Ex-lovers.
Ett ex skrev ett mail till mig på FB igårkväll. Min första pojkvän faktiskt, en jag träffade när jag var 15. Tror det tog oss drygt 3 år att komma över varandra helt och hållet... vi var lite on-off, lite casual sex då och då, försökte om och om igen, men han sabbade det varje gång. Sist vi pratade med varandra var väl för drygt... ja över 1,5 år sen. Då var jag ihop med min nuvarande pojkvän och stod på mig - han skulle inte få sabba detta för mig.
Tog bort honom från fb och allt, och nu helt plötsligt, igår.. skrev han ett litet meddelande. Bara ett "Hej hur är det?" ungefär, men det räckte för mig att bli darrig i händerna. Förr blev jag det av förväntan och upphetsning typ, i hopp om ett nytt försök som skulle fungera, men denna gången mer av rädsla. Snälla förstör inget, försök inget. Var den fina kille jag vet du kan vara ibland, och låt mig vara. Han har förstört förhållande, eller början till dem, för mig förut. Jag träffar någon ny, han blir genast intresserad av mig helt plötsligt, övertala mig, jag dumpar den andra också fungerar det ändå inte mellan oss tack vare honom.
Ibland tänker jag på honom, kan erkännas. Men det var min första stora kärlek, killen som tog min oskuld och som sagt - det tog oss båda så många år att komma över varandra... vi har fina och roliga minnen ihop, men det är också allt. Jag känner inte honom längre, han känner inte mig och jag vill ha det så.
Man kan inte umgås med sitt ex, inte jag i alla fall. Jag vill ju inte att min pojkvän ska göra det, varför skulle jag själv göra det då? Det är bara hyckleri.
Sist han såg mig var jag åtminstone superskinny och snygg, jämfört med nu - ful och fet. Det är bra, den bilden kan han ha och plågas. ;p Sist vi sågs var jag så nere i min ätstörning, kär i tanken på att bli riktigt tunn medan jag egentligen var väldigt liten och traskade runt i barnstorlekar. Han bad mig dra upp mitt linne lite, hans föräldrar hade precis kommenterat hur fruktansvärt smal jag var, jag gjorde det och han tittade oroligt och ledset, sa att jag var så smal... Medan jag skrattade bort det som vanligt och sa att jag inte alls var det.
Förstör inte detta nu. Jag har snart 2 underbara år med min underbara pojkvän, och fler ska det bli. Vi pratar om förlovningar, barn, utlandsresor för att jobba och "alltid vi". Leave it.
Nåja, ska inte tråka ut er. Jag vägde mig precis, vågen stod först på -0,5 kg, sen på inget minus alls. xD Nåja, det kommer väl igång. :)
Tog bort honom från fb och allt, och nu helt plötsligt, igår.. skrev han ett litet meddelande. Bara ett "Hej hur är det?" ungefär, men det räckte för mig att bli darrig i händerna. Förr blev jag det av förväntan och upphetsning typ, i hopp om ett nytt försök som skulle fungera, men denna gången mer av rädsla. Snälla förstör inget, försök inget. Var den fina kille jag vet du kan vara ibland, och låt mig vara. Han har förstört förhållande, eller början till dem, för mig förut. Jag träffar någon ny, han blir genast intresserad av mig helt plötsligt, övertala mig, jag dumpar den andra också fungerar det ändå inte mellan oss tack vare honom.
Ibland tänker jag på honom, kan erkännas. Men det var min första stora kärlek, killen som tog min oskuld och som sagt - det tog oss båda så många år att komma över varandra... vi har fina och roliga minnen ihop, men det är också allt. Jag känner inte honom längre, han känner inte mig och jag vill ha det så.
Man kan inte umgås med sitt ex, inte jag i alla fall. Jag vill ju inte att min pojkvän ska göra det, varför skulle jag själv göra det då? Det är bara hyckleri.
Sist han såg mig var jag åtminstone superskinny och snygg, jämfört med nu - ful och fet. Det är bra, den bilden kan han ha och plågas. ;p Sist vi sågs var jag så nere i min ätstörning, kär i tanken på att bli riktigt tunn medan jag egentligen var väldigt liten och traskade runt i barnstorlekar. Han bad mig dra upp mitt linne lite, hans föräldrar hade precis kommenterat hur fruktansvärt smal jag var, jag gjorde det och han tittade oroligt och ledset, sa att jag var så smal... Medan jag skrattade bort det som vanligt och sa att jag inte alls var det.
Förstör inte detta nu. Jag har snart 2 underbara år med min underbara pojkvän, och fler ska det bli. Vi pratar om förlovningar, barn, utlandsresor för att jobba och "alltid vi". Leave it.
Nåja, ska inte tråka ut er. Jag vägde mig precis, vågen stod först på -0,5 kg, sen på inget minus alls. xD Nåja, det kommer väl igång. :)
