zeropounds

Jag har sån ångest. Det går så bra på jobbet, och det ser ljust ut om jobb i höst. Men jag mår inte bra. Det är så mycket press, så mycket tankar. Inte så mycket med ätstörningen, en del ju så klart. Jag vill gå ner i vikt och bli smal. Men det känns ändå ok. Jag märker ju hur mekanikerna kollar på en när man går genom verkstaden, och hu de beter sig. Det känns bra på ett sätt, lite uppmärksamhet och bekräftelse, men bäst känns det när jag sitter uppkrupen med tofs, osminkad och sliten jeansskjorta i vår stora säng och läser, och D ser på mig och säger hur vacker jag är.

 

Jag har det jävligt bra egentligen.

Men jag faller lite grann igen. Jag vet inte varför. All press, all oro för framtiden och annat kanske.

Men detk änns lite som när jag var 13 och började må riktigt dåligt, få ångest ute även bland folk.

Idag höll jag på att börja gråta för att jag kände mig så dålig efter fått lite konstruktiv kritik.

Jag måste sänka kraven - jag kan inte vara perfekt på jobb efter bara 3 veckor. Och de förväntar sig inte det heller. Men jag förväntar mig aldrig annat än det.

 

Just nu önskar jag bara att det var helg och ösregnade. Vädret hade passat så bra in på mitt humör.

 

Men imorgon kan bara bli bättre, och det kommer det bli också hoppas jag. Jag har ju ingen anledning att må så dåligt. Jag har en ganska fantastisk familj, ett underbart grymt jobb jag älskar, en nästan-sambo jag älskar över allt annat och som ständigt ger mig komplimanger eller bekräftelse på annat sätt.

 

Varför känner jag mig så ensam då?

Jag har ingen att prata med... och flashbacks dyker upp allt oftare igen. Men jag varken kan eller vågar säga nåt till D, även om han innerst inne vet vad som hänt. Det vet vi båda. Vi har bara inte uttalat det med de orden.

Men det har hänt, och det känns fortfarande, tre år senare. Jag mår fortfarande dåligt iblando ch får flashbacks, blir rädd i vissa situationer. Blir påmind.

Men jag var både hög. full och för att inte tala om dum. Så jag får skylla mig själv.

 

 

Know you've been hurt by someone else
I can tell by the way you carry yourself
If you let me, here's what I'll do
I'll take care of you
I've loved and I've lost