zeropounds

Har kört en paus från det mesta - blogg, skola (dock inte det smartaste valet kanske men whatever), gym, ätstörning - i helgen och bara.. myst. Åkte till min pojkvän efter träningen i fredags och kom precis hem. Har ätit godis, vanlig middag, varma mackor en kväll, sett film - bara myst. Jag är mig själv med honom. Jag lever. Jag skrattar. Fånar mig som fan. Funderar, filosoferar och diskuterar. Jag är verkligen mig själv, barnslig och mogen på samma gång, djup och ytlig samtidigt. Jag älskar att han framkallar de sidorna av mig, att han lugnar mig i ångest, att han finns där helt enkelt.
Igår fick jag lite utav en ångestattack, kände mig så dålig och hade dåligt samvete över att jag inte råpluggade inför tentan den 13e, inte gymmade och åt lite för mycket sött. Han satt bredvid på sängen och strök mig över ryggen, drog med fingrarna över håret, smekte mig i nacken och på kinden, bäddade ner mig i den varma filten. Bara lät mig vara.
Det har varit en bra helg helt enkelt.

Har dock fruktansvärt ont i ena triceps (tror jag?) och knäet av och till... inatt när jag skulle vända mig i sömnen vaknade jag av smärtan i knäet och bara skrev av smärta, muskeln hade nog fastnat i läget den varit i så länge. Gud vad ont det gjorde, min pojkvän var uppe och satt och såg någon film på datorn och rusade bort till sängen för att hjälpa mig räta ut benet. Usch vad ont. :( Måste fixa tigerbalsam eller voltaren eller något sådant... nåt som funkar i alla fall! Och vila knäet lite.

Fyy fan vilken träningsvärk jag har i axlarna idag... lite lätt i magen också, men det känns bara när man spänner den. Body pumpen var ju inte att leka med, och inte kvinnan som var ledaren heller haha. Shit, vikter och sånt har aldrig varit min grej eftersom jag främst fokuserat på kondition och att bli skinny, skinny, skinny, och sen prioriterar lite lättare styrkeövningar, mer för att definiera muskler osv. Så detta var nytt!

En vän till mig sa att jag inte skulle hetsa mig själv med all träning så jag skadar mig igen, för då skulle han bli riktigt arg - han vet hur glad jag är över att äntligen få börja träna igen och att jag inte har så ont i höften exakt hela tiden längre. Lite gulligt. Han tävlar och tränar inför body building/ body fitness/whatever det nu kallas, och sa att om jag behövde tips och så, kunde jag komma till honom. Det är bra! Min kompis som jag tränar med ska ju börja träna inför body fitness, så det blir mycket styrketräning för henne. Jag kommer ju också köra en del på styrketräning för att få lite snygga muskler, men jag vill ju ha en helt annan sorts muskler... som hon kanske inte riktigt vet hur jag ska göra för att få.

Äh, jaja, vi får se hur allt går. Har i alla fall gått ner ca 0,5 kg sen igår! :) Om 50 min ska vi på power yoga och ikväll blir det zumba igen. Sen ska jag bara hem, slänga mig i varm dusch och sen åka hem till pojken och mysa där i helgen och pausa från gymmet haha.

Känns som om maten står mig upp i halsen. Uäk. Egentligen var jag inte hungrig men tvingade i mig lite mat ändå eftersom jag ska träna i två timmar sen... Har ätit lite mer än igår tror jag, kan vara det. Eller all magsmärta av magkatarren.
Åt en skål wokade grönsaker och veggie-färs. Supergott! Stekte upp lite extra som jag kan värma upp, kanske ikväll men annars imorgon.

Så ikväll blir det body pump och body balance. Ska bli spännande, fast får ta det lugnt med ev. knäövningar... knäet är inte riktigt ok. Och när jag var i affären med pappa för att passa på att fixa voltaren fanns det inte ens kvar där. Suck. Orkar inte ta mig till apoteket, ska redan stressa inom ett annat ställe för att fixa energidryck och kattmat som pappa glömde.

Usch, tycker inte om att vara så här mätt... övervägde faktiskt att spy. Men tänker låta bli. Det är inte extremt mycket kcal i maten, och jag ska träna och tänker inte stå där matt och yr pga vätske- och saltbrist.

