Kropp.
Har kommit fram till att min äldsta nästkusin har en sjukt snygg kropp. Om man är ätstörd det vill säga, annars är hon troligtvis bara fult mager. Hon har alltid varit lång och fruktansvärt smal, utan någon vidare anledning. Lite ironiskt när hennes mamma väger över 100 kg typ. Ser ut som om mamman äter all mat för dotter... haha nej vad elak jag var nu.
Nä men i alla fall, hon har en kropp som gjorde mig grön av avund. Bara kroppen, inte ansiktet eftersom hon... tja, hon ser rätt barnslig ut i ansiktet faktiskt. Men hon är sjukligt smal, speciellt om ben och handleder trots hon fått barn. I och för sig är barnet ju kanske 6-7 år nåt, men ändå. Hon har en grym förbränning tror jag. Hon är i alla fall inte ätstörd och var det inte innan heller när hon i tonåren var lika smal. Guud, me want!
Fast jag är rätt glad nu ändå, för jag fick tydligen många komplimanger bakom ryggen efter begravningen, på minnesstunden. Jag kände igen typ alla gamla avlägsna släktingar, men de kände inte igen mig - sist vi sågs var jag väl max 10, troligtvis yngre. Och några, bland annat just min nästkusins mamma jag nämnde här ovan, frågade min farmor och farfar vem det var som gick och satt vid min pappa och mamma. När farmor berättade vem jag var och de kände igen och kom ihåg mig hade de tydligen sagt en hel del fina saker, att jag var så vacker, hade så fint hår,smink och frisyr (hairdonut, mycket svart mascara och eyeliner för att framhäva färgen i ögonen och mörkrött läppstift! <3 looove) osv.De sa att mitt leende var så vackert. När jag var liten skämdes jag så över mitt leende, jag tyckte jag hade så stor mun, så stort, brett leende så det såg konstigt ut. Och dessutom blir jag rundare i huvudet, detä r ju faktiskt sant haha.
Det värmde faktiskt, gjorde mig väldigt glad. Speciellt när min nästkusins fina lilla flicka sa till mig att när hon var vuxen ville hon ha ett likadant fint läppstift som jag har, men att hon inte får ännu för hon är fortfarande barn haha.
Nä men i alla fall, hon har en kropp som gjorde mig grön av avund. Bara kroppen, inte ansiktet eftersom hon... tja, hon ser rätt barnslig ut i ansiktet faktiskt. Men hon är sjukligt smal, speciellt om ben och handleder trots hon fått barn. I och för sig är barnet ju kanske 6-7 år nåt, men ändå. Hon har en grym förbränning tror jag. Hon är i alla fall inte ätstörd och var det inte innan heller när hon i tonåren var lika smal. Guud, me want!
Fast jag är rätt glad nu ändå, för jag fick tydligen många komplimanger bakom ryggen efter begravningen, på minnesstunden. Jag kände igen typ alla gamla avlägsna släktingar, men de kände inte igen mig - sist vi sågs var jag väl max 10, troligtvis yngre. Och några, bland annat just min nästkusins mamma jag nämnde här ovan, frågade min farmor och farfar vem det var som gick och satt vid min pappa och mamma. När farmor berättade vem jag var och de kände igen och kom ihåg mig hade de tydligen sagt en hel del fina saker, att jag var så vacker, hade så fint hår,smink och frisyr (hairdonut, mycket svart mascara och eyeliner för att framhäva färgen i ögonen och mörkrött läppstift! <3 looove) osv.De sa att mitt leende var så vackert. När jag var liten skämdes jag så över mitt leende, jag tyckte jag hade så stor mun, så stort, brett leende så det såg konstigt ut. Och dessutom blir jag rundare i huvudet, detä r ju faktiskt sant haha.
Det värmde faktiskt, gjorde mig väldigt glad. Speciellt när min nästkusins fina lilla flicka sa till mig att när hon var vuxen ville hon ha ett likadant fint läppstift som jag har, men att hon inte får ännu för hon är fortfarande barn haha.
