Måndag
Det blir inte mycket och ingen rolig uppdatering numera känns det som, pga jobb och sådant. Snart ska jag börja plugga igen inför sommarens omtentor, måste verkligen klara dem! Och det går åt så mycket tid till pendlandet..Denna veckan jobbar jag "sena" passet, 9-30-18.00, och är hemma lite drygt 19-19.30. Bara att gå och lägga sig direkt, då mannen jobbar tidigt och jag vill få tillräckligt med sömn dessutom. Kul liv. Nåja, man ska inte klaga. Jag har ett jobb åtminstone. :)
Helgen har gått i ett, och det känns som om det blivit lite för mycket onyttigt. I fredags drack vi, jag drack väl 6 cider och 1 öl så inte så farligt, jag slutade dricka i tid och vi kom hem vid 4 på morgonen, jag var väl relativt nykter. Hela lördagen gick åt till att ligga i soffan och halvsova för mig, är så otroligt trött i kroppen just nu och särskilt om jag druckit dagen innan. På kvällen stack vi över till en vän, hans tjej och hennes unge och lekte lite. Igår stack alla vi till en bilfirma och så vidare till ett lekland med lillkillen. Fy vilken ångest när vi hade ätit där, mannen ville bjuda på maten och de har ju typ bara hamburgartallrikar...RIKTIGT stora portioner. Jag åt en hel del tyckte jag och ändå fick ha 1/4 av burgaren, locket till brödet och en del pommes också. Lite mindre kul, men det försvann väl när vi hittade studsmattorna. ;D
Hela helgen har jag fått höra ännu mer tjat om bebisar från sambons sida... det är lite väl tidigt egentligen, äveno m jag vet att jag ÄR redo och vi redan är sambos. Jag vill ju inte gärna planera något sådant innan skolan är slut (om 3 år....), men händer det så händer det. Han vill gärna planera. Och helst ha ett sommarbarn - till nästa sommar. Det känns ju rätt skönt att han är så säker på oss ändå, hela helgen har jag fått höra hur mycket han känner för mig, och att han verkligen vet att det är rätt - och vill leva med mig. Det är ju skönt, för jag känner på samma sätt. Men jag är ändå orolig. Jag fick höra sådant från mitt ex också och ändå förändrades allt. Detta är väl ett lite mognare förhållande dock.. men fortfarande.
Jaja, vi får se. Det har nog märkts att jag gått ner i vikt, i lördags låg mannen på mig i soffan och kramades och klagade på att han kände höftbenet. Han tog bort täcket jag hade över mig och sa att fan, vad jag börjar bli smal. Jag låg ner - klart jag ser smalare ut då. Så mycket syns det verkligen inte, och det märks faktiskt inte på mina kläder; och det säger jag bara inte som undanflykter. Han ser bara inte min mage så ofta eftersom jag skäms. Har bergis gått upp efter i helgen...
Nä nu får jag sminka mig vidare, snart dags att jobba ju!
Helgen har gått i ett, och det känns som om det blivit lite för mycket onyttigt. I fredags drack vi, jag drack väl 6 cider och 1 öl så inte så farligt, jag slutade dricka i tid och vi kom hem vid 4 på morgonen, jag var väl relativt nykter. Hela lördagen gick åt till att ligga i soffan och halvsova för mig, är så otroligt trött i kroppen just nu och särskilt om jag druckit dagen innan. På kvällen stack vi över till en vän, hans tjej och hennes unge och lekte lite. Igår stack alla vi till en bilfirma och så vidare till ett lekland med lillkillen. Fy vilken ångest när vi hade ätit där, mannen ville bjuda på maten och de har ju typ bara hamburgartallrikar...RIKTIGT stora portioner. Jag åt en hel del tyckte jag och ändå fick ha 1/4 av burgaren, locket till brödet och en del pommes också. Lite mindre kul, men det försvann väl när vi hittade studsmattorna. ;D
Hela helgen har jag fått höra ännu mer tjat om bebisar från sambons sida... det är lite väl tidigt egentligen, äveno m jag vet att jag ÄR redo och vi redan är sambos. Jag vill ju inte gärna planera något sådant innan skolan är slut (om 3 år....), men händer det så händer det. Han vill gärna planera. Och helst ha ett sommarbarn - till nästa sommar. Det känns ju rätt skönt att han är så säker på oss ändå, hela helgen har jag fått höra hur mycket han känner för mig, och att han verkligen vet att det är rätt - och vill leva med mig. Det är ju skönt, för jag känner på samma sätt. Men jag är ändå orolig. Jag fick höra sådant från mitt ex också och ändå förändrades allt. Detta är väl ett lite mognare förhållande dock.. men fortfarande.
Jaja, vi får se. Det har nog märkts att jag gått ner i vikt, i lördags låg mannen på mig i soffan och kramades och klagade på att han kände höftbenet. Han tog bort täcket jag hade över mig och sa att fan, vad jag börjar bli smal. Jag låg ner - klart jag ser smalare ut då. Så mycket syns det verkligen inte, och det märks faktiskt inte på mina kläder; och det säger jag bara inte som undanflykter. Han ser bara inte min mage så ofta eftersom jag skäms. Har bergis gått upp efter i helgen...
Nä nu får jag sminka mig vidare, snart dags att jobba ju!