Egentligen vet jag inte om det var så smart att börja träna så här igen... eller, jag mår ju bra av det, det är bara bra för kroppen och hälsan. Men det är dåligt för ätstörningen, jag känner hur den frodas. Tuggorna börjar bli mer ansträngande, för jag stressar upp mig själv över tanken på vågen imorgon. Ska ta det lugnt, andas och ta en dag i taget. Det är ok, så länge jag äter "rätt" och lagom så kommer jag gå ner i vikt. Och även om jag vill rasa och hinna bli extremt smal i sommar så vet jag om att det bästa är att gå ner i lagom takt.

Fy vad jag har ont i mitt knä nu, det blir verkligen inte bättre. Och magen... magen är ju värst, jag trodde jag skulle börja gråta innan. Jävla magkatarr.
Ligger i sängen med ena benet uppallat på kuddar och ett Voltarenplåster på ena knäet, pallar inte att det ska vara svullet och ömt sen när jag ska träna. Fattar inte vad jag gjort, det bara kom i måndags - trots att jag inte gjort nåt speciellt?!
Är det någon som vet bra salvor/gel mot sådant, typ träningsvärk, ledvärk etc? Som Voltaren? Voltaren hjälper inte för mig, men det finns ju en hel del annat... ska fråga de på apoteket också tror jag. Men någon som har nåt bra tips?

Har alltid haft nåt problem med knäet, sen jag var8-9 typ. Förslitning kanske, tro det eller ej men jag var väldigt aktiv som barn. Simning, gymnastik, ridning, fotboll, bandytävlingar på fritids i skolan, handbollscuperna i skolan, dans... ja gud, egentligen förstår jag inte hur jag kunde vara en sådan knubbis som jag var som barn haha.

Idag ska jag bara se till att passa på och plugga eftersom jag inte ska iväg till gymmet förrän halv 7. Egentligen skulle jag ju till skolan, men jag somnade och vaknade lite för sent innan och dessutom känns det så ovärt att åka fram och tillbaka sammanlagt en timme bara för att hämta min tenta. Som jag vet att jag fått godkänt på. Då kan jag hämta den på måndag istället.

Somnade vid halv 10 igår, vaknade 12 för toa och vaknade halv 4 på morgonen igen och var helt pigg... inte så gött när klockan egentligen skulle ringa halv 8. Men ja, så länge man är pigg åtminstone. Jag som älskar att sova!

Vet inte om det är för att jag knappt sovit som vikten inte påverkats. Har ju inte riktigt gått på toa heller så att säga, och sömnen påverkar åtminstone min vikt riktigt rejält. Nåja, vi får väl se. En viktminskning startar ju inte alltid heller direkt, utan kan dröja några dagar.

Idag ska jag bara in till skolan vid 10 för att hämta en tenta. Egentligen har vi föreläsning senare i eftermiddag, men det är en dålig lärare och tre timmars håla innan. No way. Åker hem och pluggar istället, tentan är på intågande liksom. Efter det ska jag träna body pump 18.30-19.30, body balance 19.30-20.30. Ska bli skönt, men har riktigt ont i mitt knä dock... vet inte varför, det började i måndags. Trodde jag hade legat konstigt bara, men det har fortfarandei nte gått över och jag kände det igår också på zumban. Det gör riktigt ont när jag böjer det och så. :/ Ska ta lite voltaren på det tror jag, det kanske kan dämpa smärtan lite...

Måste följa med pappa till affären sen också och fixa hem lite "bra mat" som jag kan äta. Det är rätt nice att mina träningspass är på kvällen för då äter jag själv och fixar något på egen hand. Mina föräldrar säger inte ens emot, utan frågar bara "ska vi inte laga nån mat till dig senare då?". Det hade de aldrig gjort förut. Så det är bra, lättare att gå ner i vikt då också kanske ju!! :)

Har inget tålamod alls, vill bara bli smal nuuuu. Se kilona rasa av kroppen... känna hur kläder blir lösare och lösare.
Nåja, en dag i taget. Har ätit en morot och druckit te nu, så det är en bra start än så länge. Känner dock hur jag börjar bli lite tröttare nu... måste ladda upp med lite red bull sen också eller nåt.

