Måndag
Ja, det är lite dålig update just nu. Mycket att göra, mycket träning i veckan som kommer...
Min morfar dog i helgen fick jag veta också. Det har väl också orsakat den dåliga uppdateringen, jag tog det rätt hårt - vi har inte träffat honom på 8 år, sen min mormor dog, och jag har alltid tjatat på mamma om det, haft dåligt samvete, har känts som om vi lämnat honom, och så dör han ensam liksom. + att jag ju är så satans rädd för döden. Och tycker det är obehagligt. Försöker föreställa mig hur det kan ha gått till, men... förstår inte liksom.
Om några veckor ska vi åka upp dit för begravningen, i Småland. Ska be pappa om lite tid för en promenad i stan där, det lär ju vara sista gången jag får tillfälle att vara där. Jag har alltid älskat den staden, de gamla byggnaderna ser ut som nåt som kan komma ur en Astrid Lindgren saga, speciellt på vintern. Militärbyggnaderna bakom min mormor och morfars gamla hus har också alltid varit lite fascinerande.
Stackars mamma. Helt ensam - mormor, morfar och moster borta. Och ändå ingen känsloyttring? Antingen är hon lika känslokall som jag alltid tyckt, eller så kommer ett utbrott snart. Och då hoppas jag för guds skull att spriten är borta ur huset.
Nåja... annars då? Träning hela veckan, skola och plugg. SUCK. Bara 2 år kvar... sitter och söker massa jobb också inför sommaren. Måste ha ett! Fast hade gärna velat åka utomlands också. I värsta fall får man kanske hitta en lucka i skolschemat till vintern och ta det då? Hade också varit gött som fan liksom.
Ska till sjukgymnasten snart med mitt knä, känns bara som skit. Hon vet inte vad felet är, det blir varken bättre eller sämre och lär väl inte bli nån förändring nu heller. Kan lika gärna spara den timmen och de pengarna, denna månaden har vi sjukt ont om pengar hemma... mindre mat, lättare viktminskning kanske då, höhö? ;P Nä vad hemsk jag är.
Min morfar dog i helgen fick jag veta också. Det har väl också orsakat den dåliga uppdateringen, jag tog det rätt hårt - vi har inte träffat honom på 8 år, sen min mormor dog, och jag har alltid tjatat på mamma om det, haft dåligt samvete, har känts som om vi lämnat honom, och så dör han ensam liksom. + att jag ju är så satans rädd för döden. Och tycker det är obehagligt. Försöker föreställa mig hur det kan ha gått till, men... förstår inte liksom.
Om några veckor ska vi åka upp dit för begravningen, i Småland. Ska be pappa om lite tid för en promenad i stan där, det lär ju vara sista gången jag får tillfälle att vara där. Jag har alltid älskat den staden, de gamla byggnaderna ser ut som nåt som kan komma ur en Astrid Lindgren saga, speciellt på vintern. Militärbyggnaderna bakom min mormor och morfars gamla hus har också alltid varit lite fascinerande.
Stackars mamma. Helt ensam - mormor, morfar och moster borta. Och ändå ingen känsloyttring? Antingen är hon lika känslokall som jag alltid tyckt, eller så kommer ett utbrott snart. Och då hoppas jag för guds skull att spriten är borta ur huset.
Nåja... annars då? Träning hela veckan, skola och plugg. SUCK. Bara 2 år kvar... sitter och söker massa jobb också inför sommaren. Måste ha ett! Fast hade gärna velat åka utomlands också. I värsta fall får man kanske hitta en lucka i skolschemat till vintern och ta det då? Hade också varit gött som fan liksom.
Ska till sjukgymnasten snart med mitt knä, känns bara som skit. Hon vet inte vad felet är, det blir varken bättre eller sämre och lär väl inte bli nån förändring nu heller. Kan lika gärna spara den timmen och de pengarna, denna månaden har vi sjukt ont om pengar hemma... mindre mat, lättare viktminskning kanske då, höhö? ;P Nä vad hemsk jag är.
