Dagen
Helt plötsligt blev jag nerdeppad och sugen på att skära mig. Vet inte varför, men det känns inte bra att vara ensam just nu. D är på gymmet (bläe, vill också...!) och kommer inte hem än på ett tag. Jag har inga cigg och ingen ork att sticka ut. Ska ändå inte köpa cigg idag, så jävla dåligt att jag börjat igen egentligen, men det är svårt att hålla sig borta från det på sommaren, när man sitter ute, dricker mer osv. Lättare på hösten/vintern.
Imorgon ska jag till skolan i alla fall, lite snabbt bara för en gruppuppgift. Får se om jag ska hemhem eller tillbaka hem hit till D. Det börjar verkligen kännas som om vi varit ihop länge, flera månader om inte år, och som om vi faktiskt bor ihop. Vi sköter oss själva, jag kan ligga och se film på min dator eller plugga, han sitta och umgås med nån kompis eller göra nåt för sig själv.
Har lite smått ångest över ekonomin också - nästa månad blir fan inte lätt... man får ju nån tusenlapp bara, mitt tågkort kostar 800, gymmet 370 och så har man ju andra utgifter också. Jag får väl inte lön förrän i juni heller, utbildningen i jobbet börjar i maj och man får ju betalt, men frågan är om man faktiskt får det i maj eller om man får allt det i juni? Hoppas man får det i maj, det blir inte mycket men bättre än inget. I och med att jag också äter här så köper jag ju hem lite mat då och då också.. åh vilken ångest. Mina föräldrar är snälla nog att om jag frågar kan de säkert betala mitt tågkort nästa månad, så länge de har ekonomin till det. Det löser sig nog, de brukar kunna hjälpa till - pappa gör allt för oss liksom.
Kan inte baby komma hem snart? Jag litar verkligen inte på mig själv när jag känner så här. Jag har ont som fan i sidan fortfarande dessutom. I vanliga fall hade jag tagit en cigg, tagit med mig mobilen och ett glas vatten/fun light ut på balkongen, njutit av frisk luft och sol och rökt för att lugna ner mig. Men det går ju inte nu. Jag skulle kunna gå ut på en långpromenad okcså, men D kommer väl om ett tag ändå så det är dags att börja laga mat, och dessutom hittar jag inte utanför centrum här i stan, mer än hem till hans kompis där vi brukar vara, och så har jag så dåliga skor med mig. För en gångs skull fick jag med mig platta skor, men inte bra promenadskor egentligen.
Borde ta med mina träningsskor...
Maten då? Tja, har gått helt ok antar jag? Två mackor vid 13-tiden och därefter två små portioner sallad (vanlig sallad, gurka, lite majs och tomat). Det känns som supermycket, men jag antar att det är rätt lite egentligen. Middagen ikväll blir köttfärssås och nåt, makaroner eller ris är det väl vad som finns att välja på. Fast jag tänker bara köra på köttfärsås och sallad.
Imorgon ska jag till skolan i alla fall, lite snabbt bara för en gruppuppgift. Får se om jag ska hemhem eller tillbaka hem hit till D. Det börjar verkligen kännas som om vi varit ihop länge, flera månader om inte år, och som om vi faktiskt bor ihop. Vi sköter oss själva, jag kan ligga och se film på min dator eller plugga, han sitta och umgås med nån kompis eller göra nåt för sig själv.
Har lite smått ångest över ekonomin också - nästa månad blir fan inte lätt... man får ju nån tusenlapp bara, mitt tågkort kostar 800, gymmet 370 och så har man ju andra utgifter också. Jag får väl inte lön förrän i juni heller, utbildningen i jobbet börjar i maj och man får ju betalt, men frågan är om man faktiskt får det i maj eller om man får allt det i juni? Hoppas man får det i maj, det blir inte mycket men bättre än inget. I och med att jag också äter här så köper jag ju hem lite mat då och då också.. åh vilken ångest. Mina föräldrar är snälla nog att om jag frågar kan de säkert betala mitt tågkort nästa månad, så länge de har ekonomin till det. Det löser sig nog, de brukar kunna hjälpa till - pappa gör allt för oss liksom.
Kan inte baby komma hem snart? Jag litar verkligen inte på mig själv när jag känner så här. Jag har ont som fan i sidan fortfarande dessutom. I vanliga fall hade jag tagit en cigg, tagit med mig mobilen och ett glas vatten/fun light ut på balkongen, njutit av frisk luft och sol och rökt för att lugna ner mig. Men det går ju inte nu. Jag skulle kunna gå ut på en långpromenad okcså, men D kommer väl om ett tag ändå så det är dags att börja laga mat, och dessutom hittar jag inte utanför centrum här i stan, mer än hem till hans kompis där vi brukar vara, och så har jag så dåliga skor med mig. För en gångs skull fick jag med mig platta skor, men inte bra promenadskor egentligen.
Borde ta med mina träningsskor...
Maten då? Tja, har gått helt ok antar jag? Två mackor vid 13-tiden och därefter två små portioner sallad (vanlig sallad, gurka, lite majs och tomat). Det känns som supermycket, men jag antar att det är rätt lite egentligen. Middagen ikväll blir köttfärssås och nåt, makaroner eller ris är det väl vad som finns att välja på. Fast jag tänker bara köra på köttfärsås och sallad.
