Tisdag
Så fail haha... jag skulle gå upp kl 6 idag för att börja plugga sen vid 7-8. Blev väckt av katten vid halv 6 och var lagom pigg då. Fixade frukost vid halv 7 (får inte äta frukost förrän en timme efter jag tagit penicillin just nu), såg lite på en serie. Var trött, somnade sent i soffan och vaknade vid 4-tiden när pappa gick upp (sover i soffan ibland pga det är så kallt i mitt rum på källarvåningen). Bestämde mig för att sova till 8 och plugga direkt.
Jo tjena, när klockan ringer 8 är jag så trött och yrvaken att jag väljer att sova till 9. Och sen till 10.. xD Så ja, det blir nog inte mycket plugg nu på morgonen, om en timme måste jag börja göra mig i ordning för att sen dra till tandläkaren. Hoppas det inte tar så lång tid där bara.
Ska träna ikväll också, boxning! Har inte tränat på nästan två veckor nu pga brist på motivation och för att jag haft nån skum virusinfektion. Nu mår jag egentligen bara dåligt pga penicillinet, stackars min arma mage... :( Men det ska bli skoj, har inte träffat min träningskompis på nån vecka heller eftersom hon varit uppåt i landet hos sin pojkvän, och jag har ju varit hemma och varit sjuk och/eller varit iväg hos min snygging.
På tal om honom, han har hela tiden varit lite chill med allt, eller sagt det i alla fall. Han sa från början att det kändes så bra att han ville ta det långsamt, inte skynda och ha bråttom och förstöra nåt utan bara... ta det lugnt. Göra allt rätt. Ta det i min takt eftersom jag precis kommit ut ur ett förhållande, och han var rädd att jag inte var redo utan ville vara singel ett tag (vilket inte är min stil, jag har verkligen förändrats - jag vill inte sticka ut och supa, dansa, ragga och knulla. Jag vill vara hemma med någon jag verkligen tycker om och som tycker om mig).
Haha jo tjena på det där, nu helt plötsligt kan han inte släppa tanken på att han vill ha det officiellt, ett datum liksom. Han tycker att det känns så bra, att han är trygg med mig så fuck allt typ. Få det bekräftat att jag verkligen, verkligen är 100% hans. Nu är jag liksom bara 98% tydligen. Och så kom han på att fredag...då är det ju den 13e. Ballt datum för en start av förhållande? Haha. Han är störd ibland. Men jag gillar honom, han är sig själv. :) Och jag känner mig trygg med honom.
Nåja, vi får se. Jag vill både vänta lite, samtidigt som jag inte vill. Jag är rädd att bli sårad igen, och han vet det. Jag vet vad han vill, han vet vad jag vill... men jag står fortfarande på tröskeln, vet inte om jag ska in i värmen eller vända om och springa, bara för säkerhetsskull.
Jag orkar inte bli sårad och få mina förhoppningar krossade. Jag orkar verkligen inte det.
Jo tjena, när klockan ringer 8 är jag så trött och yrvaken att jag väljer att sova till 9. Och sen till 10.. xD Så ja, det blir nog inte mycket plugg nu på morgonen, om en timme måste jag börja göra mig i ordning för att sen dra till tandläkaren. Hoppas det inte tar så lång tid där bara.
Ska träna ikväll också, boxning! Har inte tränat på nästan två veckor nu pga brist på motivation och för att jag haft nån skum virusinfektion. Nu mår jag egentligen bara dåligt pga penicillinet, stackars min arma mage... :( Men det ska bli skoj, har inte träffat min träningskompis på nån vecka heller eftersom hon varit uppåt i landet hos sin pojkvän, och jag har ju varit hemma och varit sjuk och/eller varit iväg hos min snygging.
På tal om honom, han har hela tiden varit lite chill med allt, eller sagt det i alla fall. Han sa från början att det kändes så bra att han ville ta det långsamt, inte skynda och ha bråttom och förstöra nåt utan bara... ta det lugnt. Göra allt rätt. Ta det i min takt eftersom jag precis kommit ut ur ett förhållande, och han var rädd att jag inte var redo utan ville vara singel ett tag (vilket inte är min stil, jag har verkligen förändrats - jag vill inte sticka ut och supa, dansa, ragga och knulla. Jag vill vara hemma med någon jag verkligen tycker om och som tycker om mig).
Haha jo tjena på det där, nu helt plötsligt kan han inte släppa tanken på att han vill ha det officiellt, ett datum liksom. Han tycker att det känns så bra, att han är trygg med mig så fuck allt typ. Få det bekräftat att jag verkligen, verkligen är 100% hans. Nu är jag liksom bara 98% tydligen. Och så kom han på att fredag...då är det ju den 13e. Ballt datum för en start av förhållande? Haha. Han är störd ibland. Men jag gillar honom, han är sig själv. :) Och jag känner mig trygg med honom.
Nåja, vi får se. Jag vill både vänta lite, samtidigt som jag inte vill. Jag är rädd att bli sårad igen, och han vet det. Jag vet vad han vill, han vet vad jag vill... men jag står fortfarande på tröskeln, vet inte om jag ska in i värmen eller vända om och springa, bara för säkerhetsskull.
Jag orkar inte bli sårad och få mina förhoppningar krossade. Jag orkar verkligen inte det.
