Måste kännas skönt att gå ned 1 kg, det är mkt! :)Längesedan jag gick ner i vikt, måste varit senast i maj...
Jag förstår dig detta med att man alltid känner sig stor om det inte är en som är betydligt större. Jag får inte höra att jag är kurvig (vilket är snyggt att vara!) utan att jag är vältränad vilket jag tar som att jag är ett stort fult muskelberg :-(
Är din kille bra på att ge dig komplimanger?
Jag förstår dilemmat, jag var också sådan tidigare att jag höll tyst och sa ingenting eller ljög. Jag blev tvingad att gå till sjuksköterskan på gymnasiet eftersom mina vänner och även en lärare ville det för att jag hade blivit så smal. Då var jag ju inte alls motiverad att snacka för jag tyckte verkligen inte att jag hade ett problem då. Men när jag blivit äldre så har jag insett att jag kan ju inte tro att de kan läsa mina tankar så jag måste själv tala om vad det är som tynger mig och som jag behöver hjälp med. Det är sådan stor skillnad när man är äldre så testa för det kan hända att du ändrat dig och sedan så handlar ju allt om personkemi, du måste klicka med kuratorn annars funkar det inte. Så det kanske bara har varit helt fel personer som du tidigare gått till? Låter verkligen som att jag prackar på dig detta med att söka hjälp men jag tror att det skulle göra dig gott :-)
haha, ja, det är väl den planen man har förjämnan...tills man sätter krokben för sig själv. Så jag vet inte, planen kanske snanare är att inte sätta krokben för mig själ :P
Aha, men förstår precis vad du menar...även om jag har väldigt svårt för att få dåligt samvete för söker överhuvudtaget. Förutom gentemot mina föräldrar.
Tror du borde låta tiden gå och försöka att inte fastna i tankebanan kring hur du känner för honom. Lättare sagt än gjort såklart, men... :P
Grattis till viktnedgången btw :D ska köpa våg idag och ta tag i skiten på allvar! Har bara måttat hitintills och står tyvärr still :/
F.d (?) ätstörd, numera gravid. En kamp för att övervinna gamla matspöken, leva normalt och i väntan på bebisen.