Skola, död, stress.
Jag har jättemycket ångest just nu över allt med skolan och annat. Ibland inser jag att jag knappt kan andas, har jättehög puls och mår illa av all ångest. Jag hyperventlilerar nästan, drar täta, små andetag. Just nu är jag bara ledsen.
Jag behöver prata med min pojkvän, men får inte tag på honom. Som vanligt. Fan, varför kan du inte bara använda din mobil lite mer som alla andra? Visa att du finns här för fan... det är nu jag behöver dig.
Det är jättetufft i skolan, stressigt och mycket att göra. Jag är så trött om dagarna, att jag bara ligger i sängen hela dagen. Ser tv, kollar lite på datorn, ser tv, sover... ja mycket mer än så får man inte gjort.
Jag får ångest av det, min mage är i uppror och gör så ont av all stress och ångest.
En vän dog igår. En olycka, så det kom som en chock.... jag kan fortfarande inte förstå det. Hon kämpade hårt, men förlorade kampen, hennes bror ringde igår. Det är ofattbart. Men du är en vacker ängel nu i alla fall. (Blir muslimer änglar, eller vad tror de på för något efter döden?)
Jag behöver få prata med min pojkvän, älskade J. Behöver höra att VI åtminstone är stabila, att allt är bra, att allt är som förr. Att allt är bra med oss, när allt annat går dåligt. Men jag får inte tag på honom. Och jag antar det värsta. Detk änns som om vi glider isär varandra...
Men vi ses förhoppningsvis i helgen, som planerat. Då ska jag passa på att umgås med honom, prata... prata deeptalk. Vi behöver det.
Det går långsamt upp för mig att hon är borta, min vän. Aldrig mer får jag se hennes burriga, långa hår när hon sliter av sig sina färgglada slöjor hemma. Aldrig mer får jag höra hennes dåliga skämt som bara jag skrattar åt. Aldrig prata med henne igen, höra hennes goda, rationella råd mitt i all ångest med irrationella tankar och känslor. Arabiska svordomar, uttryck och mutter när saker inte går som hon ville.
Jag ska inte gå på hennes begravning. Har muslimer begravningar så som vi har förresten?
Either way.. som sagt. Jag kommer inte kunna. Det är inte hon som ligger i en kista, eller 3 meter under jorden. Det är inte hon, jag klarar inte det. Jag tror inte det. Det är en tom kista.
Khalda, det var inte meningen att du skulle dö nu, så här ung. Kom tillbaka, vänd om i tunneln eller var du nu befinner dig.
Och om det inte går, hoppas jag att du har det bra där du är. Hjälp mig på vägen däruppifrån; jag kommer behöva all hjälp jag kan få just nu. Du kommer bli den vackraste ängeln där.
Jag behöver prata med min pojkvän, men får inte tag på honom. Som vanligt. Fan, varför kan du inte bara använda din mobil lite mer som alla andra? Visa att du finns här för fan... det är nu jag behöver dig.
Det är jättetufft i skolan, stressigt och mycket att göra. Jag är så trött om dagarna, att jag bara ligger i sängen hela dagen. Ser tv, kollar lite på datorn, ser tv, sover... ja mycket mer än så får man inte gjort.
Jag får ångest av det, min mage är i uppror och gör så ont av all stress och ångest.
En vän dog igår. En olycka, så det kom som en chock.... jag kan fortfarande inte förstå det. Hon kämpade hårt, men förlorade kampen, hennes bror ringde igår. Det är ofattbart. Men du är en vacker ängel nu i alla fall. (Blir muslimer änglar, eller vad tror de på för något efter döden?)
Jag behöver få prata med min pojkvän, älskade J. Behöver höra att VI åtminstone är stabila, att allt är bra, att allt är som förr. Att allt är bra med oss, när allt annat går dåligt. Men jag får inte tag på honom. Och jag antar det värsta. Detk änns som om vi glider isär varandra...
Men vi ses förhoppningsvis i helgen, som planerat. Då ska jag passa på att umgås med honom, prata... prata deeptalk. Vi behöver det.
Det går långsamt upp för mig att hon är borta, min vän. Aldrig mer får jag se hennes burriga, långa hår när hon sliter av sig sina färgglada slöjor hemma. Aldrig mer får jag höra hennes dåliga skämt som bara jag skrattar åt. Aldrig prata med henne igen, höra hennes goda, rationella råd mitt i all ångest med irrationella tankar och känslor. Arabiska svordomar, uttryck och mutter när saker inte går som hon ville.
Jag ska inte gå på hennes begravning. Har muslimer begravningar så som vi har förresten?
Either way.. som sagt. Jag kommer inte kunna. Det är inte hon som ligger i en kista, eller 3 meter under jorden. Det är inte hon, jag klarar inte det. Jag tror inte det. Det är en tom kista.
Khalda, det var inte meningen att du skulle dö nu, så här ung. Kom tillbaka, vänd om i tunneln eller var du nu befinner dig.
Och om det inte går, hoppas jag att du har det bra där du är. Hjälp mig på vägen däruppifrån; jag kommer behöva all hjälp jag kan få just nu. Du kommer bli den vackraste ängeln där.