Åh zumban innan ikväll var riktigt nice! Så varm, såå jobbig emellanåt, men såå kul. Riktigt nöjd med mitt gymkort, att där är så bra pass på bra tider. Imorgon är det bodypump och sen direkt efter en timmes body balance, fredag poweryoga tidigt på morgonen och zumba på kvällen igen. :) Ska bli kul!

Har dock extremt ont i huvudet nu, har inte druckit tillräckligt med vatten innan idag. Har druckit riktigt lite faktiskt, för att vara jag. :/ Har bara inte tänkt på det i skolan, har haft så kul med killarna i min grupp att jag inte tänkt på att jag behöver vätska haha. Är så glad att jag kom i en så bra projektgrupp, och att vi har så roligt ihop. :)

Har ätit middag nu, de andra åt hamburgare.. jag åt en halv portion av min keso-röra. Två matskedar keso, lite sallad och lite gurkbitar. Och så har jag ätit en del morotsstavar också. Blev så mätt dock, så åt bara halva blandningen och fick dessutom tvinga i mig de sista skedarna.
Har varit en väldigt bra dag idag faktiskt, ätit ett äpple, ett päron, 1 mörk macka med keso, 1 skinka och gurka (ca 100 kcal) och nu detta, morötterna och kesoröran. Och så zumban på det! Hoppas vågen är snäll imorgon. :)

Har lite paus i pluggandet nu så jag kunde äta mitt päron. Damn, det blev skillnad i energin ändå faktiskt! Känner mig mycket piggare nu, men å andra sidan vet jag inte om det var för att jag faktiskt reste mig ur sängen för första gången på några timmar och rörde mig, så att blodcirkulationen kom igång lite mer. Hm, ja kanske. Fast frukt brukar kunna pigga upp mig en del, ibland känner man av det tydligare.

Har hittils ätit en grov macka (78) m keso och gurka (räknar 100 där) och nu ett päron, och lite te innan. Vet ju fortfarande inte om det är kcal i just den sorten med tanke på innehållet, bör ju vara det... men en eller två koppar om dagen kan ju inte göra extremt stor skillnad. Min middag ska nog bli soppa idag tror jag, med tanke på att jag vill lägga mig tidigt och vi äter så sent då mamma är hemma från jobbet vid halv 7-7. Dessutom kan jag ha full koll på hur mycket kcal det är i min middag då, muhahah.

Igår spydde jag igen... suck. Det har inte alls varit mening att göra det dessa dagarna, jag har trott och bestämt mig för att behålla vad det nu varit jag ätit eftersom jag försökt anpassa resten av intaget till det, ex om det varit chips. Men när jag väl har ätit det så känner jag mig så obekväm och har en så obehaglig känsla, gnagande ångest och det enda, bokstavligen det ENDA, jag kan tänka är "vill spy, vill spy, vill spy". Jag får väl helt enkelt hålla mig borta från de livsmedlena som orsakar den ångesten! Nej men, jag ser faktiskt ett samband med det och pms. Blir sugen på nåt man normalt inte äter, är redan lite svullen av pms och vatten som man samlat på sig=känner sig redan lite tjockare och fulare än normalt, äter det onyttiga = lite mer ångest än normalt.

Imorgon är det dags att fixa gymkortet. Yaay :) Blir en timmes zumba också!

Vaknade för en halvtimme sen, 05.30 ungefär, och var döpigg... behövde gå på toa, ofc. Vaknar alltid vid den tiden i princip av samma anledning. Nåja, nu är jag ju relativt pigg och vaken och klockan ringer ändå om 1 ½ timme. Det gick helt enkelt inte att somna om, så kan lika gärna ligga och se tv. Även om jag blir sjukt trött av det.

Igår spydde jag... fick ångest av mina chips jag åt pga min pms. Jaja... what to do, det var ju inte hets eller så. En positiv gej. Det dumma är att jag var hos pojken.

Åkte till min kille i lördags. På natten bråkade vi lite... eller nja. Vi tjafsade lite grann, både blev irriterade och allt blev så uppförstorat för jag var trött och pms:ig och är så jävla känslig då. Han själv var ju också rätt känslig, eftersom det handlade om honom. Efter nån timme blev vi sams, supergulligulliga mot varandra och började se en film, körde "make up sex" och en varm dusch innan vi lade oss. Halv 6 på morgonen..... Fast det var jävligt nice, att bara skita i ångesten över hur mycket klockan blev  - annars brukar jag alltid stressa upp mig när klockan börjar bli mycket. Typ "nu är klockan xx, och jag ska upp tidigt och plugga", blablabla...

