zeropounds

Idag ska jag ha myskväll med mig själv. Ta en lång, varm dusch för att skölja bort veckans och dagens ångest.  Sedan ska jag spendera kvällen med att se nya avsnittet av Vampire Diaries (Tack T, för att du påminde!" ;) ) och därefter Eclipse tänkte jag.
Min pojkvän verkar smått pms:ig mot mig igen, känns det som, men jag vet inte om jag överreagerar eller inte. Jag orkar inte bry mig och ha ångest över det just nu, är han tjurig över något får han fan börja berätta det också istället för att skjuta undan mig och vara otrevlig. Jag saknar honom i alla fall, min fina lilla gulleplutt. Men vi ska ses imorgon och, återigen... behöver vi snacka. Återigen kan han aldrig höra av sig eller ens visa ett uns att han bryr sig om vad som händer i mitt liv - sist vi sågs bad jag honom skicka iväg ett lycka till-sms när det var tentadag, sa specifikt vilken dag också. Återigen var det vänner och bekanta som önskade lycka till, och frågade hur det gick. INTE min pojkvän. Det känns inte helt kul, med tanke på att han inte ens kan höra av sig i vanliga fall. Jag är trött på det, har sagt det flera gånger. Och tydligen behövs det höras igen. I don't know. Tänker inte bråka, me ntänker inte hålla käft heller.
Vi får väl se.
Jag vill inte att det ska ta slut, aldrig nånsin. Ibland får han mig dock att känna att det är på väg att ta slut, som om vi glider isär. Och den känslan är mer än jag vill och behöver känna just nu. För återigen - det får bara inte hända. <3