zeropounds

Dålig dag idag. Det är dåligt väder, jag är trött och redan spänd i käkarna. Oro och ångest i kroppen. Klockan är bara halv 7, och jag mår redan dåligt. Undrar hur det kommer gå i skolan? Är riktigt nere idag. Vill stanna hemma, krypa ihop under mina två täcken och vänta på att min älskling ska komma hem från jobbet. Men det går ju inte - jag måste till skolan för projektarbetet, och han jobbar lite längre idag ändå.

Hoppas faktiskt lite på att han är ensam hemma när jag kommer, men jag tvivlar på det. En av hans bästa vänner är här rätt ofta, det tog nyligen slut med hans (tydligen) störda brud och klart man inte vill/ska vara ensam då. Han är snäll och rolig, lite blyg kanske, och det är klart att han får vara här hur ofta han vill. Jag tycker om D's kompisar, och jag förstår honom i en sådan här situation, när han dessutom har panikångest av allt.
Men idag hade jag nog behövt lite egentid med någon, antingen D eller en vän. Tyvärr jobbar nog vännen jag tänker på...
Nåja, ska i alla fall se om min pappa kunde komma med skorna, så kan man ta en promenad om det inte regnar för mycket och tänka lite. Eller ringa D's syster och promenera med henne och bebis. Eller också sticka upp dit för den delen. Varför tänkte jag inte på det? Lite tjejsnack.
Frågan är ju hur mycket tjejsnack det hade blivit från min sida, när mitt dåliga humör beror på min äs och ångest? Det är inte direkt något jag tänkt sitta och babbla om för henne, möjligtvis när vi kommit varandra lite närmre kanske. Vi börjar ju bli vänner, men vi har ju fortfarande inte umgåtts så mycket.