A bottle of wine.
Julen har gått bra, maten har gått bra, allt har egentligen gått bra.
Men så sitter jag här återigen, sömnlös.
Sitter med en stark grogg framför mig, 1,5-2 dl vodka och lite lightsaft. Det är så äckligt att jag får kväljningar och spritrysningar, men jag dricker det fort och utan att tveka, i hopp om att dämpa ångest, minnen och tankar.
Det kanske gör mig tröttare dessutom.
Jag vill döda mina minnen, radera mitt förflutna. Vara en person utan de minnena, utan det förflutna. För vad är det att ha med sig i bagaget? En alkohol- och sexmissbrukande destruktiv, ätstörd tjej med ärrig kropp, som gick för långt i sina desperata jakter på ångestlindring och trampade snett, som förstörde sig själv och sitt psyke, formade sin framtid på fel sätt, testade för mycket och föll hårdare.
Je sais que ce qui ne tue pas nous rend plus fort
Mais moi, mais moi je suis déjà mort
Ca fait mal, crois moi, une lame enfoncée loin dans mon âme
Regarde en toi, même pas l'ombre d'une larme.
Den översta raden är en mening jag faktiskt ska tatuera in tänkte jag. Jag har redan en tatuering, och ska göra fler. Men de ska betyda något, inte fula, larviga bilder. Sådant ska betyda något för en. Och det gör den meningen. " Jag vet att det som inte dödar gör mig starkare". Det är en klyscha, men det finns en anledning. 1) Det stämmer, när jag trodde att jag skulle dö, ta livet av mig själv, lyckades jag gå vidare, lyckades finna lite ljus i livet, lyckades överleva. 2) Det är taget ur en av mina absoluta favoritlåtar (ja den är på franska men jag förstår den ändå, jag har pluggat franska så länge och älskar språket), och 3) Just för att den är på franska är tilltalande, frankrike och dess språk lockar mig - min pojkvän tror att jag är så bra på språket (talar i princip flytande, talade åtmisntone. När jag var 16 år talade jag franska i en vecka med undantag från lite svenska med mina rumskamrater och lärare, när jag kom hem hade jag till och med lite svårt att vänja mig tillbaka vid svenskan) och känner mig så hemma i Paris eftersom vi har rötter därifrån. Det är en bit bak, det är inga släktingar jag har träffat, men vi har det i blodet, och tja... sånt har man ju hört förr, om folk som fått de språkkunskaperna, och genast känt sig hemma i det landet på något konstigt sätt. Som med deja vu.
Nååja, ordbabbel. Det är i alla fall det jag vill tatuera in. Undrar om någon har drop in imorgon....? hmm, kan undersökas när jag och mamma ändå ska iväg och shoppa. Se vad det kostar åtminstone. Vad tycker ni - ha texten längs revbenen eller vid triceps typ, på insidan? Eller ryggen? Vill ha ställen där det går att dölja.
Åh, vill, vill!
Ingen trötthet än, känner av spriten lite (kanske därför jag ordbabblar så mycket?) men är inte trött... bara pigg, sugen på mer sprit och vill dra ut och dansa, röka cigg efter cigg, skratta och le och prata med folk, klä upp mig och sminka mig fin. Suck. Istället sitter jag här, och dricker i min ensamhet och lyssnar på låten på repeat medan jag har ångest.
Ska dessutom upp om ca 4 h, ångeeest!
Men så sitter jag här återigen, sömnlös.
Sitter med en stark grogg framför mig, 1,5-2 dl vodka och lite lightsaft. Det är så äckligt att jag får kväljningar och spritrysningar, men jag dricker det fort och utan att tveka, i hopp om att dämpa ångest, minnen och tankar.
Det kanske gör mig tröttare dessutom.
Jag vill döda mina minnen, radera mitt förflutna. Vara en person utan de minnena, utan det förflutna. För vad är det att ha med sig i bagaget? En alkohol- och sexmissbrukande destruktiv, ätstörd tjej med ärrig kropp, som gick för långt i sina desperata jakter på ångestlindring och trampade snett, som förstörde sig själv och sitt psyke, formade sin framtid på fel sätt, testade för mycket och föll hårdare.
Je sais que ce qui ne tue pas nous rend plus fort
Mais moi, mais moi je suis déjà mort
Ca fait mal, crois moi, une lame enfoncée loin dans mon âme
Regarde en toi, même pas l'ombre d'une larme.
Den översta raden är en mening jag faktiskt ska tatuera in tänkte jag. Jag har redan en tatuering, och ska göra fler. Men de ska betyda något, inte fula, larviga bilder. Sådant ska betyda något för en. Och det gör den meningen. " Jag vet att det som inte dödar gör mig starkare". Det är en klyscha, men det finns en anledning. 1) Det stämmer, när jag trodde att jag skulle dö, ta livet av mig själv, lyckades jag gå vidare, lyckades finna lite ljus i livet, lyckades överleva. 2) Det är taget ur en av mina absoluta favoritlåtar (ja den är på franska men jag förstår den ändå, jag har pluggat franska så länge och älskar språket), och 3) Just för att den är på franska är tilltalande, frankrike och dess språk lockar mig - min pojkvän tror att jag är så bra på språket (talar i princip flytande, talade åtmisntone. När jag var 16 år talade jag franska i en vecka med undantag från lite svenska med mina rumskamrater och lärare, när jag kom hem hade jag till och med lite svårt att vänja mig tillbaka vid svenskan) och känner mig så hemma i Paris eftersom vi har rötter därifrån. Det är en bit bak, det är inga släktingar jag har träffat, men vi har det i blodet, och tja... sånt har man ju hört förr, om folk som fått de språkkunskaperna, och genast känt sig hemma i det landet på något konstigt sätt. Som med deja vu.
Nååja, ordbabbel. Det är i alla fall det jag vill tatuera in. Undrar om någon har drop in imorgon....? hmm, kan undersökas när jag och mamma ändå ska iväg och shoppa. Se vad det kostar åtminstone. Vad tycker ni - ha texten längs revbenen eller vid triceps typ, på insidan? Eller ryggen? Vill ha ställen där det går att dölja.
Åh, vill, vill!
Ingen trötthet än, känner av spriten lite (kanske därför jag ordbabblar så mycket?) men är inte trött... bara pigg, sugen på mer sprit och vill dra ut och dansa, röka cigg efter cigg, skratta och le och prata med folk, klä upp mig och sminka mig fin. Suck. Istället sitter jag här, och dricker i min ensamhet och lyssnar på låten på repeat medan jag har ångest.
Ska dessutom upp om ca 4 h, ångeeest!