Vi kom underfund med att vi båda behöver en semester från olika saker. Inte var för sig, som att ta paus eller så, utan att man behöver semester från vardagen liksom, slappna av, njuta och bara leva. Inte stressa. Speciellt jag. Så,  vi ska försökla koppla bort allt sådant när vi ses på helgerna, bara mysa, se film, äta gott och slappna av, stanna uppe länge om man vill det. Eftersom att jag och min vän ska sätta ihop ett träningsschema på onsdag efter/innan gymmandet kommer jag också kunna se exakt vilka timmar jag bör fokusera på plugg. Ska avsätta mer tid till plugg och mindre till dator och film, och på så sätt köra stenhårt med plugg under just de timmarna, pausa med träningen när det är dags. Och då blir jag förhoppningsvis också helt ledig när han och jag ska ses... eller behöver åtminstone inte stressa över det då, utan vi båda kan koppla av och jag slipper vara så grinig och trött av all stress.

Den riktiga semestern får vi ta i sommar! :)

Fick precis se att jag fick G på min IT-tenta jag skrev häromveckan. Den jag var beredd på att inte klara, som jag knappt ens pluggat på, som jag gissade en hel del och faktiskt lämnade en del frågor obesvarade på.
Min klasskompis smsade innan om vad jag fick för betyg, gick in och hämtade listan, letade upp mitt personnr... var tvungen att kolla om de verkligen stod i nummer ordning, om någon mer än jag fyllde år på samma dag med samma slutsiffra i de 4 sista siffrorna. Kunde inte tro det.
Nu blev jag lite gladare igen!! :)

Jag har inte mått så bra den sista månaden. Varit trött och hängig (som ni märkt i inläggen). Sen mitten av förra hösten eller september t.o.m har jag haft en gnagande ångest. Inget man riktigt kan sätta fingret på, utan den har nog gällt allt egentligen - maten, min kropp, skolan, press, stress och mitt förhållande, att jag ofta är rädd att min pojkvän kan hitta någon annan, bättre. För det kan han, om han bara vill. Om han bestämmer sig för det. För alla andra har ju på ett eller annat sätt lämnat mig tidigare, så varför skulle inte han kunna det? Det är ju nåt fel på mig, det vet jag ju om. För att inte tala om utseendet!

Nåja. På sistone har jag inte orkat med skolan riktigt. Har varit tungt att plugga och ännu värre att åka dit. Sitta på tåget en halvtimme på morgonen, ta sig genom en hel dag med lärare man inte tycker om, folk man knappt känner.. och hem sent. Usch. Bättre att stanna hemma och plugga på dagarna, varvat med slapp, right?
Jag kan inte bestämma mig för om jag trivs i skolan eller ej. Utbildningen i sig är toppen teoretiskt, mindre bra i praktiken. Men den är ny, och det är fortfarande förändringar som genomförs. Och tja, lärarna är ju inte de bästa. Men det kommer löna sig i framtiden, det vet jag. För som sagt, konceptet är toppen. Jag gillar inte byggnaden, den är ful och tråkig, och jag känner inte alls många i klassen. Det är inte som i mina gamla klasser, här är svårt att lära känna folk. Nu har jag ju ett litet gäng tjejer, en i min ålder och två kvinnor i 30-års åldern, som är väldigt roliga och snälla att umgås med, en killkompis jag fortfarande trevar mig fram i processen att lära känna varandra och min nya projektgrupp, tjejen jag nämnde tidigare (som tyvärr inte är alltför pratglad eller social av sig, tyvärr raka motsatsen till mig som pratar non stop om jag får chansen) och fyra andra killar. Det är i princip de jag "känner", umgås med och/eller pratar med. Sen är det ju grisfacet som raggar på mig över FB och som spanar in mig i skolan, men han är ju en annan femma, han räknas knappast. Det är påtvingad bekantskap! ;P Samt några andra finns det ju man känner igen.
Klassen är 100+ pers, och jag "känner"... 12 ungefär. Lite skillnad? Det är riktigt tråkigt, jag är en sjukt social person. Ska försöka lära känna fler. En tjej jag blev supernära med, folk trodde faktiskt vi var nära vänner sen tidigare, har slutat. Och då blev allt ännu tråkigare.
Allt är bara... grått. Tråkigt. Och trött.

