Regrets and misery.
Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer blogga framöver eftersom jag har så mycket plugg, 3 (!) tentor om en månad. Men nåt om dagen ska jag väl kunna fixa till! :)
Idag ska bli en riktigt bra dag. Det är oftast inte dagarna som är problem, då kan jag äta 2*3 knäckebröd och kanske en klementin också. Känns ändå bra, med tanke på att det är då mellan kl 06/08-19.30 ungefär. Sen äter vi middag. Men efteråt, det är då det strular lite.. då blir man sugen på något. Eller hungrig igen.
Mannen min har ju som rutin och fast tro att man absolut inte ska lägga sig utan mat i magen, och då äter han något vid 23-tiden. Eftersom vi har varit ihop i snart 2 år nu, har ju det också påverkat mig, eftersom han alltid försökt få mig att äta något litet då också, så han slipper äta själv. Självklagå långa sträckor ensam ute i mörkerrt har han lyckats ju, eftersom jag försökte leva mer friskt och "normalt" några månader in i vårt förhållande, och var en utsvulten, mager liten UNS:are som bara ville bli frisk och få någons tillåtelse att äta igen.
Fan vad jag ångrar det nu, vilken självdisciplin jag hade, vilken karaktär... men jag minns rädslan. Jag var skräckslagen inför mat, ungefär lika rädd jag är som för spindlar, mördare och döden. Och det är jag riktigt rädd för!
Men samtidigt längtar jag efter den rädslan, den gör ju att jag blir smal och snygg, sedd, och ger mig på sätt och vis bättre självkänsla och kontroll.
Vad jobbigt detta ska vara då!
Nåja, hoppas att pappa ska handla idag. Ska köpa hem grönsaker till sallad då. Och för övrigt försöka äta yttepyttelite bara, ska iväg med pappa sen och försöka fixa en ny mobil! :)
Idag ska bli en riktigt bra dag. Det är oftast inte dagarna som är problem, då kan jag äta 2*3 knäckebröd och kanske en klementin också. Känns ändå bra, med tanke på att det är då mellan kl 06/08-19.30 ungefär. Sen äter vi middag. Men efteråt, det är då det strular lite.. då blir man sugen på något. Eller hungrig igen.
Mannen min har ju som rutin och fast tro att man absolut inte ska lägga sig utan mat i magen, och då äter han något vid 23-tiden. Eftersom vi har varit ihop i snart 2 år nu, har ju det också påverkat mig, eftersom han alltid försökt få mig att äta något litet då också, så han slipper äta själv. Självklagå långa sträckor ensam ute i mörkerrt har han lyckats ju, eftersom jag försökte leva mer friskt och "normalt" några månader in i vårt förhållande, och var en utsvulten, mager liten UNS:are som bara ville bli frisk och få någons tillåtelse att äta igen.
Fan vad jag ångrar det nu, vilken självdisciplin jag hade, vilken karaktär... men jag minns rädslan. Jag var skräckslagen inför mat, ungefär lika rädd jag är som för spindlar, mördare och döden. Och det är jag riktigt rädd för!
Men samtidigt längtar jag efter den rädslan, den gör ju att jag blir smal och snygg, sedd, och ger mig på sätt och vis bättre självkänsla och kontroll.
Vad jobbigt detta ska vara då!
Nåja, hoppas att pappa ska handla idag. Ska köpa hem grönsaker till sallad då. Och för övrigt försöka äta yttepyttelite bara, ska iväg med pappa sen och försöka fixa en ny mobil! :)
