Happy b-day to me!
Idag fyller jag år. Dagen kommer troligtvis inte se speciellt annorlunda ut än andra dagar, och min mat- och kroppsångest lär vara blandat med lite åldersnoja och dödsångest. Jag tror jag har Thanatofobi. Fobi för döden, att dö. När min pojkvän försökte muntra upp min dysterhet inför döden och min rädsla genom att fint säga att i nästa liv kommer vi bli fina fjärilar, som flyger runt och vakar över våra barn och barnbarn och våra gravar. När han sa gravar började jag hyperventilera, då jag föreställde mig min egen grav. Jag fick ingen luft och blev illamående och yr. Kanske det är en släng av Nekrofobi också, fobi för döda människor och saker som tillhör t.ex. kistor?
Nåt är det i alla fall, och det har satt sig på huvudet.
Inatt drömde jag t.o.m om det. Igårkväll kom mina utslag tillbaka helt plötsligt och mamma sa att jag fick ta och boka en tid nu innan jag får för mycket besvär och klåda eftersom det såg ut lite som hennes psoriasis.
Eftersom jag är en person som alltid ser på saker i det värsta perspektivet (försvarsmekanism, om jag förbereder mig på det värsta behöver jag aldrig bli besviken), och jag är lite orolig över leverfläckar som har växt, drömde jag inatt att läkaren gav mig diagnosen hudcancer. Utslagen är bara en sidoeffekt. Och det var ju faktiskt längesen leverfläckarna började växa, nya små prickar har uppkommit lite överallt, vilket gör att diagnosen blir á la Izzie i Greys Anatomy - dödsdömd. Jag föreställde mig i sjukhussängen med slangar överallt, svag och trött, redo att säga farväl till alla.
När jag vaknade hade jag hjärtklappning och mådde illa. Usch. Nu vill jag nästan inte gå till läkaren alls.
Nååja.. annars är det väl ok . Har ångest som fan över min kropp. Dagarna går bra, men på kvällarna sabbar jag allt, med fucking pepparkakor. Blä. Jag mår illa och är så trött, jag ORKAR INTE PLUGGA! Vill inte. Är så trött, så omotiverad.. Ska nog be läkaren ta lite blodprover också, för att se om det kan visa varför jag är så trött - järnbrist eller nåt kanske ju.
Jag har sjukt ont i magen dessutom. Eller sjukt och sjukt, av och till i alla fall. Jag har inte gått på toa...ordentligt, så att säga, på tre dagar nu . Fattar inte varför faktiskt, äter inte annorlunda, mindre fiberrikt och dricker inte mindre vatten. Det är störigt och ger vågen högre siffror.
Nåt är det i alla fall, och det har satt sig på huvudet.
Inatt drömde jag t.o.m om det. Igårkväll kom mina utslag tillbaka helt plötsligt och mamma sa att jag fick ta och boka en tid nu innan jag får för mycket besvär och klåda eftersom det såg ut lite som hennes psoriasis.
Eftersom jag är en person som alltid ser på saker i det värsta perspektivet (försvarsmekanism, om jag förbereder mig på det värsta behöver jag aldrig bli besviken), och jag är lite orolig över leverfläckar som har växt, drömde jag inatt att läkaren gav mig diagnosen hudcancer. Utslagen är bara en sidoeffekt. Och det var ju faktiskt längesen leverfläckarna började växa, nya små prickar har uppkommit lite överallt, vilket gör att diagnosen blir á la Izzie i Greys Anatomy - dödsdömd. Jag föreställde mig i sjukhussängen med slangar överallt, svag och trött, redo att säga farväl till alla.
När jag vaknade hade jag hjärtklappning och mådde illa. Usch. Nu vill jag nästan inte gå till läkaren alls.
Nååja.. annars är det väl ok . Har ångest som fan över min kropp. Dagarna går bra, men på kvällarna sabbar jag allt, med fucking pepparkakor. Blä. Jag mår illa och är så trött, jag ORKAR INTE PLUGGA! Vill inte. Är så trött, så omotiverad.. Ska nog be läkaren ta lite blodprover också, för att se om det kan visa varför jag är så trött - järnbrist eller nåt kanske ju.
Jag har sjukt ont i magen dessutom. Eller sjukt och sjukt, av och till i alla fall. Jag har inte gått på toa...ordentligt, så att säga, på tre dagar nu . Fattar inte varför faktiskt, äter inte annorlunda, mindre fiberrikt och dricker inte mindre vatten. Det är störigt och ger vågen högre siffror.