Jag träffar inte mina gamla vänner längre. För jag orkar helt enkelt inte. Jag blir stressad för jag vet att jag har plugg som väntar, och för att det känns som om jag gått vidare och mognat ytterligare mycket mer än dem, och till saken hör också att jag är väldigt mogen för min ålder - alla har sagt det sen jag var 9 år, inkl. lärare. Jag orkar inte åka till skolan eller gå ut på stan eller bara gå ut och gå, för det är kallt, det är mörkt och jag är trött.

Men på måndag börjar jag om. På måndag ska jag gå på alla föreläsningar. På onsdag skaffar jag mitt gymkort, och jag och min vän ska lägga upp ett träningsschema. Jag ska prioritera bort tid framför datorn och tid vid TV:n, till att plugga. För det är faktiskt allvar, jag måste fixa det. Jag måste tvinga mig att orka. Försöka sova bättre. Jag vet att jag lär bli både piggare och tröttare av gymmet - piggare allmänt om dagarna, och sova bättre liksom.

All stress och press och gnagande ångest tär på mig. Jag orkar inte göra nåt. Min aptit är liten, jag äter och äter för mycket ändå pga sug, men jag är egentligen inte hungrig. Jag har ingen lust att göra nåt annat än ligga i soffan och se på filmer och serier hela dagarna. Om det är en bra dag kan jag tänka mig att lägga till lite träning, mest pga att jag mår så bra direkt efter. Jag orkar inte prata, och har inget att säga heller de stunderna. På dagen kan jag prata mycket, prata mig trött, efter att ha suttit hemma och pluggat för mig själv och äntligen får lite sällskap när pappa kommer hem. Jag är otroligt sällskapssjuk egentligen och blir rastlös ensam. Och vissa stunder, då pratar jag, följer efter honom eller mamma för att få prata, prata om inget alls egentligen. Men innerst inne orkar jag knappt ens det.
Jag går sönder helt enkelt, jag orkar inte.

Så, på måndag ska jag börja om. Tvinga mig att orka. Och jag ser fram emot det. Vet ni varför?
En i min vänlista är en spansk urgullig tjej i klassen som jag pratat med bara två-tre gånger. Pratat en del, mest om skolan, men skrattat och pratat. Hejat på när vi sett varandra i byggnaden. Jag kommenterade en bild hon la upp tidigare ikväll, och hon svarade, och frågade även vart jag tagit vägen - hon har ju inte sett mig på ett tag.
Bara en sådan liten grej gjorde mig faktiskt glad. Det är en tjej jag absolut inte känner, vet inte ens hur gammal hon är. Knappt pratat med varandra. Men till och med hon har märkt att jag, en elev bland 100-120 st, inte varit bland alla andra i de stora salarna på ett tag. Jag. Lilla, obetydliga jag.
Jag kräver inte stora ord, dyra smycken och fina gåvor från vänner och pojkvän. Det är just sådana här små saker som är min grej, som gör mig lycklig och som lyser upp min vardag.
Tack, min fina vän. För att du gjorde att jag kände mig lite mer betydelsefull i allt mörker.

Inget nämnvärt hände med vikten efter igår, men det var rätt väntat.
Har precis ätit frukost, lite gröt med några upptinade jordgubbar. Egentligen var jag inte så hungrig, började bli, men fick tvinga mig i det sista. Jag är hungrig men ändå inte. Mår illa, fast inte mår illa på riktigt liksom. Äh.
Igårkväll fick jag en ångestattack och var fruktansvärt uppjagad och stressad. Kom upp i köket på kvällen och såg ett halvfullt glas rött vin och en mini tetra pack med vin bredvid, som tillhörde mamma. Jag frågade om hon inte skulle sluta dricka, när hon sa oberört och fejk-nonchalant "det vet jag inte" så hällde jag ut resten av det i glaset. Ågnrar att jag inte tog pappförpackningen också. Tycker det är jävligt elakt att hålla på som hon gör, speciellt efter det grälet hon och pappa hade för någon vecka sedan om just det. Som handlade om hennes drickande. Och om hon verkligen ville leva ihop med pappa, eller om hon skulle flytta till de där sunkiga lägenheterna i stan där alla andra skabb och fyllon bor, och bara supa ihjäl sig. Huvudpoängen i allt var att hon inte skulle dricka mer, både pga det och ekonomiska skäl. Och det har hon inte gjort heller, mer än igår och ev. några andra kvällar då också. När pappa gått och lagt sig, kan tilläggas. Vilket sammanträffande.  Dessutom är sopkassen bytt mot en ny, tom - ingen kan se vinet nu heller. Ett till sammanträffande. Vet hon att hon gör fel men skiter i det ändå? Betyder hennes vin så jävla mycket?

