You work at a smile and you go for a ride.
Imorgon har jag en tenta jag inte ens pluggat färdigt till men jag orkar inte mer nu. Jag har huvudvärk varje dag för att jag antagligen behöver nya glasögon samt oroar mig och har ångest.
Återigen vet jag inte om jag kanske ska byta utbildning igen....denna gången byta tillbaka till det jag gick innan. Jag vet inte alls, jag vill plugga både och, båda har fördelar och nackdelar. Den andra har rätt stora nackdelar, men grejor som man kan vänja sig vid ändå, eftersom det är saker som egentligen bara sitter i huvudet på mig själv. Det jag går nu är egentligen ett grymt koncept i karriären, men programmet är dåligt strukturerat och har lite väl många dåliga lärare/föreläsningar.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, men ska försöka lägga det åt sidan tills i vår, söka den andra utbildningen och se om jag fortfarande kommer in och isåfall ta itu med det sen.
Annars har dagen gått bra. Har inte fått mycket gjort som vanligt. Mår illa som fan eftersom jag är nervös inför imorgon och trött, dessutom sitter pappa och konfronterar mamma om allt hennes supande, "skolk" från jobbet osv. Om de fortfarande ska leva ihop eller om han ska lämna henne med oss (mig och min syster) så hon får flytta till en av de där sketna tvåorna i stan där alla skanks sitter och super.
Det gör inte saken bättre.
Jag har redan gått igenom en separation med dem innan, då jag bodde med pappa ett år och bara ibland hos mamma. Sen flyttade de ihop igen, var puttinuttiga och sen har det väl varit som det varit igen. Bra och dåligt, som för alla. Skillnaden är att mamma dricker ca 1 l vin/dag. Och har gått och tagit sprit av mig när jag har haft vodka hemma efter fester. ÄVEN när den varit gömd...
Så ja, nu får hon sin konfrontation. Jag mår bara illa. Jag vet inte hur jag ska känna. Ledsen? Arg? Jag är nog allt.
Den här gången hoppas jag dock inte på att pappa kommer ta med mig när han flyttar (ja, om de nu flyttar isär igen alltså).
Just nu sitter jag bara och funderar allvarligt på om jag ska ta ett jävla studielån och flytta själv trots allt. Fast att jag gör allt för att undvika det i största möjliga mån - vilket är ENDA anledningen till att jag fortfarande bor hemma.
Men ja, jag väntar så länge jag kan... men kanske kan det bli en ny motivation till att plugga hårdare och klara tentorna? Ja, jag ska försöka ha det i åtanke varje gång jag är trött och omotiverad och inte vill plugga. Jag SKA plugga och klara allt så jag får en examen, bra jobb och kan flytta!
Om min pojkvän bara hade fått ett jobb med åtminstone hyfsat betalt hade vi iofs troligtvis flyttat också, efter ett tag åtminstone när man hunnit spara lite, för då hade jag absolut tagit ett studielån. Det hade varit så värt det...
Återigen vet jag inte om jag kanske ska byta utbildning igen....denna gången byta tillbaka till det jag gick innan. Jag vet inte alls, jag vill plugga både och, båda har fördelar och nackdelar. Den andra har rätt stora nackdelar, men grejor som man kan vänja sig vid ändå, eftersom det är saker som egentligen bara sitter i huvudet på mig själv. Det jag går nu är egentligen ett grymt koncept i karriären, men programmet är dåligt strukturerat och har lite väl många dåliga lärare/föreläsningar.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, men ska försöka lägga det åt sidan tills i vår, söka den andra utbildningen och se om jag fortfarande kommer in och isåfall ta itu med det sen.
Annars har dagen gått bra. Har inte fått mycket gjort som vanligt. Mår illa som fan eftersom jag är nervös inför imorgon och trött, dessutom sitter pappa och konfronterar mamma om allt hennes supande, "skolk" från jobbet osv. Om de fortfarande ska leva ihop eller om han ska lämna henne med oss (mig och min syster) så hon får flytta till en av de där sketna tvåorna i stan där alla skanks sitter och super.
Det gör inte saken bättre.
Jag har redan gått igenom en separation med dem innan, då jag bodde med pappa ett år och bara ibland hos mamma. Sen flyttade de ihop igen, var puttinuttiga och sen har det väl varit som det varit igen. Bra och dåligt, som för alla. Skillnaden är att mamma dricker ca 1 l vin/dag. Och har gått och tagit sprit av mig när jag har haft vodka hemma efter fester. ÄVEN när den varit gömd...
Så ja, nu får hon sin konfrontation. Jag mår bara illa. Jag vet inte hur jag ska känna. Ledsen? Arg? Jag är nog allt.
Den här gången hoppas jag dock inte på att pappa kommer ta med mig när han flyttar (ja, om de nu flyttar isär igen alltså).
Just nu sitter jag bara och funderar allvarligt på om jag ska ta ett jävla studielån och flytta själv trots allt. Fast att jag gör allt för att undvika det i största möjliga mån - vilket är ENDA anledningen till att jag fortfarande bor hemma.
Men ja, jag väntar så länge jag kan... men kanske kan det bli en ny motivation till att plugga hårdare och klara tentorna? Ja, jag ska försöka ha det i åtanke varje gång jag är trött och omotiverad och inte vill plugga. Jag SKA plugga och klara allt så jag får en examen, bra jobb och kan flytta!
Om min pojkvän bara hade fått ett jobb med åtminstone hyfsat betalt hade vi iofs troligtvis flyttat också, efter ett tag åtminstone när man hunnit spara lite, för då hade jag absolut tagit ett studielån. Det hade varit så värt det...
