Måndag
Mamma väckte mig imorse vid kvart i 6, sa att katten dog... Stackars lille misse. Hoppas inte han hade alltför ont och att det gick snabbt, igår var helt kaos... vi kunde inte ge mer morfin eftersom hans mage och tarmsystem helt lagt av att fungera sen i tisdags. Och inga laxeringsgrejor hjälpte värst bra, igår låg han och skrek så oerhört hjärtskärande, det värsta jag har hört. På kvällen fick han nåt anfall, han bara flög upp och sprang iväg fortare än nånsin, trillade ihop, slutade andas för en liten stund och började kvida sen igen och krampa lite i magen tills han fick ut lite... min pojkvän sov här inatt och han sa han hörde hur katten skrek inatt igen, när mamma satt uppe med honom.
Det låter kanske lite löjligt, men jag kan verkligen inte sluta gråta. Speciellt inte när jag såg mamma komma nerför trappan med honom inlindad i handdukar för att lägga honom i buren tills vi kan gräva ner honom, och såg de grumliga ögonen... Ett djurs liv (förutom spindlar kanske som jag har fobi mot) är alltid minst lika värdefullt för mig, som en människas liv är. Kanske mer. Djur är som barn för mig, så oskyldiga. Jag blir mer tagen av artiklar där djur blivit misshandlade till döds än om en 30-åring blivit det faktiskt. Likaså om barn blivit det, i jmfr med en vuxen. Och katten var mer som en hund än en katt...
Usch, nåja.. livet har sin gång antar jag, han var åtminstone väldigt gammal.
Ska snart äta frukost, idag skippade jag skolan lite grann. Ska bara iväg till ett gruppmöte på några minuter som jag helst hade velat skippa men men.. imorgon har jag jobbintervju på morgonen. Och ikväll step och yoga. Tror jag. Ska nog bli skönt åtminstone.
Önskar att pojken var kvar, men han var tvungen att bege sig till AF. Nåja, kanske dags att gå och äta något nu..
Det låter kanske lite löjligt, men jag kan verkligen inte sluta gråta. Speciellt inte när jag såg mamma komma nerför trappan med honom inlindad i handdukar för att lägga honom i buren tills vi kan gräva ner honom, och såg de grumliga ögonen... Ett djurs liv (förutom spindlar kanske som jag har fobi mot) är alltid minst lika värdefullt för mig, som en människas liv är. Kanske mer. Djur är som barn för mig, så oskyldiga. Jag blir mer tagen av artiklar där djur blivit misshandlade till döds än om en 30-åring blivit det faktiskt. Likaså om barn blivit det, i jmfr med en vuxen. Och katten var mer som en hund än en katt...
Usch, nåja.. livet har sin gång antar jag, han var åtminstone väldigt gammal.
Ska snart äta frukost, idag skippade jag skolan lite grann. Ska bara iväg till ett gruppmöte på några minuter som jag helst hade velat skippa men men.. imorgon har jag jobbintervju på morgonen. Och ikväll step och yoga. Tror jag. Ska nog bli skönt åtminstone.
Önskar att pojken var kvar, men han var tvungen att bege sig till AF. Nåja, kanske dags att gå och äta något nu..