Börjar förakta min egen mamma på den punkten nu. Det är min mamma, klart jag älskar henne, men vi har aldrig vait en riktig familj. Jag blir stel om någon kramar en i familjen, tycker inte om det. Är inte van. Inte när det gäller farmor och fastrar eller kusiner, men just i den närmsta familjen. Vi gör inte sånt. Visar inte känslor. Säger inte att vi är stolta över varandra.
Istället super vi för att liva upp den tråkiga, gråa vardagen tydligen.
Inte så konstigt att jag nästan söp bort min tonår.

Har spytt 3 ggr ikväll. Först åt jag en macka, och så lite chips. Fick dåligt samvete och kräktes. Sen en stund efter det var jag sugen på chips och salt igen. Tänkte att för fan, jag kan väl tillåta det. Jag vet hur mitt sug fungerar vid pms, och det går helt enkelt inte över, väldigt sällan åtminstone. Så jag åt lite mer chips, nån näve. Fick dåligt samvete, och kräktes igen. Lagom till middagen var jag döhungrig och bestämde mig helt enkelt för att äta lite extra och spy upp det sen (eftersom det innehåller väldigt mycket kcal, fucking hamburgarmögskit).

Nåja, alla har sina snedsteg, och det är ju faktiskt inget jag gör längre egentligen .Det händer nån enstaka gång, med rätt lång tid emellan. Det gör ju inte det hela mer ok, men fortfarande. Hellre det än spy upp middagen varje kväll som förut.

Nu är jag extremt sugen på godis dock... lösgodis. Fan vad gott det hade varit nu. En liten påse med surt och geléigt, och så min film. Mmm....FAN. Vill ha. Tur att inga affärer har öppet längre, haha. Har försökt bota det med en banan, men det hjälpte inte. Nåja, hoppas jag somnar tidigt ikväll ändå så man slipper suger.. OCH vaknar pigg imorgon.

Sitter och lackar över att min pojkvän är så seg med sina sms och grejor. Nu kan han inte skylla på att han inte har pengar på mobilen för jag vet att han har suttit vid FB och allt. Då hade han kunnat svara. Men neejdå. Åh så störigt det är! Jag lär väl ha ett sms vid halv 12 inatt istället. Om ens då.

Bara tanken på att gå upp på toa var för jobbig, känslan hur man satte sig och lyfte upp datorn i knäet för att kolla tidningen var överväldigande, och den frammanade synen om hur jag gick upp, sminkade mig och gick till tåget gjorde mig ännu tröttare.
All denna stress och ångest tar kål på mig. Jag har inte kunnat gå på toa ordentligt på flera dagar trots jag dricker tillräckligt med vatten och äter en del fiber (too much info, I know), jag är så extremt trött och behöver faktiskt sova mycket mer än vanligt, helst 10-12 h. Och även när jag är klarvaken är tanken jobbig på att gå upp och göra något.
Shit, hur ska det gå med träningen? Fast å andra sidan gör det ofta att man blir piggare och sover bättre. Hoppas det hjälper!

Orkar verkligen inte vara i skolan idag, orkar inte promenera till tåget och spendera en halvtimme där, ha en urtråkig lektion på morgonen bara för att ha 3 timmars håla innan nästa lektion ikväll, och vara hemma vid halv 7. Usch nej. Sitter hellre hemma och pluggar då... om några timmar. Då får man mer gjort.

Börjar förstå hur de med fatiuge känner sig.

