Less is more.
Lite minus, gött det. Idag blir det tyvärr inten träning. Här snöar det för fulla muggar och har lagt sig rätt mycket under natten också =ingen pw. Tänker inte riskera mitt knä igen med ev. felvridningar i halkan.
Så nu är jag bara kattvakt, inkl tvångsmatning 1 gång i timmen ungefär...haha, han hatar mig. Katten ser förbannad ut nu, men det är ju för hans bästa. Hoppas provsvaren kommer idag så vi vet när och om han kan sövas och få tanden utdragen och så.
Insåg precis hur jäkla lite det tar för att få mig glad och på ett bra humör. Man säger ju ofta att de små sakerna är de största, right? Håller med. Jag kräver inte fina smycken eller stora presenter av min pojkvän liksom. Snarare småsaker, jag blir glad av att han plötsligt säger "kolla om det går någon film på bio DU vill se, så bjuder jag ut dig", eller bara spontant "Jag älskar dig så fruktansvärt mycket".
Dagens liknande kommentar går till min kära granne, en jämnårig tjej vars utseende jag avundas (makedon, tjockt, fint, mörkt hår mörka ögon som jag äälskar, inte jättesmal men snyggt och kvinnligt kurvig, lite fett här och var liksom, och som utstrålar ett sådant självförtroende att hon alltid är snygg typ). Vi har ALDRIG umgåtts, men snackat en del, FB och när vi mötts ute. Första gången vi hälsade när vi flyttat hit sa hon faktiskt "kom över om du har tråkigt nån gång, det är bara att knacka på", efter bara sagt hej.
Så ni ser att vi inte känner varandra egentligen, och vi snackar ju inte ofta heller. Nejdå, men ändå hör hon av sig till mig nu precis när hon såg att jag var ledig idag och sa ungefär "fuskigt, och jag som tänkte höra om du ville åka bil med mig in till din skola så du slapp tåg och bussförseningar :)". Ni ser? Smågrejor som gör mig glad, tyckte det var oerhört snällt att erbjuda mig skjuts ända bort till skolan i stan där vi går (hon går på en annan skola i närheten av min, i samma stad), ändå 5 mil bort typ.
Det är väl lite därför jag också blivit flyförbannad så fort någon dragit slutsatsen om att jag är en bortskämd, rikemansbrat endast pga skolan jag valde i gymnasiet, en privatskola, "finare" med såna ungar till 94%. Jag ber aldrig mina föräldrar om pengar mer än i verkliga nödfall, ber de aldrig köpa saker osv, utan oroar mig snarare med dem ang. ekonomin då den inte är toppen direkt. Visst, jag bor hemma och betalar inte något hem, betalar bara bensin lite då och då och min pappa betalar fortfarande min mobil trots jag sagt emot och sagt att jag kan ta den. Men är jag bortskämd för det? I klass med klasskamraterna folk ska jämföra mig med, som får 100 000 sparade kr i 18 års present, en ny fin bil, kan ta en weeekendtrip hursomhelst? Nej verkligen inte. Att mina föräldrar betalade min turkietresa med pojken förra året var oerhört generöst, trots det "bara" gick på ca 3500 för två veckor. Bara en sådan extrautgift är lite jobbig för dem.
Så nej. Jag kräver inga sådana grejor. Snarade de små grejorna, kommentarer. Less is more.
Så nu är jag bara kattvakt, inkl tvångsmatning 1 gång i timmen ungefär...haha, han hatar mig. Katten ser förbannad ut nu, men det är ju för hans bästa. Hoppas provsvaren kommer idag så vi vet när och om han kan sövas och få tanden utdragen och så.
Insåg precis hur jäkla lite det tar för att få mig glad och på ett bra humör. Man säger ju ofta att de små sakerna är de största, right? Håller med. Jag kräver inte fina smycken eller stora presenter av min pojkvän liksom. Snarare småsaker, jag blir glad av att han plötsligt säger "kolla om det går någon film på bio DU vill se, så bjuder jag ut dig", eller bara spontant "Jag älskar dig så fruktansvärt mycket".
Dagens liknande kommentar går till min kära granne, en jämnårig tjej vars utseende jag avundas (makedon, tjockt, fint, mörkt hår mörka ögon som jag äälskar, inte jättesmal men snyggt och kvinnligt kurvig, lite fett här och var liksom, och som utstrålar ett sådant självförtroende att hon alltid är snygg typ). Vi har ALDRIG umgåtts, men snackat en del, FB och när vi mötts ute. Första gången vi hälsade när vi flyttat hit sa hon faktiskt "kom över om du har tråkigt nån gång, det är bara att knacka på", efter bara sagt hej.
Så ni ser att vi inte känner varandra egentligen, och vi snackar ju inte ofta heller. Nejdå, men ändå hör hon av sig till mig nu precis när hon såg att jag var ledig idag och sa ungefär "fuskigt, och jag som tänkte höra om du ville åka bil med mig in till din skola så du slapp tåg och bussförseningar :)". Ni ser? Smågrejor som gör mig glad, tyckte det var oerhört snällt att erbjuda mig skjuts ända bort till skolan i stan där vi går (hon går på en annan skola i närheten av min, i samma stad), ändå 5 mil bort typ.
Det är väl lite därför jag också blivit flyförbannad så fort någon dragit slutsatsen om att jag är en bortskämd, rikemansbrat endast pga skolan jag valde i gymnasiet, en privatskola, "finare" med såna ungar till 94%. Jag ber aldrig mina föräldrar om pengar mer än i verkliga nödfall, ber de aldrig köpa saker osv, utan oroar mig snarare med dem ang. ekonomin då den inte är toppen direkt. Visst, jag bor hemma och betalar inte något hem, betalar bara bensin lite då och då och min pappa betalar fortfarande min mobil trots jag sagt emot och sagt att jag kan ta den. Men är jag bortskämd för det? I klass med klasskamraterna folk ska jämföra mig med, som får 100 000 sparade kr i 18 års present, en ny fin bil, kan ta en weeekendtrip hursomhelst? Nej verkligen inte. Att mina föräldrar betalade min turkietresa med pojken förra året var oerhört generöst, trots det "bara" gick på ca 3500 för två veckor. Bara en sådan extrautgift är lite jobbig för dem.
Så nej. Jag kräver inga sådana grejor. Snarade de små grejorna, kommentarer. Less is more.
