Torsdag
Jag tror att jag behöver något mot min ångest, depp och/el. sömn. Helst också något uppiggande om dagarna, haha. Och antistress. Om det hade funnits.
Nä men i alla fall. Vaknade för en stund sedan, mådde helt ok. Går långsamt neråt, blir sämre och sämre. Känns att det kommer bli en lång dag. Jag vet att det kommer bli bättre efter att jag träffat min pojkvän och fått prata ut med honom, och blivit färdig med en del av plugget... ska fråga om vi inte kan ses imorgon, inte på lördag. JAG behöver faktiskt det. Denna gången måste det få handla om mig också. Han är ju så satans svår att få tag på via telefon, igår var iofs förståeligt. Fick sms om att han umgicks med sin mamma ensam, det händer ju så sällan (long story, men hade ni vetat hade ni förstått). Men ska säga, återigen, att det faktiskt inte funkar med att det bara är jag som hör av mig jämt... ett förhållande funkar inte om man bara ses på helgerna och sen inte snackar alls i veckan. Vad fan, detär som att vara KK typ. Man glider isär. Jag har sagt det förr och han lovade en förändring men icke. Så kanske dags med en upprepning... för JAG behöver det. JAG behöver att han smsar eller ringer eller vad som helst, bara ett litet "hur mår du idag?", för ingen annan gör det ju. Eller bara ett "jag älskar dig". Inte mer än så. Hur svårt kan det vara?!
Nä, jag behöver få klaga lite.. och mysa! Tänker inte starta något bråk, inte vara arg eller något. Bara säga att det faktiskt är så JAG känner. Det ska nog gå bra, det är han själv som sagt från i princip dag 1 att vi inte ska bli sådana som aldrig pratar, verkligen PRATAR, med varandra. Delvis pga mig, för att jag har ju så svårt att PRATA... fast det går rätt bra med honom ju. :)
Jag behöver rätt mycket bekräftelse, speciellt just nu... som jag skrev igår, jag behöver veta att allt är bra mellan oss, när allt annat går åt helvete. Och det är väl bara naturligt att man känner så, när man hittat sin drömprins, sin soulmate, och bara träffat svin innan som varit otrogna, knarkat, slagits och behandlat en dåligt?
Nåja... vikten var väl helt ok, såg ut som om jag gått upp 0,5 kg fast hade ju inte heller done the nr 2 på toan haha. Dessutom får jag ändå skylla mig själv, åt mina favvochips som mamma handlade åt mig (ungsbakade, mycket mindre kcal faktiskt).
Idag måste det bli en pluggdag... måste verkligen, har inte pluggat denna veckan. Legat i sängen hela tiden. Men kl. 12 ska jag bege mig en trappa upp och sätta mig och skriva en uppgift. Så har jag lite drygt 1 timme att göra annat skoj och förbereda mig för det tråkiga haha.
En grej jag tänkte på igår var faktiskt att gå och prata med någon... jag har pratat med min pojkvän om det tidigare, och han tyckte det lät som en bra idé. Han kunde säkert följa med också, fast jag hade helst velat att han skulle stanna i väntrummet och vänta. Inte följa med in.
Jag vet bara inte vart man skulle gå... jag vill inte gå till kuratorn på ungdomsmottagningen, för de suger. Men jag har faktiskt inte råd att gå till någon där man betalar som för ett vanligt läkarbesök... det hade varit en investering ja, men jag har fan i mig inte råd, speciellt inte om man ska börja gå lite då och då, vilket ju hade behövts antar jag. Jag är dessutom mest intresserad av att få något utskrivet, haha. Tycker inte att det hjälper att prata med folk.
Nä men i alla fall. Vaknade för en stund sedan, mådde helt ok. Går långsamt neråt, blir sämre och sämre. Känns att det kommer bli en lång dag. Jag vet att det kommer bli bättre efter att jag träffat min pojkvän och fått prata ut med honom, och blivit färdig med en del av plugget... ska fråga om vi inte kan ses imorgon, inte på lördag. JAG behöver faktiskt det. Denna gången måste det få handla om mig också. Han är ju så satans svår att få tag på via telefon, igår var iofs förståeligt. Fick sms om att han umgicks med sin mamma ensam, det händer ju så sällan (long story, men hade ni vetat hade ni förstått). Men ska säga, återigen, att det faktiskt inte funkar med att det bara är jag som hör av mig jämt... ett förhållande funkar inte om man bara ses på helgerna och sen inte snackar alls i veckan. Vad fan, detär som att vara KK typ. Man glider isär. Jag har sagt det förr och han lovade en förändring men icke. Så kanske dags med en upprepning... för JAG behöver det. JAG behöver att han smsar eller ringer eller vad som helst, bara ett litet "hur mår du idag?", för ingen annan gör det ju. Eller bara ett "jag älskar dig". Inte mer än så. Hur svårt kan det vara?!
Nä, jag behöver få klaga lite.. och mysa! Tänker inte starta något bråk, inte vara arg eller något. Bara säga att det faktiskt är så JAG känner. Det ska nog gå bra, det är han själv som sagt från i princip dag 1 att vi inte ska bli sådana som aldrig pratar, verkligen PRATAR, med varandra. Delvis pga mig, för att jag har ju så svårt att PRATA... fast det går rätt bra med honom ju. :)
Jag behöver rätt mycket bekräftelse, speciellt just nu... som jag skrev igår, jag behöver veta att allt är bra mellan oss, när allt annat går åt helvete. Och det är väl bara naturligt att man känner så, när man hittat sin drömprins, sin soulmate, och bara träffat svin innan som varit otrogna, knarkat, slagits och behandlat en dåligt?
Nåja... vikten var väl helt ok, såg ut som om jag gått upp 0,5 kg fast hade ju inte heller done the nr 2 på toan haha. Dessutom får jag ändå skylla mig själv, åt mina favvochips som mamma handlade åt mig (ungsbakade, mycket mindre kcal faktiskt).
Idag måste det bli en pluggdag... måste verkligen, har inte pluggat denna veckan. Legat i sängen hela tiden. Men kl. 12 ska jag bege mig en trappa upp och sätta mig och skriva en uppgift. Så har jag lite drygt 1 timme att göra annat skoj och förbereda mig för det tråkiga haha.
En grej jag tänkte på igår var faktiskt att gå och prata med någon... jag har pratat med min pojkvän om det tidigare, och han tyckte det lät som en bra idé. Han kunde säkert följa med också, fast jag hade helst velat att han skulle stanna i väntrummet och vänta. Inte följa med in.
Jag vet bara inte vart man skulle gå... jag vill inte gå till kuratorn på ungdomsmottagningen, för de suger. Men jag har faktiskt inte råd att gå till någon där man betalar som för ett vanligt läkarbesök... det hade varit en investering ja, men jag har fan i mig inte råd, speciellt inte om man ska börja gå lite då och då, vilket ju hade behövts antar jag. Jag är dessutom mest intresserad av att få något utskrivet, haha. Tycker inte att det hjälper att prata med folk.