Vikten står stilla, men inte så konstigt - har som sagt inte gått på toa på ett bra tag.. och dessutom åt jag lite chips igår. Fan fan! Skärpning.

Har precis ätit middag... känner en gnagande ångest. Jag vet att jag inte har ätit mycket, har ätit gröten (116) + 1 macka med pålägg (avrundar uppåt till 130). Det är inte alls mycket.
Men fick sån ångest när jag såg pappa förstörde maten för mig. Egentligen hade jag kunnat komma undan med relativt lite kcal. Pasta, kryddjärpar (á la 70 kcal/st ungefär) och grönsaker. 2 köttbitar, massa grönsaker och inga/väldigt lite pasta. Inga problem, runt 200 kcal. Men så hällde han i matlagningsgrädde i pastakastrullen, för att göra det krämigt...  ÅNGEST. Inte ens gott, jag gillar inte gräddmat. Vet inte varför. Dessutom är jag ju faktiskt lite laktoskänslig av och till, som tur är så känner jag inte av något nu (än). Enligt min pappa är det där bara hokuspokus-fjant och hypokondriskt eftersom jag inte får positivt utslag på blodprov. Men om läkaren säger att det är min magkatarr som tycks orsaka den känsligheten, eftersom det inte är allergi och kommer periodvis - just när jag har som mest ont av magkatarr och är som mest stressad - så litar jag ändå på det, eftersom det ju också låter väldigt logiskt. Precis som innan idag, jag visade de där äckliga fettvalkarna jag har precis under bh:n, då den på min vänstra sida är ganska mycket större, tjockare och känns lite hårdare, vilket den inte gjort innan. Jag sa att det kanske i värsta fall är nån virusinfektion eftersom mjälten sitter där, och han kontrar genast med att jag alltid tänker ut det värsta - för vem fan har virusinfektion i mjälten egentligen, hur ofta händer det? Jag förklarade att jag syftade på en virusinfekton i kroppen, eftersom det oftak kan orsaka svullna lymfkörtlar och/eller lite svullnad i mjälten, eftersom det blir aktivitet i immunförsvaret=utgår från mjälten. Dumjävel. Så mycket blir jag tagen på allvar i detta huset - jag som egentligen aldrig är sjuk heller, kan tilläggas. Pfft.

Så nu är jag både irriterad och har ångest. Undrar vad matintaget blir. Köttgrejorna blir 140, jag åt en del kokta grönsaker men det har ju lite kcal, och var kanske bara 100 g... säger 200 för säkerhetsskull, då blir det väl ca 60, om inte mindre egentligen. Och pastan... visst, nu åt jag inte alls mycket pasta. Men grädden... säger 100 där. Så 300 kcal i den måltiden, och 246 innan. 546. Det låter hemskt mycket. Jag vet ju att det inte är det... men ändå. Jag tränar ju inte och rör mig knappt. Inte förrän nästa vecka åtminstone.. ;)

Hemma... och dödstrött. Sov dåligt inatt igen. Tar lång tid för mig att somna, och sen vaknar jag vid 5-6 för att jag är extremt kissnödig, och då är det rätt svårt att somna om och vakna pigg lagom till 7-8 tiden. :/
Var i skolan innan för att fixa projektarbete, kom hem för en stund sedan. Har ätit gröt (116 kcal) och druckit en stor kopp chai. Köpte hem chai-pulver från Espresso House innan, yuuummie :) ! Har alltid älskat det, och alltid stört mig på att man inte vet om det innehåller kcal och isåfall hur mycket, eftersom det faktiskt innehåller rörsocker och honung. Kanske inte så mycket, eftersom det ligger långt bak på ingredienslistan, men ändå. Störigt.

Jag är superpeppad för nästa vecka när jag ska fixa gymkortet. :) Ekonomiångest som fan, men egentligen är det rätt lugnt. Jag har lite mindre pengar att spendera bara, men pengarna som går åt till att spara ska inte påverkas ju. Ska bli sjukt skoj, ska möta min kompis på kvällen, fixa kortet, hon ska visa mig runt och sen ska vi köra zumba en timme, vid halv 7. Gött! :D Hon tränar varje dag så jag har en sjukt bra peppkompis också, de dagar jag är extra trött och hängig.
Har någon testat zumba här? :)