Frihet.
Idag är en sådan dag då jag hellre kryper ner under täcket igen med en serie igång non-stop, och slipper prata överhuvudtaget.
Men när jag tittar ut på solen, den blåa himlen, och ignorerar snön önskar jag att jag vore utomlands, nära ett hav. Fylls av energi och önskar att jag kunde springa ut barfota i ett löst linne och shorts, ställa mig med tårna i havet, känna värmen mot min hud och njuta av friheten och lugnet havet ger mig. Andas havsdoft, känna håret locka sig av fukten och njuta av varje solstråle mot min hud. Känna hur värmen sprider sig i kroppen och mjukar upp alla hårda och spända muskler, lugna min inre oro. Bara leva.
Om jag har levt ett tidigare liv som en annan människa kan jag svära på att jag levt ett liv fyllt av frihet och värme, någonstans på andra sidan ekvatorn, i ett varmt klimat.
Jag trivs inte i Sverige och med Sveriges mentalitet, trots att jag är född och uppväxt här med helsvenska föräldrar och släkt. Jag tycker inte om dess klimat mer än för syns skull, mentaliteten och allt tråkigt folk. Ja, jag tycker Sverige är ett tråkigt land. Det är ett bättre land än andra på många sätt och vis att bo i, men för en fri själ som mig är det ett fängelse. Man kan inte säga eller tycka vad man vill för då sätts man genast in i en kategori, en stämpel sätts på en. Jag kan inte göra eller leva vad och hur jag vill så länge det strider mot normen om att plugga, jobba på ett tråkigt jobb, hålla käften vid missnöje och inte klaga.
Jag känner mig instängd. Ända sedan jag började gymnasiet har jag velat åka utomlands, plugga på college i USA eller något annat land. Inte nödvändigtvis för att andra länder är så mycket bättre än Sverige, men för att få uppleva deras kulturer, folk och mentalitet. Hitta min plats här i vår stora värld.
Det är nog lite därför jag tyckt så mycket om att vara full tidigare. Då släpps alla normer; vill jag sjunga och dansa ute på gatan så gör jag det och folk tar efter utan vidare.
Och det är nog lite därför jag går och längtar till sommaren hela året; folket häromkring blir automatiskt friare, gladare och lite mer avslappnade. Dessutom åker jag utomlands om sommaren med min pojkvän numera, och får känna mig fri.
En känsla jag bara hittar när jag är med min pojkvän - då är jag fri. Mig själv. Och inget annat existerar än vi två.
Men när jag tittar ut på solen, den blåa himlen, och ignorerar snön önskar jag att jag vore utomlands, nära ett hav. Fylls av energi och önskar att jag kunde springa ut barfota i ett löst linne och shorts, ställa mig med tårna i havet, känna värmen mot min hud och njuta av friheten och lugnet havet ger mig. Andas havsdoft, känna håret locka sig av fukten och njuta av varje solstråle mot min hud. Känna hur värmen sprider sig i kroppen och mjukar upp alla hårda och spända muskler, lugna min inre oro. Bara leva.
Om jag har levt ett tidigare liv som en annan människa kan jag svära på att jag levt ett liv fyllt av frihet och värme, någonstans på andra sidan ekvatorn, i ett varmt klimat.
Jag trivs inte i Sverige och med Sveriges mentalitet, trots att jag är född och uppväxt här med helsvenska föräldrar och släkt. Jag tycker inte om dess klimat mer än för syns skull, mentaliteten och allt tråkigt folk. Ja, jag tycker Sverige är ett tråkigt land. Det är ett bättre land än andra på många sätt och vis att bo i, men för en fri själ som mig är det ett fängelse. Man kan inte säga eller tycka vad man vill för då sätts man genast in i en kategori, en stämpel sätts på en. Jag kan inte göra eller leva vad och hur jag vill så länge det strider mot normen om att plugga, jobba på ett tråkigt jobb, hålla käften vid missnöje och inte klaga.
Jag känner mig instängd. Ända sedan jag började gymnasiet har jag velat åka utomlands, plugga på college i USA eller något annat land. Inte nödvändigtvis för att andra länder är så mycket bättre än Sverige, men för att få uppleva deras kulturer, folk och mentalitet. Hitta min plats här i vår stora värld.
Det är nog lite därför jag tyckt så mycket om att vara full tidigare. Då släpps alla normer; vill jag sjunga och dansa ute på gatan så gör jag det och folk tar efter utan vidare.
Och det är nog lite därför jag går och längtar till sommaren hela året; folket häromkring blir automatiskt friare, gladare och lite mer avslappnade. Dessutom åker jag utomlands om sommaren med min pojkvän numera, och får känna mig fri.
En känsla jag bara hittar när jag är med min pojkvän - då är jag fri. Mig själv. Och inget annat existerar än vi två.
