Ångest.
Fittångest. Helvete vilken ångest nu; allt är så osäkert med jobb i framtiden där jag jobbar nu, nästa vecka får jag klarare besked om ett likadant jobb fast hos konkurrenterna min sambos vän tipsade om. Men just nu vet jag inget alls.
Jag kan gåt illbaka till skolan men jag vill hellre söka in någon annanstans senare och jobba nu. Jag kommer inte få pengar från csn förrän efter några veckor dessutom, och samma gäller ju om jag skulle bli arbetslös och få gå på Arbetsförmedlingen. 3 panka månader. Det går bara inte. Jag MÅSTE ha något jobb av något slag. Åh sån ekonomi- och framtidsångest. Låg och hyperventilerade innan, nästintill. Känns som om jag kvävs av allt. Till råga på det är jag fet och ful, har pms och är hungrig hela tiden. Och har huvudvärk varje kväll. Fan alltså. Jävla skit. Jobbet är mitt låter det som när jag talade med chefen, såvida det finns någon tjänst överhuvudtaget. Inte bara enstaka timmmar här och var utan del- eller heltid som jag sa. Helst heltid men deltid fungerar ju ocskå, bättre än inget. Och just nu vet de inte om det finns plats och ekonomi för det.
Fan, jag hoppas att min väns ställe verkligen behöver folk. Det låter ju bra, eftersom han pratade med själva VD:n/vice VD:n, som bad honom säga till mig att ringa honom. Positivt ju, han skulle väl inte sagt det om det nu inte fanns plats liksom, känns det som.
Men jag tänker inte hoppas på för mycket. Jag får hålla tummarna och stå ut med min ångest.
