Positiva i det onda.
Jag lever. Mår ok. Det är bara inte mycket tid att blogga. Det är jobb hela dagarna, och sen är man ofta iväg och gör nåt - antingen hos svägerskan, svärmor, nån vän eller fixar med bilen. Men jag lever, är lycklig med min älskade pojkvän, soon to be sambo, har gått ner 1 kg (hoppas, hoppas, hoppas på mer snart!!) och trivs bra med mitt jobb. Snart tar anställningen slut dock, ångest på det - men jag har en plats där om möjligheten finns, och så har jag ev. chans på två andra ställen åtminstone.
Om 26 dagar flyttar vi äntligen och kommer bo ihop på riktigt. Vi kommer bli en början på vår egna lilla familj, och om jag ska vara ärlig längtar jag faktiskt tills den dagen då mensen plötsligt försvinner och testet visar positivt... Men det får vänta ju. Tyvärr. ;)
Ångesten hänger med, över allt möjligt. Men jag antar att jag bara får lära mig att leva med den. Ikväll försöker jag njuta av några glas vin, en bra serie och att jag har min pojkvän nära, om än i andra sidan rummet.
Jag lever och har hälsan i behåll - någorlunda, åtminstone fysiska hälsan och delvis psykiska väl - och mår ändå överlag bra. Jag är lycklig, med en man som älskar mig, en underbar svärfamilj och ett liv jag trivs relativt bra med. Jag försöker se det positiva i det onda.
