt nog, ibland har jag fått en liten ungefär en vecka innan mens. Nu fick jag en liiiten jävel en kväll, och en större två dagar efter. Rätt stor faktiskt, för den märktes på honom också efter vi hade haft sex om man säger så.. Och sen i måndags har jag mått illa av och till, ibland mer och ibland mindre, och vart lite skum i magen. Skumt magont och så.
När jag blev illamående igår igen och kommenterade att jag mått illa sen i måndags slängde D naturligtvis ur sig kommentaren om att vara gravid. Min första tanke var "nitrationsblödning", då fostret fäster sig i livmoderväggen. Två blödningar förra veckan, bara väldigt små men ändå som vid mens när slemhinna följer med... och nu illamående. Wtf?
Jag är 99% sääker på att jag inte är gravid - jag har ju inte missat några piller. Men eftersom de inte är 100% säkra kan väl inte jag vara det heller egentligen... men nej. Det där får dröja några år till, så jag bestämmer mig för att allt är pga stress och kanske också lite dålig mat/godis som vi åt. ;)
Publicerad 2012-06-05 07:39:59 i Allmänt
Trötter. Jag sjukade mig faktiskt från jobbet idag, eller utbildningen där. Man sitter bara och gör ingenting och det är inte ens givande, då sitter jag hellre hemma och tentapluggar. Lite synd på pengarna bara men jaaja....
Så idag blir det tentaplugg och jag ska väl köra D till hans jobb för nåt kort jobbmöte trots han har semester. Och så tentaplugg igen.
Rätt gött att vara ledig idag och imorgon, och kunna fokusera på plugget.
Magen känns rätt platt och maten gick rätt bra igår. Frukosten nu snart kommer bestå av en shake dietpulver jag snor av D. Han är ju lite av träningsfreak så han har en hel del olika kosttillskott. När vi höll på att bli/blev tillsammans beställde han hem ett stort paket med olika grejor, typ proteinpulver och sådant, och en låda måltidsersättning (egentligen för diet, han tänka kanske deffa egentligen till en början?) som han sa att han också köpt pga mig - för han stod inte ut med att jag aldrig käkade något här, så nu hade jag inget att skylla på eftersom vi hade såna hemma och de var låghaltiga i kalorimängd. Blablablaa. Hur goda som helst dock, jag vill ha en till låda nu.. ;)
Det enda som tar emot lite är kcal, 155 är mycket i mina öron men det förstår ju inte han såklart. Men 155 kcal på en sån shake? Som man väl bara blir lite lätt mätt av eftersom det är till för diet ? Ja det är ju klart bra om jag kan gå ner i vikt genom att äta dem, men vad fan... jag är van vid mina äckliga grejor på 100-110 kcal. Lite skillnad. Och det tar emot.
Men sen å andra sidan, hade jag ätit två mackor istället blir det en bra bit över 155, och äter jag två knäckebröd blir jag hungrig snabbt igen. Så det är väl värt det egentligen.
Jag hade velat köra en full sådan diet och tappa några kg. Men jag är emot de dieter då man ENBART dricker sådana, och dessutom hade jag saknat tuggmotståndet! Och mackor/knäckebröd..;)
Nej frukost var det ja. Nu hör jag dessutom D börjar röra på sig inne i sov-/vardagsrummet så jag får väl vara en snäll flickvän och starta kaffet han behöver på morgonen.. ;)
