Alive
Smått förkyld, en äckligt rinnande näsa, ångest och trötthet. I'm back.
Har varit hos min pojkvän sedan i lördags, idag åkte jag iväg till skolan imorse och åkte tillbaka hit sedan igen. And here I am. Myspys hela kvällarna, i helgen har jag ätit mycket godis och popcorn, men jag har unnat mig. Jag har mens, varit jävligt pms:ig och hoppig i humöret och bestämde mig faktiskt - i en ren pms attack, y'all know what I'm talking about sistahs - att fuck ångest, jag får unna mig ibland och fuck vågen, min pojkvän älskar mig som jag är, killar tycker att jag ser bra ut (förmodligen bara för jag har lite stora bröst till min lilla kropp men anyway) och bara fuck allt som har med mig och min ätstörning att göra.
Det ångrade jag ju naturligtvis dagen efter och senare på kvällen när jag var mätt och mådde illa av godis, haha. Men jag tror inte jag gått upp något nämnvärt. Har ingen våg här, men jag känner med handen över magen och jag kan märka skillnad direkt i princip. Kändes ingen större skillnad så....
Men nu har jag smått ångest. Imorse när klockan ringde vaknade jag med ett ryck, vaknade så hastigt att jag hade hjärtklappning. Var trött, hade en konstig ångestkänsla men gick upp, sminkade mig och åkte iväg till skolan. Hade min lektion, gick iväg med min nyfunne lilla (bokstavligen talat lilla, hon är nog hälften så kort som jag är och jag är kort enligt många...) vän, satt och pluggade flera timmar. Fick ont i huvudet till sist och hon tyckte vi skulle gå och äta. Blev en bulle med 1 skiva skinka och 1 skiva ost... hade lite ångest men inte så mycket. Hade ju inte ätit något innan och äter inte mycket middag här heller. När vi sen gick till Barisa för en kopp nånting till henne och cola light till mig, när vi satt där och snackade och kedjerökte och snackade om fyllor sa jag att jag får mest snefyllor numera för jag äter alldeles för lite på dagen.
"Ja, det var lite därför jag tänkte du behövde äta innan när du hade huvudvärk, tänkte att jag drar med dig till cafeterian så du får något i dig så kanske din huvudvärk skulle försvinna", sa hon sen.
Fan alltså, du underbart goa, härliga och roliga människa, jag tycker om dig så mycket trots vi precis börjat bli vänner!
Så där har inte ens mina närmsta vänner sagt, inte ens de få som vet om att jag var ätstörd.
Hade sista lektionen, började få lite ångest igen, åkte hit och nu.... ångest.
Varför är jag så dålig? Varför är jag så ful, fet och äcklig? Fan vad jag saknar att leva på luft i princip, se siffror rasa, se skelett bli mer och mer synligt, märka hur kläder blir lösare och lösare, hur jeansen kasar neråt mer och mer.
Fan alltså. FAN! Vad sysslar jag med? Jag måste bli starkare igen!
Har varit hos min pojkvän sedan i lördags, idag åkte jag iväg till skolan imorse och åkte tillbaka hit sedan igen. And here I am. Myspys hela kvällarna, i helgen har jag ätit mycket godis och popcorn, men jag har unnat mig. Jag har mens, varit jävligt pms:ig och hoppig i humöret och bestämde mig faktiskt - i en ren pms attack, y'all know what I'm talking about sistahs - att fuck ångest, jag får unna mig ibland och fuck vågen, min pojkvän älskar mig som jag är, killar tycker att jag ser bra ut (förmodligen bara för jag har lite stora bröst till min lilla kropp men anyway) och bara fuck allt som har med mig och min ätstörning att göra.
Det ångrade jag ju naturligtvis dagen efter och senare på kvällen när jag var mätt och mådde illa av godis, haha. Men jag tror inte jag gått upp något nämnvärt. Har ingen våg här, men jag känner med handen över magen och jag kan märka skillnad direkt i princip. Kändes ingen större skillnad så....
Men nu har jag smått ångest. Imorse när klockan ringde vaknade jag med ett ryck, vaknade så hastigt att jag hade hjärtklappning. Var trött, hade en konstig ångestkänsla men gick upp, sminkade mig och åkte iväg till skolan. Hade min lektion, gick iväg med min nyfunne lilla (bokstavligen talat lilla, hon är nog hälften så kort som jag är och jag är kort enligt många...) vän, satt och pluggade flera timmar. Fick ont i huvudet till sist och hon tyckte vi skulle gå och äta. Blev en bulle med 1 skiva skinka och 1 skiva ost... hade lite ångest men inte så mycket. Hade ju inte ätit något innan och äter inte mycket middag här heller. När vi sen gick till Barisa för en kopp nånting till henne och cola light till mig, när vi satt där och snackade och kedjerökte och snackade om fyllor sa jag att jag får mest snefyllor numera för jag äter alldeles för lite på dagen.
"Ja, det var lite därför jag tänkte du behövde äta innan när du hade huvudvärk, tänkte att jag drar med dig till cafeterian så du får något i dig så kanske din huvudvärk skulle försvinna", sa hon sen.
Fan alltså, du underbart goa, härliga och roliga människa, jag tycker om dig så mycket trots vi precis börjat bli vänner!
Så där har inte ens mina närmsta vänner sagt, inte ens de få som vet om att jag var ätstörd.
Hade sista lektionen, började få lite ångest igen, åkte hit och nu.... ångest.
Varför är jag så dålig? Varför är jag så ful, fet och äcklig? Fan vad jag saknar att leva på luft i princip, se siffror rasa, se skelett bli mer och mer synligt, märka hur kläder blir lösare och lösare, hur jeansen kasar neråt mer och mer.
Fan alltså. FAN! Vad sysslar jag med? Jag måste bli starkare igen!
